I början av 2021 fick jag på en gång tre fotoböcker av Kenny Bengtsson i min hand. De var väldigt olika men hade det gemensamt att de alla trots sina skiljaktigheter på något avigt sätt var sammanhållna inom en bredare konstnärlig attityd och vision. Inte i stil och uttryck, utan i sökandet efter det artegna varje berättelse, och de var helt olika, behöver. Jag avslutade min recension av de tre böckerna så här: ”I alla de här tre både vackra och drabbande böckerna visar Kenny Bengtsson att han på olika sätt söker sig fram i det politiska, det existentiella och det estetiska med sina bilder, texter och böcker.”
Med sin nya bok fortsätter han sin konstnärliga resa in i det oprövade. Titeln är Molnvädersgatan. Det låter kanske sökt och symboliskt, men det visar sig helt enkelt vara den adress i Göteborgsförorten Biskopsgården där han bodde 2016–2021. Därmed inte sagt att det inte kan fungera som sinnebild ändå. Bakgrunden är en sak, men det som träder fram i förgrunden hos en betraktare är ofta något helt annat. Så ska det vara för sådan är konstens väsen och särart.
Vid den här tiden var Kenny Bengtsson småbarnsförälder och hans arbete som fotograf kom därför att ske mycket från balkongen eller genom köksfönstret på Molnvädersgatan. Det är en liten värld som han genom sina bilder kopplar till större både dagsaktuella och existentiella frågor.
Boken innehåller en serie bilder som varierar några grundmotiv; upprörd himmel och expressiva molnformationer, ljusa himlar, månen ensam i universum, helikoptrar och fåglar mot skyn, ett skatbo, en vägkorsning. De kommer igen i olika ljus och skilda årstider. Långt ifrån och nära. Till varje bild finns några telegramkorta fraser. De slår an en ton snarare än de lämnar information. Men ändå gör de något med upplevelsen av bilderna. De får dem att lämna konstens sfär och kopplas till livets och vardagens frågor. Det estetiska blir ett främst medel, inte mål. De korta meningarnas ursprung redovisas i slutet av boken och visar sig i mycket ha med det som idag ses som förortens vardag och problem. Knark, våld, polis och längtan bort. Det finns där även när vi tittar åt ett annat håll.
När man går in i en bildvärld som denna i sin hand startar processer. Här är det inte så mycket frågan hur? En bra kamera och en driven fotograf ordnar väl detta!? Men jag märker att jag blir mer och mer osäker ju fler gånger jag går igenom boken. Jag vill förstås ta till mina ord och min bildning. Ge boken olika läsarter. Författaren till bokens text, fotoexperten Niklas Östlind får associationer via Google Maps och ser intertexter till konsthistorien, t ex ser han likheter med en röd stämningsmättad himmel till visst barockmåleri. Och jag kan själv på liknande sätt få associationer till en berömd målning med mörk skogsvägg av mot molnig himmel av Magritte. Men vad ger det egentligen? Det är bara så kallade konsumtionspoäng som får upphovspersonen att känna sig bildad.
Jag undrar hur de är gjorda. För vissa bilder är helt homogena bakgrunder och visar helikoptrar helt skarpa fast de nästa är utom synhåll. Men bildbehandling eller inte är inte centralt här. Här är fotots detaljskarpa och avbildningsförmåga viktig, men inte central. Det är uttrycken det handlar om. Och de är övertygande. Så detaljskarpa de än är är det inte detaljerna som fascinerar. Det är helheten. Jag försöker fånga den med mina ord. Men den fällan funkar inte. De här bildernas innehåll eller innebörder låter sig inte fixeras eller beordas fast.
Jag ser de enkla bilderna inte som avbildningar av eller metaforer för känslor utan nästan som en kontaktkopia av känslan själv.
BO BORG
Foto: Kenny Bengtsson
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Molnvädersgatan
Foto och textsammanställning: Kenny Bengtsson
Grafisk form: Knut Stahle och Kenny Bengtsson
Förlag: Monument
ISBN: 978-91-519-2353- 6
boborg.se 