Göteborgs Symfoniker – Vara Konserthus

För mig var lördagseftermiddagens konsert i Vara Konserthus en av säsongens absoluta höjdpunkter. Två fantastiska verk ur den klassiska repertoaren med en stor symfoniorkester av bästa märke.

Göteborgs symfoniker gästade konserthuset med dirigenten Santtu-Matias Rouvali och violinsolisten extraordinaire Valeriy Sokolov. Vi fick höra Sibelius violinkonsert Opus 46 i en tät och glödande version och en dynamisk och intensiv tolkning av Hektor Berlioz Symphonie Fantastique.

Man inledde med Sibelius. Violinkonserten är drygt hundra år men är levande och starkt berörande även i våra dagar. Det är ett romantiskt och mycket expressivt verk. Det är musik som kräver mycket av både orkester och förstås framför allt solisten.
Den här violinkonserten tillhör de mest spelade. Den har och har framförts av flera framstående violinister, som tex  Jascha Heifetz, som gav verket världsrykte.
Det är ett verk som kräver exceptionell teknisk förfarenhet av violinisten. Det var ukrainaren Valeriy Sokolov (f 1986) som spelade. Han är verksam på världsscenen och har spelat med välrenommerade orkestrar över hela världen och samarbetat med toppdirigenter som Vladimir Ashkenazy och David Zinman.

Sokolov spelade med den speciella kombination och teknisk skicklighet, säg virtuositet, och lyhört inkännande det här verket kräver för att nå full kraft. Sokolov kunde leverera den känslighet och det dramatiska utspel som ger det här verket liv och lyster. När det spelas så här bra gläntar det på dörrar mot känslorum som bara den bästa musiken kan nå.

Efter en paus spelades Symphonie Fantastique opus 14 av Hektor Berlioz skrivet under början av artonhundratrettiotalet. Det är ett av mina absoluta favoritverk, fortfarande fräscht och fullt av liv och komplexa känslor. Jag stötte på det genom författaren Lars Gustafssons entusiastiska analyser i romaner och andra texter på sjuttiotalet. För detta är jag honom evigt tacksam.

Efter paus var orkestern större med strax under hundra musiker. Bland annat flankerades scenen av fyra(!!)harpor på ena sidan och två stora klockor på den andra. Och många slagverkare och många blåsinstrument bakom massor av stråkinstrument av olika slag. Och vilken kraft det blev i orkesterklangen. Och vilka möjligheter till dynamik, variation och detaljerad nyansering.

De fem satserna har namnangivna av kompositören som ska styra tillägnelsen av den instrumentala musiken. Det kan vara satsnamn som ”Dagdrömmar/passioner”, ”scen på ett fält” o s v. Det kallas programmusik och den syftar till att peka på att musiken illustrerar en berättelse eller ett skeende. Ett klassiskt exempel är Strauss Alpsymfoni där man till leda fått höra att en musikpassage skildrar soluppgången, en annan åska. Liknande tankesätt tillämpas ofta på Symphonie Fantastique. Jag tycker programmusiktankarna och tillämpningen av dem stör upplevelsen och distraherar bort från själva musiken. Jag förstår att en gigant som Leonard Bernstein får många eftersägare när han påstår att den här musiken fått sin hallucinatoriska och drömliknande natur för att historien tyder på att Berlioz komponerade åtminstone en del av det under påverkan av opium. Men vad säger det oss musikälskare som inte har en aning om ens hur opium ser ut, än mindre hur det verkar?! Jag vill tona ner programmusiktankarna för de är en återvändsgränd för riktiga musikupplevelser. Bra musik och musikupplevelser behöver inte ordstöd.

Symphonie Fantastique är drömlik och hallucinatorisk. Ja, vi får möta hela skalan av starka och motstridiga känslor i en musikalisk form som för oss till lidelsernas källsprång. Det är en intensiv musik med stora och dynamiska emotionella djup. Det är en fantastiskt uttrycksfull musik så laddad och explosiv av ljuvlighetens hela bredd och bråddjup. Skönheten hos den ljust skira melodin i andra satsens vals och oemotståndlig för mig. Och så kontrasten mot den tyngre och mera rytmiskt ödesmättade musiken i marschen. Och så mångtydigheten i avslutningen. Vilken levande puls i upplevelsen. Den här dialektiska kompositionen innehåller det som gör ett konstverk till ett mästerverk!

Spelet av Göteborgs Symfoniker under dirigent Santtu-Matias Rouvali den här kvällen var en fullträff!

BO BORG
Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Vara Konserthus 26 november 2022
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Santtu-Matias Rouvali
Solist: Valeriy Sokolov, violin
Program:
Violinkonsert d-moll OP 47 av Jean Sibelius
Symphonie Fantastique opus 14 av Hektor Berlioz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s