In medias res!
I operan Tosca behövs ingen ouvertyr. Den klipper till med ett kort intro effektivt som en vänsterkrok från Mike Tyson. Den slår an tonen och vi är inne i den spända dramatiken med de inledande mörka blåsarklangerna. Blåsinstrumenten har en avgörande roll för att skapa den spända och laddade atmosfären som genomsyrar verket. Blåsarnas klangfärg och dynamik i den korta inledningspassagen förutskickar starka känslor och emotionell dynamik. Det sätts en oemotståndlig ton av det ödesmättat drama vi direkt förstår ska komma.
Mot en bakgrund av politisk oro och krig utspelar sig ett drama på det personliga planet mellan två män och en kvinna. Här finns de starkast tänkbara känslor av både kärlek och svartsjuka, hat, våld och svek. Som så ofta i operans värld är lidelserna stiliserade till en övertydlighet som gör dem gripbara och drabbande.
En man, konstnären Mario Cavaradossi spelad av tenoren Tomas Lind är förälskad i Floria Tosca spelad av sopranen Carolina Sandgren. Livet slår sig in i romansens rosa moln. Dels i form av hennes (i sanningens namn litet schåpiga) svartsjuka. Men dess funktion är att få kärleken att verka starkare, särskilt genom att den är helt obefogad. Det är krig i Italien och den andre mannen är Scarpia spelad av Mats Persson. Han är en rå och hänsynslös förtryckare besluten att utnyttja sin makt. Han är besatt av tanken att knulla med Tosca och är beredd att använda det våld och den makt hans position ger för att nå sitt mål. Han tänker att hon ska släppa till för att rädda sin älskade Cavaradossi som han arresterat och torterar. Det är ett högspänningsfält som håller intresset på topp. Jag upp fattar föreställningen som klassisk. En närliggande jämförelse är Wermland Operas från i vintras (se min recension på https://boborg.se/2024/02/26/tosca-wermland-opera-karlstad/). Trots att det är samma storyupplevelser av helt olika slag. I Wermland lät man operans yttre ömsa skinn. Allt det utvändiga var annorlunda. Men dramat var detsamma. Här på GöteborgsOperan uppfattar jag tolkningen som traditionell trots att dramat placerats i vad som ser ut som trettiotalet.
Jag såg Tosca i somras på Deutsche Oper i Berlin i somras. Då hade de med alla den institutionens resurser gjort en uppsättning där varje scen var som en klassisk mästerverksmålning. Bedövande vackert. (se min recension https://boborg.se/2023/09/27/tosca-deutsche-oper-berlin/)
Operan Tosca har kvaliteterna att fungera i alla de här olika yttre klädnaderna. Handlingen är enkel, men innehåller ett spel av känslor att relatera till. Och Puccinis musik har de kvaliteter som gör att den står sig genom åren. Den bär handlingen, fördjupar och förmerar den. Orkestern under dirigenten Giordano Bellincamp tog fram den i all sin nyansrika känslorikedom. Här finns tenorarian Sången till livet. En fantastisk melodi som Tomas Lind gjorde full rättvisa. Och förstås sopranarian Vissi d’arte, hyllningen till livet och konsten: ”Jag levde för konsten, jag levde för kärleken.” Hon har aldrig skadat en levande själ. Carolina Sandgren fyllde orden med skönhet och känsla. Mats Persson gjorde sin Scarpia så vidrig som han ska vara. Jag måste också lyfta fram bassångare Mats Almgren. Han är alltid så bra som han var här.
Jag såg den här uppsättningen på GöteborgsOperan 2021 (se min recension https://boborg.se/2021/10/16/tosca-goteborgsoperan/). Intrycken från då består och förstärks. Men det finns allti något mer att upptäcka i ett mästerverk som detta. Jag citerar mig själv: ”Men det sagt är det alltid en högtidsstund att uppleva en Tosca på den här nivån. Den här kvällen också.” Så sant som det är sagt nu också.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Tosca, recensionen avser föreställningen den 15 maj 2024
Musik: Giacomo Puccini( 1858- 1924)
Libretto: Giuseppe Giococa, Luigi Illica
Dirigent: Giordano Bellincamp
Regi: i den här nyuppsättningen: Andreas Björklund
Medverkande:
Carolina Sandgren som Floria Tosca
Tomas Lind som Mario Cavaradossi
Mats Persson som Baron Scarpia
Kristian Lindroos som Angelotti
Mats Almgren som Sakritanen
Daniel Ralphsson som Spoletta
Herbjörn Thordarson som Sciaronne
Daniel Hayes som En fångvaktare
Statister
GöteborgsOperans kör
GöteborgsOperans barnkör
GöteborgsOperans Orkester
Nypremiär den 27 apri, spelas fram till 13 oktober 2024
Scenografi: Maorizio Balò
Kostymdesigner: Silvia Aymon
Ljusdesign: Christian Pinaud, Ljussättning i den här föreställningen: Karin Wijk.
boborg.se 