B: PAINTING MYSELF BACK TO Y
Leif Elggren kan definieras som författare, bildkonstnär, konstboksförläggare, performancekonstnär och kompositör, men framför allt är han en konceptuell konstnär som skapar genom att kombinera ljud med det visuella.
Vi ser fram emot att se hans nya utställning på Belenius. Östgöten Leif Elggren har länge varit en framträdande konstnär i Stockholms kulturliv. När han lämnat Linköping fortsatte han att samarbeta med några av de gamla Lindköpingsvännerna, bland andra Dror Feiler, Bruno K. Öijer och Carl Michael von Hausswolff. På 1970-talet gjorde han happenings tillsammans med musiker och poeter, bland andra Bruno K. Öijer.
Några av de tidigare verk många minns är hans inspelning av raspet från en torrnål mot kopparplåten (Veronicas svetteduk), den långa monolog han framträdde med på Bonniers Konsthall men kanske allra främst hans koncept Vargaland som fortfarande finns och verkar. Nationen Vargaland består av korridorer utefter gränserna mellan alla länder och på det viset gränsar också Vargaland till alla andra nationer på planeten. Han grundade den nya nationen 1992 tillsammans med Carl Michael von Hausswolff och båda gav sig titeln kung.
2003 deltog de med sitt projekt Elgaland-Vargaland på Venedigbiennalen och fick mängder av internationellt framstående konstmänniskor som nya medborgare i sin nation.
Sedan slutet av 1990-talet har Elggren också fått en större internationell exponering med sina kompositioner.
Han följer den unga performancescenen och beundrar flera av de unga perfomancekonstnärerna. I denna yngre generation är han mer eller mindre kultförklarad.
BLACK: PAINTING MYSELF BACK TO YELLOW VIII, 2021 – 2023 Acrylic on paper, 63 x 47,5 cm (t.v.) — BLACK: PAINTING MYSELF BACK TO YELLOW XVIII, 2021 – 2023, Acrylic on paper, 63 x 47,5 cm
Som Maria Backman skrev på konsten.net arbetar Elggren med att tolka dolda betydelser och söka gömda samband i materiella och immateriella företeelser.
Det blir spännande när han nu åter ställer ut på Belenius som, sedan starten 2006, alltid legat i framkant med att presentera ny och innovativ samtidskonst.
KERSTIN LAGER
Foto Ellinor Hall
Den här texten om Leif Elggren skrevs före att utställningen var på plats eftersom den skulle gå i tryck i Djurgårdsbladet, 1/2024
Men bilderna är från den aktuella utställningen B: PAINTING MYSELF BACK TO Y
”Svart: att måla mej själv tillbaka till gult” – bakgrunden
Ögonsjukdomen, gula fläcken (makula lutea), har helt förändrat Leif Elggrens förutsättningar och konstnärliga verksamhet. Genom att försöka nagla fast de molnlika fläckarna på papperet ansluter han, kanske omedvetet, till äldre tro om botandet av sjukdomen genom att till gudarna offra en artefakt liknande den sjuka kroppsdelen.
I mötet mellan färgerna uppstod som en grön ”gräns” när den skarpa motsättningen mellan gult och svart upplöstes och en tredje färg tog plats. Målningarna resulterade i en utställning som kallades Macula Lutea 2019.
”Metoden bygger på ett vertikalt möte mellan den svarta och den gula färgen, där den gula färgens svårighet att täcka den svarta ytan ger som en slags grönskimrande molnformationer. En slags inzoomning på den gröna gränsen skulle man kunna säga. 2021 kom jag att gradvis stanna längre på varje målning och successivt började målning efter målning att bli mer och mer gul. Jag kom att kalla denna serie för
Svart: att måla mej själv tillbaka till gult.”
— Leif Elggren
1 – 28 MARS 2024
LEIF ELGGREN
B: PAINTING MYSELF BACK TO Y
BELENIUS
Ulrikagatan 13, Stockholm
Öppet torsdag–fredag kl 12–18. Lördagar kl 12–16
boborg.se 