Hos Skövde Konstmuseum visas två nya videoverk av Carolina Jonsson. De har fått rubrikerna Gränsland 1 och Gränsland 2.
Videokonst är numera en självklar del av konstutbudet. Ofta gör man som i utställningsfoldern här utsagan att foto och video kan ses som måleri i ”det utvidgade fältet”. Oklart varför för mig även om jag ser det ofta upprepat. Men det finns en tanke hos vissa om måleriet som en flexibel praktik som måste vända sig bort från sina egna interna angelägenheter för att nå förnyelse.
Jag ser måleri, foto och video som bärare av egna konstnärliga uttryckssätt. Kan de blandas så de utvecklar varandra; gott så. Det fanns en tid i fotots begynnelse så man såg det som slutet på måleriets betydelse. Sedan ser man fotot som en självklar del av konsten. De har förstås båda influerat och förmerat varandra.
Foto och videotekniken ger möjligheter att manipulera på ett annat sätt än måleriet. Det gör att man på ett speciellt sätt kan rubba gränserna mellan vad som ses som verklighet och fiktion. Och när dessa prövas hittar konstnärer nya motiv och bildmässiga och andra infallsvinklar. Fotot använder också ibland klassiska konstgrepp och konststilar från måleriet som inspiration och vice versa. Vi har sett begrepp som måleribaserat foto och fotobaserat måleri.
Carolina Jonssons verk Gränsland 1, från 2021, sägs av konstnären ha sin utgångspunkt i femtiotalets offentliga skulpturer som visar unga fickor ibland tänkta som symboler för ungdom, förnyelse och framtid. Eftersom de ofta är gjorda av manliga konstnärer sägs de förstås vara sedda med ”den manliga blicken”. Vi har sett dem så ofta en nästan inte ser dem längre. Det synsättet är med rätta det rådande idag.
Carolina Jonsson menar att en ung flicka dag ser sig själv på ett mera självständigt sätt. Och hon låter sin dotter, som är modellen, själv delta i utformningen av hur hon ska gestaltas. Och hon dansar framför kameran. Stolt och självmedveten som det verkar. Och aktivt deltagande i gestaltningens utformning. Hon är med och påverkar hur hon vill bli sedd. Dagens ungdom har kameravana och mediavana och är genom sociala meder inkörda på att påverka sin apparition. Och en konstnär av idag, därtill modellens mamma, har andra förtecken för sin gestaltning än de unflicksporträtt hon tänker på. Till den vackra danssekvensen mot mörk bakgrund har musikern och kompositören Anders Hagberg gjort musik. Jag undrar om det är den musiken flickan gör sina rörelser till. Men den passar fint till. Intertexten till de femtiotalsskulpturer som triggat Carolina Jonsson till det här verket ger en klangbotten som ger en dimension till.
I Gränsland 2, från 2023, visar undervattensscener. Förstår jag det rätt befinner sig modellen, dottern igen, i ett lekredskap som gör att hon kan trampa runt omgiven av vatten. Det blir en blandning av lek och kamp. Man kan förstås se det symboliskt. För mig blir det mest ett hisnande visuellt äventyr. Det är lätt det bildmässigt intressantaste verk av Carolina Jonsson jag sett. Här ser jag videokonstens usp.
Det är ett mångtydigt bildflöde, ett äventyr för ögat, med bilder av ett slag jag vare sig sett eller kunnat föreställa mig. Ljus och reflexer, hisnande bildvinklar. Vem kan säga vad som är abstrakt eller föreställande. Trots att ögat är ständigt upptaget av bildernas märkliga blandning av skönhet som både skapas och utmanas av de vitala rörelserna. förs tillägnelsen mot både intellektet och oroar i känslodunklet. Stillbilder ur verket bär an annan, men även de en oomtvistligt fängslande skönhet. Jag blev helt fascinerad av det här verket och såg videoloopen gång på gång.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Skövde Konstmuseum
Gränsland
Videoverk av Carolina Jonsson i samarbete med et avbildade barnet, skådespelaren Emmylou Almén och musikern och kompositören Anders Hagberg.
Utställningsperiod: 23 februari – 30 april 2023
BoBorg 