GRATTIS!
Vara konserthus firar 20 år. Tack för så många fantastiska konsertupplevelser.
Här har jag kunnat uppleva konserter med legender som Johnny Winter, Kris Kristofferson och Marianne Faithful.
Och balett i toppklass och teater.
Och förstås klassisk musik av högsta karat. År efter år gästas konserthuset av Göteborgs Symfoniker. Särskilt minns jag en konsert med när de framförde Richard Strauss Alpsymfoni. Jag kommer inte ihåg när det var, men upplevelsen är tatuerad i mitt minne. Samma sak med deras framförande av Hector Berlioz Symfonie Fantastique med Santtu-Matias Rouvali som dirigent. Jag ryser av välbehag än vid tanken.
Se vår recension av den konserten:
Att uppleva en symfoniorkester som göteborgarna live är något alldeles extra. Och tänk att få göra det på hemmaplan, utanför storstäderna!!
Under fyra dagar den 5–8 oktober hade tjugoåringen sin jubileumsfestival med ett pärlband av framträdanden med toppartister i olika genrer, bland många andra Danny Saucedo, Abjeez, Bohuslän Big Band, barnteater, balett och mycket, mycket annat.
Jag valde invigningskonserten med Göteborgs Symfoniker med Barbara Hannigan som dirigent och sångsolist. Det lovade att bli något alldeles extra. Och det blev det sannerligen.
Man inledde med en av Claude Debussys tre Nocturnes, den som fått namnet Nuages. Det är ett lätt svävande stycke. Skirt och drömskt. En långsam lågmäld rörelse som och diffunderar smekande för att diffusera mot poetisk mångtydighet.
Så fick vi uppleva ett uruppförande av ett nytt verk av Jan Sandström skrivet till hans vän dirigenten och stjärntrombonisten Christian Lindberg. Han fick visa sitt trombonevituoseri till vackra lödiga stråkmattor och litet eko från blåset. Trots att den här sortens tromboneklanger och eruptioner inte är min musik, blev jag ändå knockad av energin, engagemanget och spelglädjen.
Efter paus kom ett annorlunda verk. Det var ett stycke av iranska kompositören Golfam Khayam specialskrivet för Barbara Hannigan som här också framträdde som sopransolist. Vi fick en introduktion på videoskärm. Musiken är en blandning av iranska element kombinerade med samtida experimentella konstmusikinslag. Barbara Hannigans vackra röst och intensitet var anslående. Jag förstod inte orden av den persiske poeten men jag kände att de ändå berörde starkt när de framfördes med den här intensiteten. Verket och framförandet var helt trollbindande.
Konserten avslutades med Richard Strauss Tod und Verklärung. Verket kategoriseras som symfonisk dikt. Så långt så väl. Men som så ofta med programmusik beskrivs så musiken som ett skeende, i det här fallet sjukdom, kamp mot döden mot en ”upphöjd klarhet”. Jag varken kan eller vill höra de där välmenta ordbeskrivningarna i musiken. För mig reducerar de upplevelsen av själva musiken. Orden styr upplevelsen, men tar också bort den frihet i tillägnelsen som musik av den här kvaliteten förtjänar. Musiken är förstås en berättelse i sig på sitt egna språk och med sina egna ingångar till våra känslor.
Som alltid med Richard Strauss högromatiska orkesterverk låter han orkestern bombardera oss med kanonad av klanger. Det här verket verkade passa både orkestern och dirigenten särskilt bra. Inte minst blåset imponerade.
Vilken avslutning på konserten och på en i alla delar fantastisk konsert! Det var ett mycket varierat program som passade dirigenten Barbara Hannigan och Göteborgs Symfoniker perfekt och visade både deras bredd och djup.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vara Konserthus den 5 oktober 2023
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Barbara Hannigan
Solister: Christian Lindberg, trombon och Barbara Hannigan sång
Program:
Nuages ur tre Nocturner av Claude Debussy (1862 – 1918)
Les accords déze av Jan Sandström (f 1954)
I am not a tale to be told av Golfam Khayam (f.1983)
Tod und Verklärung av Richard Strauss (1864 – 1949)
boborg.se 