BO BORG
Vi fick uppleva storartad uppvisning av teknik och musikalitet i sömlös förening när Vilhelm Moqvist kom, spelade och segrade i Vara Konserthus på tisdagskvällen.
Jag har hört solokonserter av Vilhelm Moqvist flera gånger. Varje gång har han varit bra. Varje gång har han varit bättre. Så också den här kvällen.
Han studerar nu vid Zürcher Hochschule der Künste i Zurich. Hans lärare där är
Konstantin Scherbakov, en internationellt erkänd pianist som är en av de främsta pianopedagogerna, själv känd för sina tolkningar av virtuos pianorepertoar. Vilhelm Moqvist har en god grund med studier för Roland Pöntinen. Hans pianoresa började på allvar tillsammans med pedagogen Kerstin Jansson. Hon fanns på plats vid kvällens konsert och fick varma och tacksamma applåder.
Ofta har Vilhelm Moqvists ålder lyfts fram i en sorts braförsinålderresonemang. Den tiden är förbi nu. Nu hör han helt enkelt självklart utan åldersmarkering hemma bland de riktigt skickliga pianisterna.
Han inledde kvällen med Franz Schuberts berömda sonat i D-dur (D. 959). Det är ett komplext verk som tolkas på många olika sätt. En del ser det som en hyllning till livets rika mångfald, andra som en meditativ apoteos till döden. Det är ett rikt verk som kräver stor skicklighet och framför allt musikalitet och känsla. Särskilt vackert var det långsamma andantinot där varje ton tog tag i känslan av vemod.
Vilhelm Moqvist spelade det så sammansatta och varierade stycket så att dess kombination av rörelse och stillhet gavs ett sammanhang och hölls samman till en musikalisk helhet.
Efter paus spelade han Robert Schumans Kreisleriana. Det är ett verk med många olika känslolägen, tempon och rytmiska figurer. Olika delar är allt mellan extatiskt intensiva och liksom nervösa partier till innerlig stillhet.Vilhelm Moqvists spel var fullödigt i varje del.
Så kom ett stycke av Franz Liszt. Ballad nr 2. Det är ett stycke som kräver allt av pianisten från extrem fingerfärdighet till förmåga till lyrisk inlevelse. Snabbheten och de stora hoppen kräver teknisk skicklighet utöver det vanliga. Konsten är att det inte stannar vid virtuos teknisk uppvisning utan att pianisten har förmåga att via både stormande och stilla passager leda oss till verkets djup. Det kände vi att Vilhelm Moqvists spel gjorde.
Det blev stående ovationer, långa och varma applåder som resulterade i ett extranummer.
Det presenterades (tyvärr) inte. Det var nog Vladimir Horowitz pianobearbetning av Bizets Carmen. Det blev ett intensivt fyrverkeri av oemotståndlig teknisk bravur och musikalitet. Det korta, till högtryck laddade mästerstycket, fick publiken entusiastiskt på fötter igen.
Vilhelm Moqvists konsert den här kvällen presenterade en skicklig pianist i högform som gav oss en extraordinär musikalisk upplevelse. Teknisk ekvilibrism, spelglädje och djup känsla för musikens olika språk, känslolägen och uttryck är vinnande egenskaper han besitter i rikt övermått.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Mina tidigare recensioner av konserter med Vilhelm Moqvist: Vilhelm Moqvist – Sigfridskyrkan i Lidköping – boborg.se, Vilhelm Moqvist – Skara Domkyrka – boborg.se, https://boborg.se/2024/12/27/vilhelm-moqvist-framforde-verk-av-olivier-messiaen-sta-helena-kyrka-i-skovde/ )
Vara Konserthus den 7 oktober 2025
Vilhelm Moqvist
Musik av Frans Schubert (1797–1828) Robert Schumann (1810–1856), Frans Liszt (1811–1886)
Publik: Stor och entusiastisk
boborg.se 