Svensk Gangsterrapp – ett reportage av Emil Arvidson

Kopplingen till kriminalitet och beskrivningen av brott och våld har hela tiden pulserat i hiphopens blodomlopp. ”När berättelserna om gängkrig och droghandel kom från Brooklyn eller London fortsatte vi bara glatt att dansa.” Coolt med nåt nytt i hiphopen tyckte många då. Men nu har hela skiten med knark, våld, död som texterna handlar om kommit hit till före detta folkhemmet. Och då drabbar det oss på ett helt annat sätt.

Rykande färska boken Svensk Gangsterrapp av Emil Arvidson är ett i bästa mening folkbildande reportage om en företeelse vi hör talas om dagligen och stundligen. Gängkriminaliteten och dess soundtrack, som många har tvärsäkert bestämda uppfattningar om utan att i många fall ha några, eller mycket grunda, kunskaper om.

Det handlar om musik som förutom det vanliga karlakarlsskrytet har direkta kopplingar till och inblandning i den verklighet den skildrar. Det är en kulturyttring som romantiserar sånt som är brutalt och människofientligt. Det verkar som en stor del av texterna handlar om konkreta och högst reella hot mot namngivna personer, beskrivningar av grova brott som skett eller ska ske. Allt med den råa kriminalitetens värderingar och världsbild. Det inte bara tycks som om hiphopgenrens ledande artister har tydliga förbindelser till kriminella nätverk. Och de visar stolt upp dem i låttexterna. Många kriminella gäng har rappare kopplade till sin verksamhet och de fungerar som prestigeskapande reklampelare för dem. Det verkar som skiljelinjen mellan verklighet och fiktion suddats ut i gangsterrappen, de skapar varandra liksom.

Är det sant eller trovärdigt? Ja ibland så till den milda grad att flera texter och musikvideos har använts som indicier och bevismaterial i allvarliga brottmål. Och både texter och videos är fyllda av detaljer som tänks skapa  äkthet och respekt, men som samtidigt komprometterar.

Den stora, mycket unga, rappstjärnan (över 50 miljoner nerladdningar på Spotify på flera låtar) Einàr mördades. Flera andra av de svenska stjärnrapparna som t ex Yasin och Haval är fängelsekunder för grova brott. Så den här bokens inledande fråga om det finns gangsterrappare som inte är kriminella kan tyckas spetsfundigt retorisk, men verkar peka på något väsentligt. Inte alla är brottslingar förstås, men många är det och unga människor, inte minst i utsatta områden, suger i sig, imponeras och påverkas av låtarnas värderingar.

Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Tobias Andersson verkar var inne på att det vore brottsförebyggande att begränsa våra möjligheter att höra gangsterrapp. Så enkel är förstås inte världen. Som alltid måste man ge sig på orsakerna, inte symtomen om man vill föränring.
Men världen är ju inte bara sociologi. Musiken då? Den har fått helt andra förutsättningar idag. Nu rundar man skivbolagen och köper beats på nätet och producerar låtarna och gör sina videos till dem själva. Och de når sin stora publik direkt i via TikTok och Instagram, utan mellanhänder och filter.
 Jag har hårdpluggat ett par spellistor med gangsterrapp på Spotify. Musiken är monoton och anonymt alldaglig för mig. Det är texterna som är punctum. Och det speciella är här att man också förstår vad texterna handlar om och många (men långtifrån alla förstås) av deras referenser. Och det förklarar förstås många starka reaktioner. Det gör man inte på samma sätt med drillhits från Chicago med deras slang och intrikata språklekar.

”Hiphop handlar om att fånga en detalj och göra den till något allmängiltigt, något gemensamt, något som i sin enkla briljans gör att man förstå världen bättre”, skriver Emil Arvidson i en fin analys av Einàrs rap Voi. ”Att med ett ord måla upp ett universum av associationer i lyssnarens huvud, som känns som att man kastat dem ur sig i farten, lyckas fånga exakt den detalj som inte går att få ur huvudet.” När det fungerar är rappen en viktig konstform. Och det finns förstås flera exempel också i gangsterrappen. Förövarna har gangsterrappen, men brottsoffren får ingen plats där.

Emil Arvidsons bok är både brett beskrivande och skarpsinnigt och klokt analyserande. Han tar in aspekter från olika håll som utövare, personer från rättsväsendet och handlingar av olika slag liksom teoretisk bakgrundslitteratur. Det skapar infallsvinklar och sammanhang som behövs om man vill försöka förstå. Perspektiven blir många så bilden blir både omfångsrik och djup. Hans gedigna kännedom om rapmusik över två decennier och hans kärlek till genren öppnar ögon och är fin att få dela. Hans engagemang och vidsyn gör boken mycket slagkraftig. Den tillför mycket bakgrund och fakta till en diskussion som annars mest präglas av åsikter och tvärsäkert tyck för vad det är värt.

Författaren Emil Arvidson är journalist och författare. Han har skrivit om populärkultur, politik och hiphop i två decennier. Han skriver bl a i Svenska Dagbladet och arbetar med Unga Korrespondenter. Han bor i Bredäng som av polisen klassificeras som ett utsatt område.

BO BORG

Porträttfoto: Gabriel Liljevall


Bok: Svensk Gangsterrapp – ett reportage
Författare: Emil Arvidson
Omslag: Sigge Kühlhorn
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN: 978-91-37-50292-2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s