Vi är en vi är många heter Lennart Sjögrens senaste (sista säger han själv) diktsamling. Den är en klok och finstämd bok vars korta dikter handlar om gemenskap och samband. Mellan människor och naturen mellan tid och tid. Den tid som inte är och var oombedd att komma.
Lennart Sjögren har ett fåordigt och lågmält tilltal som får en att lyssna extra noga. Det känns direkt att det finns nåt där. Hans bilder är enkla. Precisa och ändå mångbottnade. Hans enkelhet är i bästa mening enkel, klar och tydlig, men ändå associativ och full av undertexter, Han går inte omvägen via språklig komplexitet. Att överlasta eller göra övertydligt är inte hans sätt. Det skulle bara störa styrkan i hans reflektioner och livsinsikter. Vardagens enkelhet räcker för honom för att glänta mot livsgåtorna. I hans dikter känns de inte vare sig ogripbara eller högtflygande. De finns hos oss. Här och nu i den närhet han får oss att stanna upp i och inför. Han liksom låter enkla ord smeka fram insikter. Han ser på livet med en respekt som får oss att stanna i hans förundran.
Det handlar om en erfarens människas syn på livet. Inte hur det gick, snarare hur det kan synas i eftertanken. Hur det plötsligt glimmar till som droppen i daggkåpan. Meningen är svårgripbar, men så plötsligt påtaglig. Den känns och alltså finns den på det sättet.
Han ser oss i naturen och naturen i oss.
Inledningsdikten handlar om haven. De är också en och alla. ” I ögonblicket lever vi och i de tusen åren”. De drivs liksom vi av både frihet och tvång. Liksom myrorna som befolkar nästa dikt:
”Vi är en och vi är många
ibland når vi de utrotades gräns
ibland översvämmar vi jorden
I det liknar vi människorna
och de andra varelserna runtom.”
Naturen är hotad av värmen. Men framför allt av oss. Det är sent på jorden och sent i livet. I dikten vänder han sig till de stumma kalkstenshällarna vid Kalmarsund för att ställa frågan om livet:
”Inte för att få ett svar
men för den sena dagens skull”
Här finns dikter att vila i. Att söka kraft ur. Att dela sitt åldrande med.
Livet och döden:
”Vi levde nära den gröna stranden
Med våra båtar rodde vi där
men gick aldrig i land”
Men övermäktiga krafter för oss obönhörligen dit.
Men boken slutar i optimism:
”i återvändandet har jag mitt liv”
Boken har inga skrytcitat på framfliken. Inte heller någon författarpresentation där bak. Här är det dikterna det handlar om, inte diktaren. Och det räcker långt här.
Den här fina boken känns som en vän som söker ens hand.
BO BORG
Foto Fredrik Hjerling
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Vi är en vi är många
Författare: Lennart Sjögren
Omslagsillustration: Eva Forsberg
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 978-91-0-081354-3
