Baldur Bragason – Matilda Lindeblad – Mats Alfredsson – Emelie Paulsson
”Ge dig själv en upplevelse du kommer att tacka dig för”. Ännu en kaxig reklamslogan. Men den här som är Abecita Popkonst & Fotos kunde man lita på till hundra procent visade det sig när vi var där en snöig februarisöndag. Det börjar redan innan man kommer in. På plåtfasaden på det höga huset har man en fasadmålning, ett samarbete mellan de båda konstnärerna Ecta och Ollio. Jag är ingen anhängare av fasadmålningar och har sett flera skräckexempel (de är ju moderna nu så alla ska tyvärr ha sådana). Men den här som är som ett collage av tygbitar är OK ändå. Och den har det där signalvärdet man vill, som ett fyrtorn som leder oss som vill hitta bra konst, särskilt då foto.
Vi var där många timmar, men hann inte med alla fotoutställningar för var och en av dem höll en kvar. Och vad som var ännu bättre. De gav samfällt många tankar kring fotots möjligheter som uttryck med olika intentioner, teknik och resultat.
Vi hann se fyra av de sex fotoutställningarna.
Baldur Bragasdon, islänning till börden, numera bosatt i Borås, har gett sin utställning namnet Eye Contact. Han är en mångsidig fotograf. Här visas porträtt av kändisar som ofta använts till affischer och reklammaterial för filmer de medverkat i. Reklamfoto säger ordningsmannen. Och så är det förstås. Men vilka reklambilder! Problemet med porträtt som de här är att man inte känner personerna. Så man får se dem som bilder av deras utseenden. De är karaktärsfulla. Men är det skådespelarens eller rollfigurens karaktär som skildras. Mikael Persbrandt ser hård ut, som huggen ur sten. Så vill nog filmbolaget (och kanske vi i publiken också) att han ska skildras. Jag hörde av en kompis som var med på inspelningen av Tårtgeneralen att han var trevligaste, omtänksamma och vänliga killen. Det fanns förr en uppfattning att kameran är ett ”objektivt” verktyg som lydigt avbildade den ”verklighet” man ställde den framför. Var och en som ser, eller själv försöker ta ett porträtt, vet att det inte är så. Verkligheten är inte något som finns utan något som skapas, inte av en aldrig så bra kamera, utan av en skicklig fotograf som Baldur Bragasdon.
Så utställningen Smakfullt av fotografen Matilda Lindeblad. Hon är expert på den svåra konsten att fotografera mat. Det har blivit en farsot på sociala media att visa den mat man lagar eller serverar. Men det här är något helt annat. Hon gör konstnärliga arrangemang med den fotograferade maten som kompositionsdetaljer i spännande formbyggen. Några är dekorativa montage. Andra är mera symboliskt laddade, tex ett par bilder med mat som en del av de yttre könsattributen. Som så ofta i konsten handlar det om att se på nytt, eget, sätt, med andra förtecken och ur nya vinklar både bildligt och bokstavligt. När inte verkligheten räcker till för det man vill visa får man som Matilda Lindeblad skapa en egen.
Mats Alfredsson jobbar med det som kallas street photography. En av ”reglerna” för den genren är att den man fotograferar inte ska vara medveten om en eller förberedd på att man tar en bild. Därför avbildar man människorna i lägen där är upptagna av att göra det de gör och inte av att ge en viss bild av sig själva. Mats Alfredssons utställning här heter Ink Life. Jag såg en suverän utställning av honom på Lidköpings Konsthall för några år sedan. Jag skrev då: ”Och låt mig direkt konstatera att det här är bilder i absolut toppklass. Den som inte blir berörd av de här bilderna borde nog söka för det.” Det gäller i minst lika hög grad nu. Här visar han bilder med människor och deras tatueringar som motiv. Otroligt bra bilder. Han har förstått att tatuering och människa hör sömlöst ihop och han har lyckats fånga personerna i miljöer och situationer som fördjupar bilden av både individ och tatuering. Det är dramatiska bilder av fascinerande människor som bär sina spektakulära tatueringar som om det var den självklaraste sak i världen. Som det antagligen är för dom. För mig väcker det ett fascinerat intresse.
Emelie Paulssons utställning heter Om vi blundar ser vi kanske ljuset. Det är bilder som en del av en personlig läkningsprocess ur depressionens mörker, en tid då varje ljusglimt blev viktig, stundtals nästa avgörande. Hon kallar själv det här fotograferandet för en ”ofrivillig bildningsresa”. Det är stämningstäta bilder hon visar. Finstämda med ett lågmält, liksom försiktigt provande ljus som varsamt tar fram föremålen. Man kan förstå depression som ett mörker och därför känns bilderna som trevande steg mot ljuset. Jag tycker mycket om de här bilderna för deras vackra allvar.
Det fanns dessutom flera utställningar som visar på andra aspekter på olika fotografers uttrycksätt och problemställningar. Det blev ett tätt besök som gav många känslor och många tankar om bild och fotografi.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Abecita Popkonst & foto, Borås
Recenserade utställningar:
Eye Contact, Baldur Bragason
Smakfullt, Matilda Lindeblad
Ink Life, Mats Alfredsson
Om vi blundar ser vi kanske ljuset, Emelie Paulsson
Utställningarna pågår till den 7 maj 2023
BoBorg 