När man ser en LGF-skylt bakpå en bil är det inte en bil utan en A-traktor. I folkmun tal kallad EPA. Då gäller det att skärpa sig. Den går i sin egen takt, bara som högst i 30 kilometer i timmen. Och föraren är en person som inte har vanligt körkort. Det finns en lag som ger ungdomar i spannet 15–18 år att köra bil om den kan registreras som traktor. Den måste då vara modifierad så att den inte år att köra fortare än trettio kilometer i timmen.
De här åren mellan 15 och 18 blir för ungdomarna att experimentera litet med vuxenlivet utan att vara framme där. För många, särskilt de som är intresserade av bilar, blir de här tre år av längtan. Då är EPAn en lösning.
Förr var det mest gamla Volvobilar som var EPAtraktorer. Men på senare år ser man massor av fina bilar som genomgått den tekniska modifiering som gör att de håller sig under hastighetsribban.
Förr var EPAorna vanligast på landet. En del har dem som skolskjuts och enda transportmedel för ungdomar i glesbygd med långt mellan kollektiva transportlösningar som passar ungdomar i den här åldern. Men nu ser man dem oftare också i städerna. Det har uppstått en kultur kring EPAorna och dem som kör dem. Den är mystisk för oss utomstående, precis som vår finkultur är främmande för dom.
Men vilka är dom som har och kör EPAorna. Som vanligt fungerar inga generaliseringar. Precis som det numera är en stor bredd på fordonen är det olika sorters människor som åker i dem. Förstås!
Musiken är viktig i den här åldern. Vi har alla hört deras musik dåna ut genom bilfönstren. Jag tänkte att jag skulle hitta en väg till liten förståelse för EPAfolket genom att lyssna på ”deras” musik. Jag har under några veckor lyssnat på en spellista på Spotify. Den heter EPA-Dunk 2023. Den innehåller 291 låtar. Och här handlar det verkligen om att dunka plåt. Listans innehållsdeklaration säger bl. a: ”Musiken för att spränga högtalarna på donkenparkeringen, störa grannar och dra en fylla i bilden.”
Det är i mina (antagligen ädelpopskadade) öron ruskigt enahanda bastung dunkadunka av enklaste slag. Texterna handlar om fylla, knulla och lite grand om bilar. Pubertalt så det räcker och blir över. Hoppas dom inte bara lyssnar på den här skiten. Jag kände mig (än en gång) tacksam för att jag inte är ung längre.
På Bohusläns museum visas nu en utställning med rubriken EPA Sverige. Under 4 år har fotografen Benjamin Nørskov rest över stora delar av Sverige för att träffa och fotograferat EPA-ägare. Han har tagit bilderna så vi får möta EPAfoket i ögonhöjd och får lov att kliva in i en värld vi annars är avskurna från. Bilderna är tagna med stor respekt och kärlek. För att verkligen få fram bilarnas skönhet använder han en fräsch reklambildsestetik. Jag tycker den passar bra här. Jag tror att EPAägarna verkligen gillar de här bilderna där både de och deras fordon framstår i all sin glänsande glans. De är fotograferade i olika kulturmiljöer som ger EPAorna respekt och värde.
För mig som åkt till Uddevalla för att se en konstutställning var det här en överraskning. Jag fick uppleva en estetik jag inte kände till i den här vidden och omfattningen. De vackra och välskötta EPAorna man får se på utställningen inger respekt och skapar intresse. Den här utställningen vidgade finkulturvyerna.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bohusläns museum
Uddevalla
EPA Sverige
Fotoutställning med bilder av Benjamin Nørskov
Utställningstid: 28 januari – 21 maj 20223
Här blir A-traktorer konst: ”Det är deras tonårsrum på hjul”/SVT
BoBorg 