Besökte Pontus Hammaréns nya lokaler på Aschebergsgatan en vernissagedag. Förstår att han ville flytta dit. Högt i tak och rymd. Kassettak med infälld indirekt belysning, som gav betydligt mera ljus än Moderna museets analoga variant med ljusschakt.
Tyvärr missade jag invigningsutställningen med Rakel & Tekla Bergman Fröberg. Men lyckligtvis hade jag sett den stora utställningen Jag föreställer mig ett hem – Göteborgs Konsthall 100 år och där var tvillingsystrarna rikt representerade.
I stället blev det nu ett par för mig helt nya konstnärer, men en utställning som kändes väldigt välbekant.
Abstraktionens förvandlingar med Thomas Elovsson och Sigfrid Billgren.
Den fick mig att gå tillbaka i tiden till vad som då kallades modernismen. Kändes väldigt underligt för mig som äldre och som i yngre år hade vänner/konstnärer som sökte efter ett nytt bildspråk bort från abstraktionen mot ett mera föreställande och berättande måleri. De hade konstnärer som Palle Nielsen och Francis Bacon som förebilder.
Även om det känns överspelat för mig, här och nu, så varför inte? Dagens konstnärer får givetvis prova och undersöka vad de vill, även om det oftast blir vad som ligger i tiden, det som förr kallades trendigt, idag är det kanske coolt och imorgon har det säkert ett nytt namn.
Man kan använda sig av den riktning eller ism man vill. Men den abstrakta är nog svår om man vill förnya in i framtiden. Den vita fyrkanten på vit bakgrund har redan många år på nacken.
Men abstraktionen är inte ny inom dagens konst, jag kan räkna upp ett antal namn som helt eller delvis arbetar med en rent abstrakt formvärld. Det nya i det här fallet är att man så direkt anknyter till sina konsthistoriska föregångare. ” — bevittnar vi kanske till och med ett fenomen som kan liknas vid en rekonstruktion, eller ett rollspel.” skriver Pontus Hammarén i en text om utställningen.
Att all konst sedan lång tid tillbaka bygger på tidigare konst är här utom allt tvivel. Vad som tilltalar mig med den här utställningen är att den i grunden är visuell. Det är bildkonst som inte bygger på en mängd text för sin överlevnad, även om det på en vägg finns ett större textblock, för utställningen är gjord 2024.
Om den här utställningen kan göra att det visuella kan få större makt så är jag tacksam. Att bildkonst är något man i första hand ser på och inte läser avhandlingar om.
Sigfrid Billgren har förenklat sin bildvärld till enbart raka linjer, ytor, vinklar, färg och kontrast.
För den konstintresserade är det lätt att ta fram ett tidigare namn inom svensk konst, men det känns att de vill leva sina egna liv.
Färgen skapar energi, vinklarna dramatik och kontrasterna dynamik. Det är lätt att läsa in positiv energi och framåtanda i dem.
Thomas Elovsson har en rikare formvärld med klassiker ur den tidiga ”modernismen” som gitarren och glaset/vasen. Ofta upprepas samma form flera gånger i bilden.
Bilderna är i närheten av monokroma och många mycket mörka. De känns som artefakter från den tid de anspelar på.
Vem vet? Det har hänt förr att det gamla blir det nya nya.
Foto och text
Rune Lindström
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
ABSTRAKTIONENS FÖRVANDLINGAR
Thomas Elovsson
Sigfrid Billgren
4 – 25 maj 2024
Galleri Hammarén
Aschebergsgatan 19, Göteborg
boborg.se 