Skaraborg Contemporary – Lidköpings Konsthall

Det är många konstnärer som skapar och kämpar på samtidigt i Skaraborg och annorstädes. Men bara vissas verk räknas som samtidskonst. Någras konst är inte bara samtidskonst, de sägs vara contemporary, och det ska väl vara ändå litet finare. Förklara det den som kan. Ska begreppen ha någon mening måste de finnas egenskaper hos verken som särskiljer samtidskonsten från dess samtida ickesamtidskonst. Ett standardförsök till definition är ungefär så här; Begreppet samtidskonst används som en beteckning för konst som skapas i vår samtid och som på ett eller annat sätt speglar den tid vi lever i. Men vilken konst gör inte det!?Eller gör det!? Begreppet samtidskonst, och dess engelska motsvarighet contemporary är ett slappt och oprecist begrepp. Jag dristar mig att påstå att det är godtyckligt.

Kallar man samtidskonsten för Contemporary lägger man till en internationell klang av stora världen Ja, ni märker att här kliver vi på gungfly som gränsar till kvicksand.

På Lidköpings konsthall visas utställningen Skaraborg Contemporary. Den kunde lika gärna ha hetat 4 Skaraborgskonstnärer, så skulle man ha sagt i tidigare samtider. För det är vad det är. Varken mer eller mindre ”contemporary” än mycken annan konst man kan se i våra krokar. Om det är samtidskonst eller samtida konst får ni själva avgöra.

Här på Lidköpings Konsthall visas i alla händelser verk av fyra konstnärer som är verksamma i Skaraborg. Deras verk är olika. Ska man hitta något gemensamt förutom var de bor är det väl vad Lars Vilks kallade den gyllene grundregeln för samtidskonstnärer; Du skall icke illustrera en idé. Och några idéer ger sig heller inte tillkänna här i verken.

Katja Beckman Ojala är välutbildad handväverska, numera bosatt i Skaratrakten. Han har gedigna studier både i Sverige och utomlands. Hon arbetar med gobelängteknik. Några av hennes verk liksom bryter vävplanet och blir oregelbundet tredimensionella. De är ofta enfärgade (kallas monokroma i contemporarysammanhang). De flesta är svarta, men en drar åt det kleinblå. Strukturerna är viktiga i verken. Rya är en återkommande teknik. Hängande tråda bildar en textil ridå som både döljer och släpper igenom. Bakom trådhänget finns bilder som man som betraktare får jobba litet med för att få syn på. Man kommer åt deras hemligheter, t ex en katt eller ett engelskt ord ”när man verkligen tittar” som det står i reklammaterialet. Några svarta sådana verk visar sig vid betraktande i rätt vinkel tillsammans innehålla budskapet Come Stay.

Carolina Jonsson bor och verkar i Hangelösa. Hon visar apparater som är föregångare till min barndoms View Finders. De är fint gjorda i trä. De hon hittat är gamla varianter, mycket vackra i sig. Man tittar in i en sådan apparat och ser ett foto helt tredimensionellt. Vi får på så sätt se fina bilder av hennes barn. Till det hör vackra fotografier av skogspartier, utskrivna bilder på väggen bakom. ”Det enskilda barnet och landskapet började för mig i samklang beskriva tidens rörelse.” står det i reklammaterialet. Så är det nog för konstnären. Men för mig som betraktare är det svårt att nå fram till en sådan hisnande upplevelse.

Jonas Liveröd bor och arbetar i Ågårdskvarn utanför Götene. Han är en konstnär som verkar göra allt och finnas med överallt och jämt. Det var inte länge sedan han ställde ut här i Lidköpings konsthall. Nu visar han några träskulpturer. Ett par stövlar till exempel Och några pelare som väl snarast är parodier på modernistisk ”geniskulptur”. De här verken är gjorda i motorsågsgrov apparition. Och det verkar viktigt att sprickorna i träet är tydliga. Kanske är de betydelsebärande. Han visar också ”collageteckningar”. De ser kul och speciella ut.

Samot Nosslin bor och verkar i Värsås. Hans bilder är kul. Han visar figursågade ansikten som liknar allt och intet. Men de har karaktärer som fångar ens intresse. De är korsningar mellan karikatyrer och karaktärisering. De porträtterar märkliga drag som bär belägenheter av ett slag jag bara sett här. Det är roliga och bildmässiga. Det är spännande att få möta dem.  Man tycker sig känna igen vissa fast man aldrig sett dem. Det här är intressanta bilder som man överraskas av och de biter sig fast. Oklart varför. Men det här är inte budskapskonst eller metaforer. De är bilder fulla av intressanta infall och konstnärsidéer. Men de illustrerar inte något annat.  De är bekantskaper man har glädje av just därför för att de är sig själva.

Skaraborg Contemporary visar närproducerad samtidskonst som verkar mer upptagen av sig själv än samtiden. Var på sitt kan man förstås att de gestaltar den värld, eller snarare de världar vi lever i. Skaraborg i världen. Världen i Skaraborg.

BO BORG

Foto: Bo Borg


Lidköpings Konsthall
Skaraborg Contemporary
Katja Beckman Ojala. Carolina Jonsson, Jonas Liveröd, Samot Nosslin
Utställningstid: 12/11 2022 – 7/1 2023

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s