Det började med att ridån gick ner. Men den öppnade strax upp till en märklig myllrande värld i en annan tid. En man ligger och sover med skyddskåpor på öronen. Han tål inte ljud, särskilt inte opera. Han vill som så många gamla självupptagna surstötar ha lugn och ro, leva ett liv helt på sina egna villkor. Men andra vill annat. Så in i hans hus och hans liv strömmar ett stort operasällskap som behöver hans pengar. En smart barberare (dock inte från Sevilla även om man kunde tro det) sätter en plan i verket som går ut på att han ska förälska sig i en (ung förstås) tystlåten kvinna, patriarkernas unkna drömrelation. Ett skenäktenskap ska dock genomföras och den gamle ska luras av ungdomen. Den rike gubben, som vill ta sig en fåmäld ung hustru dras vid näsan av den unga flickan och hennes älskare. Har ni hört det förut på operan!?!
Musiken till operan Die schweigsame Frau är skriven av Richard Strauss. Storyn baseras på en historia av Shakespeares samtide Ben Jonsson. På hans text byggde den store annars mycket seriöse författaren Stefan Zweig sin berättelse. På samma Ben Johnsontext bygger Donizettis opera Don Pasquale som i en kammarversion av Göteborgsoperan ska turnera i hela Västra Götaland nu på förvåren. Den ska vi inte missa.
Die schweigsame Frau (den tysta frun) hade premiär i Dresden 1935. Den spelades fyra gånger innan den stängdes av nazistisk kulturförtryckspolitik. Stefan Zweig var jude, så det hjälpte inte att Richard Strauss var en partigängare, många menar, inklusive han själv, att det var för att försöka skydda sina judiska släktingar. Men det finns mycket grums i den bägaren. Men jag frestas när jag hört den här fantastiska operan tycka att ideologier och stater förfaller och faller, men konsten består. Men det kan sannerligen diskuteras.
Efter kriget har den spelats mer. En uppsättning under regi av Barrie Kosky sattes upp i München 2010 Den var från början planerad för sex föreställningar men spelades fortfarande 12 år senare. Braksuccé var bara förnamnet. Den uppsättning vi nu får se på GöteborgsOperan är en hyrproduktion från den Münchenuppsättningen. Scenografi och kostymer är tillverkade i Bayerische Staatsopers verkstäder. Föreställningen regisserades då av Barrie Kosky och är nu följsamt återskapad i Göteborg av Philipp Rosendahl.
Det har tagit tagit hela 88 år efter uruppförandet innan den nu äntligen fått sin svenska premiär i Göteborg.
Die schweigsame Frau är en komisk opera (opera buffa säger vi på kultursidorna) i samma tradition som Mozarts”Figaros bröllop” och Rossinis ”Barberaren i Sevilla”. Den är full av skön senromantisk musik. Den blir inte så omedelbar som operorna i standardrepertoaren. Inte för att musiken är sämre, men en har inte hört den så ofta. Och så mycken och så sammansatt musik kräver sin tid.
Scenografin består bara av en stor låda med en säng på. Men det räcker och fungerar klockrent visar det sig.
Nästan direkt översköljs, ja nästa översvämmas, scenrummet av operatruppens färgsprakande ja nästan bländande överdåd av figurer. Många i det fantastiska typgalleriet är lånade ur operans värld. Man känner igen en figur ur Carmen, en annan ur Rigoletto, en tredje från Aida och många, många, många andra. Men det gäller att se upp så man inte tappar fokus. Det är ett högt tempo och det händer så mycket hela tiden överallt på scenen.
Huvudpersonerna heter Morsaus, charmat spelad av Göteborgsoperans mångårige basklippa Anders Lorentzson, Han gör vid 68 år (sic!) sin sista huvudroll före sin pensionering. Och han sätter punkt för en lång och framgångsrik karriär med ett utropstecken! Ja flera!! Hans rollgestaltning och framför allt sång är heltigenom övertygande och imponerande och en viktig orsak till att föreställningen fungerar så rasande bra.
Strauss påpekade ofta att han föredrog att skriva för den kvinnliga rösten. Rollen som Aminta, den unga kvinnan i spelet, skrevs för en koloratursopran. Det är en roll som klippt och skuret för Sofie Asplund. Hon sjöng glittrande vackert med glimten i stämbanden. Anders Lorenzon och Sofie Asplund sjöng långa drabbande lyriska partier tillsammans tätt och rörande vackert.
Tenoren Eleazar Rodriguez spelade Amintas fästman. Han är den enda som inte ingår i GöteborgsOperans fasta ensemble. Och hans känslorika tenor var verkligen ett charmant tillskott. Och barberaren spelad av Hannes Öberg styrde och ställde och ställde till rätta så det stod härliga till. Även han var utmärkt i sin roll.
Som alltid borde flera nämnas. Opera fungerar inte om det inte är en laginsats där varje minsta del måste fungera perfekt. Och så var det här. Fantastiskt att var att i allt man såg eller hörde fanns omsorgsfullt och väl genomförda och gediget genomarbetade rollgestaltningar.
Musiken framförd av GöteborgsOperans eminenta orkester under dirigent Yoel Gamzou fick verkligen fram klangmästaren Strauss komplexa kvaliteter. Det blev en fantastisk klangfest med fina melodilinjer och härlig dynamik.
Sensmoralen är att operan inte lämnar sina lyssnare oförändrade. Surgubben och musikhataren Morosus blir en ny och lyckligare människa efter att en tid ha varit indragen i operans fantasivärld. Och det blev sannerligen vi i publiken också av den här föreställningen som var en fest för öra och öga.
Trots att det är en lång föreställning blir det aldrig nånsin långtråkigt. Tvärtom undrade en vart tiden tog vägen de här fyra timmarna.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Göteborgsoperans stora scen
Die Schweigsame Frau, recensionen avser föreställningen den 9 mars 2023
Musik: Richard Strauss
Libretto: Stefan Zweig ,efter en pjäs av Ben Jonson.
Dirigent: Yoel Gamzou
Regi: Barrie Kosky: Assisterande regissör Philipp Rosendahl (iscensättning efter B. Koskys originalregi)
Med: Anders Lorentzson, Katarina Giotas, Hannes Öberg, Eleazar Rodríguez, Sofie Asplund, Mia Karlsson, Ann-Kristin Jones, Åke Zetterström, Mats Almgren, Nils Gustén.
Göteborgsoperans kör och orkester
Scenografi och kostymdesign: Esther Bialas
Koreografi: Magdalena Padrosa
Ljusdesign: Benedikt Zehm
Dramaturgi: Olaf A. Schmitt
Statister, dansare, akrobater
Hyrproduktion från Bayerische Staatsoper. Scenografi och kostym tillverkad i Bayerische Staatsopers verkstäder.
Spelperiod: 4 mars – 6 april 2023
BoBorg 