BO BORG
Full salong. Full av förväntningar förstås. Franska Trion var i stan. Och då vet en att vi får följa med på en oemotståndlig annorlunda musikresa i omisskännlig dräkt.
Scenen var dekorerad med glitter, en tomte svävande i en trapets, en självlysande ren och annat juligt. I fonden en dekormålning av enskymningsstadsbild med en Franska Trion skylt. Det var laddat för ett nedslag i turnén Jul med Franska Trion.
De har för några år sedan gjort ett album med de traditionella julsångerna i sitt speciella stuk. Vi fick höra några av dem den här kvällen. Räknade jag rätt var det tre. Deras version av Nu tändas tusen juleljus var helt suverän. Inget Disney glitter utan bara en naken och oändligt vacker sång fylld av längtan och saknaden efter den julförväntan vi hade som barn.
För publiken var årsrik med barnatron i tidens malpåse. Matti Ollikainens sång fick här tiden att stanna upp en nästan andlös stund.
Den drygt timslånga konserten var en bergochdalbana med bara berg. Så många bra låtar, både nyare och äldre de har och här kom de slag i slag.
I centrum för Franska trion står Matti Ollikainen. Det är han som skriver låtarna och sjunger dem. Hans sångröst och sångstil är i konventionell mening långt ifrån vackra. Men han har andra sätt att nå oss på djupet. Hans texter är personliga och öppna för tolkning. Det pendlar mellan fylla och ånger, sorg och hopp. Han har ett fint sätt att skildra relationer och kärlek.
Man upplever en nästa hudlös uppriktighet. Hans manér är på nåt avigt sätt inte manér. Han vågar vara känslosam på ett sätt som är helt skilt från sentimentalitet. Han har sitt helt egna sätt att frasera och rytmisera sångerna. Han döljer inte det skeva eller trasiga. Det kan låta litet vingligt, skevt och ostyrigt. Han får känslorna att hitta fram och skruva sig in i oss på ett helt eget sätt. Och så är han ju en benådad pianist i en speciell blandning av sånt som låter som improviserad jazz, men på en grund av rock, blues och boogiewoogie. Hans röst och pianospel är något utöver det vanliga. Det berör och det berör på djupet.
Med sig hade han två riktigt bra musiker som gjorde bra bättre. Det var en rytmsektion som heter duga. Viktor Turegård spelade bas så där både stadigt och uppsluppet som låtarna mår så bra av. Trummisen Anton Jonsson var en klippa. Hans spelglädje var smittande och hans precision och lyhördhet i trumspelet var av högsta klass.
Kvällens enda malört i bägaren var det irriterande ljusspelet blandat med rök över scenen.
Det var en stark dynamik i konserten, en pendling mellan det naket lågmälda och högoktanigt sväng.
Det här blev en konsert som fick publiken helt i sin hand. Jubel och stående ovationer. Och ett par extranummer. Kvällens showstopper spelade Matti Ollikainen a la Little Richard i expresstågsfart.
Franska Trion satte verkligen punkt för den här kvällen med flera utropstecken!!
P S. Ni som inte var där, kolla in Franska trions Julskiva Våra mest älskade julsånger. Den är i lagom doser ett perfekt tillbehör till glögg i lagom doser.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skövde Kulturhus, Freja, den 10 december 2025
Jul med Franska Trion
Matti Ollikainen, sång elpiano
Viktor Turegård, ståbas
Anton Jonsson, trummor
Publik: fullsatt
Mer om Franska Trion och Matti Ollikainen
boborg.se 