Odens scen vid Folkets Hus i Lidköping är verkligen en perfekt spelplats en fin kväll. Konst och liv i ett och samtidigt. En sitter avskilt, men ändå med staden i sin split vision.
På fredagskvällen bjöds här på underhållning av bästa märke.
En konsert med Elona Planman är ett lyckopiller. Hon är en artist utöver det vanliga. Det är tillsynes lättsam underhållning, men med många vinklingar och djup. Hon framför bara originalmaterial. Och hon skriver verkligen bra låtar. Hon skiftar spelstil efter vad låtarna behöver och det gör att hennes onewomanshow blir så musikaliskt händelserik och varierad.
Hon är en effektiv gitarrist. Gitarrspelet är tufft och varierat. Och hon lägger stämningsstämmor på munspel som hon har i en ställning runt halsen så hon själv kan addera munspelet till gitarrspelet.
I början av året fick hon Hanne Juulstipendiet. En mening i motiveringen:
”Årets stipendiat är en orädd viskonstnär. Hon är en sångerska, musiker och låtskrivare som ständigt utmanar det gängse vedertagna, som våghalsigt utforskar genren och lustfyllt improviserar i både musik och praktik.”
Det är bara att hålla med, för just så är det.
Jag missar ogärna en konsert med henne när tillfälle bjuds. Jag tänker att när jag nu upplevt så många konserter med henne ska jag väl hitta nått att gnälla om. Men, inte den här gången heller. Jag vet inte vad det skulle vara. Några av hennes låtar börjar tvärtom kännas som gamla goda vänner. Hon har förmågan att få dem att alltid kännas fräscha även om de har år på nacken. Och dom nyare visar att hon håller stil och kvalitet.
Hon etablerar kontakt direkt med en otvungen och direkt scennärvaro. Vi fångas av hennes chosefria charm och den är en perfekt kontext för låtarna. Och hon har så många så bra låtar. Hennes texter är totalt befriade från klyschor. Hon berättar historier från sitt, som det verkar, anarkistiska liv. Hon berättar dem med högst personliga vinklingar.
Hon vrider och vänder på perspektiven både bildligt och bokstavligt. Hon hade fyndat en ridsadel på second hand. På den satt hon när han växlade till elpiano för några låtar. Och det är klart att hon bjöd oss att provsitta.
Hon verkar vara ett med sina sånger. Jag har svårt att tänka mig att någon annan kan göra hennes sånger lika bra som hon själv.
Hon växlar obehindrat mellan humor och allvar, mellan vardagsdråpligheter och livsvisdom. Alltid på sitt sätt.
Hennes framträdande är roligt och otvunget ett effektivt sätt att få oss att lyssna. Ibland är det intimt och lågmält och rasande vackert som i hennes existentiella klassiker Här kommer ett skepp. Eller så skojar hon på allvar med en yster relation i Tänk om jag vore en banan. Den var extranumret den här kvällen som satt utropstecknen efter hennes konsert den här minnesvärda kvällen.
En tröttnar inte på Elona Planman och hennes låtar. Tvärtom! Dom växer och en vill höra dem igen. Så jag ser fram emot nästa konsert.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Odens scen vid Folkets Hus i Lidköping den 3 maj 2024
Elona Planman
PS. Hon hade mormor och morfar med på den här konserten så hon bad fotografen att ta en bild där dom var med. Och det gjorde jag så klart.
PS 2. Se gärna även tidigare recensioner av Elona Planmankonserter. Där finns också en spellista med hennes bästa låtar och länkar till några fina videos på You Tube.
boborg.se 