Janolof Bengtsson, Åsa Herrgård, Marie Holmgren, Ivan Stüffe
Skogen, vad är det egentligen? Vi tror alla spontant att vi vet. Och det gör vi. Men vi vet olika. Skogen är ett ord som vi var och en och var för sig ger sitt eget innehåll. Det beror på att skog och natur så påtagliga de än kan tyckas är sociala konstruktioner. Skogen finns helt enkelt inte i bestämd form singularis, även om det är samma skog vi betraktar.
Utställningen Skogens stämmor i konsthallen på Bohusläns museum är en tematiskt rubricerad utställning med verk av Janolof Bengtsson, Åsa Herrgård, Marie Holmgren och Ivan Stüffe. De har alla sin syn som konstnärer på vad skogen är och bär för sanningar och hemligheter. Utställningen blir därför en blandning av synsätt, uttryckssätt och perspektiv. Genomgående vänds skogsskövling och naturkatastrofer dock ryggen här för en betoning av skogsliga estetiska värden.
Janolof Bengtssons motiv har sina rötter i hans hemmanatur i Bohuslän. De speglar de starka synintryck, stämningar och de känslor den ger honom. Det handlar om ljus och skuggor, framför, bakom. Mer vila än rörelse. Han har en stark och vital palett. Det där läget där upplevelsen tvekar mellan natur och kultur, synintryck och känsla, tycks aldrig sluta fascinera vare sig konstnärer eller publik. Bengtssons bilder har det fria formspråk och den koloristiska flödigheten och pulsen som ofta får konstituera det tillståndet. Janolof Bengtssons målar i karaktäristiska mättade färgsjok, numera med stänkeffekter jag inte lagt märke till i hans bilder tidigare. Den här typen av dekorativ abstrakt expressionism har kommit att bli en uppskattad stil och det finns många utövare. Det gör att de gemensamma dragen blir många och utrymmet för det personliga uttrycket smalnar. Janolof Bengtsson kombinerar som en i den breda fåran ambitionen att göra visuellt engagerande bilder med konsten med dekorativ salongsexpressionism.
Janolof Bengtsson
Åsa Herrgård är en rutinerad skulptör. Hon visar här sina naturintryck i olika tekniker. I verken här har hon intresserat sig för de spår insekter lämnat innanför barken på stora träd. Där finns en fascinerande mönstervärld, okänd och osedd för de flesta av oss. Det ger intressanta och originella bilder. Det mest anslående resultatet här är foton där vi får se resultatet av att hon med en avtrycksteknik fört över trädmönstren till sin egen rygg. Man ser dem som tatueringar. De här tecknen har en air av rit och magi. Hon överför dem andra gånger till bilder på ett sätt som för tankarna till Max Ernst frottageteknik. Natur, konst och konstnär smälter samman.
Åsa Herrgård
Åsa Herrgård visar också skulpturalt avsågade stammar med former som liknar bävergnag. Om det är hon eller djuren som format de två koner som möter varandra framgår inte för mig. Gränserna mellan natur och kultur flyter igen. På en vägg har hon en variant av den gyllene cirkel som blir så särskilt effektfull när den träffas av solen. Det hände inte under mitt besök på utställningen.
Åsa Herrgård
Marie Holmgren har ett hittills decennielångt pågående arbete under namnet Arboretum. Det latinska namnet syftar på ett vetenskapligt sätt att samla på aspekter av träd. Men här handlar det förstås om konst, inte om vetenskap. Konstnären närmar sig träd från olika perspektiv, men förstås med olika kreativa metoder och bevekelsegrunder på ett sätt som markerar konstens artskillnad visavi vetenskapen.
Marie Holmgren
Det mest spännande i hennes utställningsdel är några vackra bilder av träd i blyerts. De är lätt och skirt gjorda på ett sätt som känns empatiskt, ömsint ömtåligt. De är gjorda i en prickteknik som för mina tankar till en del av Folke Dahlbergs bilder. Hennes är i mina ögon mjukare, sensiblare och därför mer sensuella. Genom att i bilden lyfta ut ett speciellt träd ur sin miljö betonar hon dess särart och speciella omistlighet.
Hon visar också andra verk i olika tekniker, väggbilder, skulpturer och reliefer med andra aspekter av träd. På träplattor i form av skivor ur trädstammar har hon målat årsringsliknande mönster som berättar mer om trädens årsringar som känslobärare än åldersmarkörer. De ger syn för sägen om hennes erfarenheter av den energi som hon menar att trädkramare känner. Hon har också skulpturer av trädstammar som klätts med hudfärgad lera. På en vägg finns reliefer, t ex av svampar som växer på träd. Det finns också några hårflätor i metall som jag inte kan få in i sammanhanget.
Framlidne Ivan Stüffe är en viktig konstnär vars verk inte visats så ofta. Han var verksam i många tekniker och flera av hans skulpturer var platsspecifika för hans viste i skogen utanför Gerlesborg. Här får vi se ett fint urval av hans särpräglade konst. Det var mycket länge sedan jag såg skulpturer med en sådan uttryckskraft och utstrålning. Det är bra att man visar ett bildband av fotografen Göran Gustafsson som visar Stüffes verk i sitt naturliga, och därför optimala habitat, det vill säga i den skog han gjort dem till. De skulle ha tappat en viktig del, kanske den viktigaste, av sin nimbus om de flyttats in i en konsthall, även om de nog är starka nog att klara det också. De skulpturer vi får se är mycket originella. Här finns influenser från många olika håll, men att tala om eklekticism känns ändå fel, för jag kan inte se hans bildspråk som osjälvständig stilblandning. Men hans bilder kan upplevas som ett sökande bakåt i tiden, mot religiösa och filosofiska frågor som trots att de har anor och ibland passerat sina bästföredatum , vi ändå inte alls är färdiga med. De tidlösa gåtorna laddar bilderna.
Ivan Stüffe
Här visas också ett par mycket finstämda målningar. Jag får en känsla av ett släktskap med C.F Hill, men kan inte peka mera explicit i vad det består. Vi får här se ett urval, gjort av Åsa Herrgård som visar vilken fantastisk konstnär han var.
De fyra konstnärerna kompletterar varandra utan att deras verk direkt interagerar. Sammanställningen skapar ingen synergi. Jag tänker att verken är gjorda var på sitt håll utan specifika tankar om gemensam utställning. Ändå skapar de laddade rum fyllda av tankar och känslor kring skogen. Var har sina och det är gott nog, kanske till och med bättre.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bohusläns museum, konsthallen
Skogens stämmor
Medverkande konstnärer: Janolof Bengtsson, Åsa Herrgård, Marie Holmgren, Ivan Stüffe
Utställningstid: 18 februari – 1 maj 2023
BoBorg 