Peter Stridsberg – Our Scenery, Lidköpings konsthall

En fras från en Neil Younglåt dyker upp i mitt huvud där jag går i Peter Stridsbergs utställning: ”There´s more to the picture than meets the eye”. Det måste det vara, annars blir det bara stora vykort. Och det är det ju inte.
Utställningen består av fotografier i stort format. Skarpa med stort skärpedjup, så alla detaljer i hela bilddjupet blir distinkta.
Det här är ju ett konstprojekt i tidens anda så bildmakaren behöver inte själv vara den som pressar avtryckaren. Det är inte grejen, och skulle förresten inte heller gå. Peter Stridsberg finns själv med i sina bilder.

När man bekantar sig närmare med bilderna förstår man att de bara är en del i komplex konstnärlig process.

Hans mest kända verk är ett rosa hus i vintermiljö. Vid ena gaveln är ett rep fäst och där står konstnären och drar. Är det för att flytta husgaveln eller för att hindra den från att rasa? Så får man veta av huset bara är en kuliss som konstnären byggt. Han vill ha full kontroll över dess utseende och färg. Och inte bara det. Till verket hör en poetisk text på en liten skylt bredvid. För mig blir det inte klarare, så litteraturvetare jag är, när jag läser: ”I att dra sig framåt och samtidigt förflytta sig med en långsam flykt genom bröstet där våra ömma händer fortfarande håller oss vid liv.” Fler frågetecken. I gängse drömtolkning symboliserar huset hur du egentligen känner inför dig själv, eller hur ditt undermedvetna uppfattar dig som person. Jag försöker tolka men hittar ingen mening med relevans för mig. Men det händer något i tillägnelsen. En stannar upp i undran. Och då blir perceptionen aktiverad. För jag uppfattar det här som i uttänkta konstruktioner där intellektet snarare än känslan är den bästa tolkningsnyckeln.

Det finns flera kulissbilder i utställningen. I en sitter han på en säng i ett naket rum och tittar ut mot ett prunkande soldränkt landskap. Man titta och läser sedan den tillhörande texten: ”Genom sovrumshavet förbereder sig alla ljud i en långsam flykt.” Ord och bild i förening. Inte för att förklara, men kanske för att förmera. Potemkins sätt att arbeta med kulisser dyker osökt upp i tankarna, men jag ser det inte ha någon relevans här.

I en serie bilder visar han bergiga västkustlandskap med utsikt över havet. Han står där själv i vitt med blicken mot evigheten, i beundran eller förundran. En tanke går till Caspar David Friedrich och den för med sig romantiken mitt i all den vetenskapliga fotografiska skärpan. Till dessa bilder texter med utskrivna korta väderleksprognoser. Så stilla allt tycks vet en ingenting om framtiden och vad ”makterna” ska framkalla.

Han visar också ett antal skulpturer i brons av bitar av trädstammar och ett tyg med ett mönster av Ornäsbjörkens blad. Ornäsjörken är intressant från biologisk synpunkt, men det framgår förstås inte av tygmönstret, som tar fasta på dess färg och form. En trycksak med ingångar finns på en vägg i närheten.

Men det är det där med meningen och innehållet i verken på den här utställningen. För mig känns det som att sitta i ekan på ett stilla vatten över ett abborrgrund. Man vet att de finns därnere. Men idag nappar det inte. Men saknaden gäckar och lockar. Man vill tillbaka och försöka igen.

Peter Stridsberg (1994) har rötter på västkusten men är numera bosatt och verksam i Umeå. Han uttrycker sig konstnärligt genom fotografi, skulptur och installationer. Han gör sig ibland till del av det landskap han skildrar. Andra gånger bygger han kulissväggar som skiljer av honom och betraktaren från det.

BO BORG
Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Lidköpings Konsthall
Peter Stridsberg
Our Scenery
Utställningstid: 14 januari – 25 februari 2023

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s