Så stod dom där igen, de outtröttliga visentusiasterna Niclas Abrahamsson, Jimmy Tingstedt. Det var efterlängtade så det kändes fint. De hade, precis som de lovat, arrangerat 2024 års modell av Lidköpings visfestival. De hade återigen fixat ett bra startfält av goda visartister. Och som traditionen kräver hade årets festival ett tema, en visartist som de deltagande skulle tolka var sin sång av. Årets temaartist var Ola Magnell (1946–2020), en gigant bland moderna svenska storytellers med lätt men omisskännlig folktonsankytning.
Niklas Abrahamsson slog an tonen direkt med att ge sin tolkning Tomma Tunnor, en av Ola Magnells många omistliga klassiker. Och så var vi igång, så nu blev det åka av.
Kristin Svensson a k a Fornfela inledde. Hon sjöng och spelade tillsammans med sin pappa Lennart Svensson på gitarr och sång och Johan Ludvig Rask på gitarr och rytmslag. Hon visade sig vara en utmärkt sångerska som dubblerade på fiol, fiddla och moraharpa. Som artistnamnet signalerar är hennes musik grundligt och kärleksfullt myllad i olika tiders vistraditioner.
Fornfela tog oss med på en musikalisk resa i både tid och rum, med flera nerslag i orter i vårt Skaraborg där de gjort folkmusikaliska fynd från skilda tider. Förstod jag rätt var de äldsta av medeltida ursprung. Vi fick höra ballader upptecknadepå olika orter, små som stora, i vårt Skaraborg. Musik och texter var av bästa märke visade det sig oavsett årsmodell. Jag gissar att det mest samtida var den fina sång Kristin Svensson skrivit till sin far som stod på scen och tog emot den. En särskilt varm och gripande stund.
Musikaliskt var de starka och Kristin Svensson visade sig vara en fena på flera olika instrument. De var också liksom i en annan genre än flera av de mera melodiradioanpassade akterna som följde.
De följdes av sångaren, gitarristen, pedagogen och sångskrivaren Jan-Olof Andersson, uppvuxen i Tidan, med en längre sejour i Stockholm 1974–2019. Han är numera bosatt i Kylvanäs utanför Tibro. Snacka om en local hero oavsett var han bor.
För mig som skam å sägandes inte kände till honom innan blev han kvällens mest positiva bekantskap trots att låtarna i den repertoar han presenterade här inte är min kopp te. Men han fick till och med Ulf Peder Olrog att låta intressant i mina skeptiska öron. Det ser jag som en stor kvalitet. Av kvällens set att döma var han en bred traditionalist i låtvalet men en mycket personlig fördjupare av de sånger han framförde. Han har ett sitt egna tilltal i sången och en personlig frasering som är så viktig för att göra de lånade orden till angelägna och hans egna. Och vilken suverän gitarrist han är. Här var inget lägereldskomp utan intrikat och genommusikaliskt finlir på gitarren. Jag kom att tänka på en uppdaterad version av en virtuos som Ulrik Neuman. När det gäller covers på min husgud Ola Magnells låtar är jag kräsen och snarstucken. Det är inte många som passerar mitt kvalitetsfilter. Men Jan-Olov Anderssons version Olas Aftonpsalm var något alldeles extra. Så rasande bra sång med kongenialt komp fullt av helt rätt finesser av högsta klass. Och sång med det rätta allvaret och rolösheten och sorgen över livets förgänglighet. För mig blev det här den här kvällens oomtvistliga höjdpunkt.
Så kom kvällens mässfall. Vera Vinter fick ställa in på grund av sjukdom. Känner jag de här proffsiga festivalanordnarna rätt får vi chansen att möta henne i en kommande visfestival
Ersättningen bokades kvällen innan. Med kortast tänkbara Varsel fick man ja från gruppen Grå, Johanna Björneke Wirgård, sång, gitarr, Petra Haraldson, keyboard. Vilken tur! De spelade ett intimt set med låtar skrivna av Johanna Björneke Wirgård. Vi fick höra fina melodier med ovanligt bra texter långtifrån visschablonerna. Det enkla, men effektiva kompet på gitarr och keyboard lyfte fram de vackra melodierna och de ovanligt poetiska och fina orden. Det var mest Johanna som sjöng, men Petra lade till sprött vackra harmonier. De hade den skira lågmäldheten som får en att vilja lyssna särskilt noga. Och det var de här förstklassiga sångerna verkligen värda.
Så kom Claes Pihl. Han var en trevlig och lättsam bekantskap. Han varvade egna låtar med Ola Magnellcovers. Hans berättelser gav sångerna fördjupande kontext. Hans musicerande var alldagligt, men hans beundran för Ola Magnell var inte att ta miste på.
Och så vips hade fyra timmar gått. Så kom den obligatoriska tackparaden. Och tack för den, för här fanns mycket att vara tacksam för i Niclas Abrahamssons och Jimmy Tingstedtsårliga korståg för visan. I april 2025 står dom nog där, de outtröttliga vismissionärerna Niclas Abrahamssons och Jimmy Tingstedt. Så vi ses då fulla av förväntningar som säkert kommer att infrias även då.
Lidköpings Visfestival 2024 avslutades stilenligt med allsång, i år med Ola Magnells låt Kliff:
”Så det är bara å gå på som förut
Och inte stanna eller se sej om”
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Röda Kvarn, Lidköping den 27 april 2024
Lidköpings Visfestival
Presentatörer: Niclas Abrahamsson, Jimmy Tingstedt
Medverkande artister: Fornfela; Kristin Svensson sång, fiol, fiddla och moraharpa, Lennart Svensson, sång, gitarr, Johan Ludvig Rask, slagverk och gitarr
Jan-Olof Andersson; sång, gitarr
Grå; Johanna Björneke Wirgård, sång, gitarr, Petra Haraldson, keyboard
Claes Pihl; sång, gitarr
Publik: Stor
Arrangemang i samarbete med Folkets Hus i Lidköping och NBV
boborg.se 