BO BORG
På fredagskvällen fick vi se ett sologig med Boppers gamle frontman Peter Jezewski (f. 1957) i Folkets Hus i Lidköping. Det var minst sagt glest i bänkarna, men det verkade inte bekomma den rutinerade scenräven.
Peter Jezewski var frontman i Boppers under deras storhetstid. Han var rösten som sjöng många av deras stora hits. Det sägs att gruppen något år sålde fler plattor i Sverige än ABBA. De turnerade ständigt både i Sverige och utomlands. 1993 lämnade han gruppen efter oenigheter som skapade konflikt. Och såren har aldrig riktigt läkts och nån riktig återförening har det aldrig blivit trots att Jezewski säger sig velat det. Jag såg den grupp som bär namnet Boppers på Läckö 2022 och det var tydligt att de hade behövt en sångare av Jezewskis klass. Men den eran är slut.
Hans karriär har gått upp och ner. På senare år har han förutom musiken engagerat sig politiskt och har stått på riksdagslistan för sverigedemokraterna. Men politiken höll han lyckligtvis utanför konserten den här kvällen.
Men Peter Jezewski har fortsatt som soloartist och deltagit i många olika sammanhang. Affärsidén är samma som med Boppers. Spela gamla covers så gott de kan. Gamla hits är ju alltid säkra kort.
Den här kvällen var Peter Jezewski ensam på scen med ett par gitarrer och ett elpiano. Han visade sig vara en trevlig prick. Han berättade historier ur sin långa karriär. Han sa att kvällens var hans 5000e spelning. Och att han nästa år firar femtioårsjubileum som artist. Och det märktes att han är rutinerad. Han skapade en trygg och trivsam stämning. Kunde skoja litet med sig själv. Och mellansnacka så där liksom litet vänner emellan. Sorgligt när han berättade om alla kollegor vars begravningar han sjungit på. Han namedroppade flitigt, och han har ju träffat och spelat med många kändisar. Han är inte bara idol själv, han är ett fan också.
Och så spelade han förstås gamla dängor, den ena efter den andra med förkärlek för örongodis från rockens guldålder. Många av de här låtarna är ack så slitna. Men nostalgi har en osviklig förmåga att öppna känslor.
Även om Jezewski är driven blir det litet enahanda att höra de gamla favoriterna med ensamt gitarrkomp som i det här fallet var habilt men inte tillförde något speciellt. Några gånger bytte han till ett enkelt elpianoackompanjemang. Det kändes litet tunt. Många av de här gamla örhängena behöver livas upp med litet vitaliserande komp men det fick vi bara tänka oss den här kvällen. Det ville inte bli det där gunget som är många av de här låtarnas livsluft och som får en att stampa takten. Men Jezewski kan sina dängor och vet hur de ska sjungas även som nu med en gammelmansrösts nya förutsättningar och begränsningar. Han har känsla för rockens dialekter och knep och behärskar idiomets sångstil och frasering.
Låtarna var mest anglosaxiska femtio och tidigt sextiotalshits, med låtar av till exempel Elvis, Johnny Cash och Neil Sedaka för att bara nämna några. Och även en beatlesballad och en gammal Dylanlåt. Han har en viss förkärlek för det trallvänliga. Den lilla men välvilliga publiken sjön snällt med ibland när han bad om det. Det var inga direkta höjdpunkter utan en jämn och ljummen ström av välkänd nostalgi. Efter enochenhalv timme var man mätt på hans musikaliska mjukglass, men Jezewski fortsatte glatt ett tag till.
Många gamla godingar blev det. Med förlov sagt kändes det efteråt som när man var liten och ätit upp hela julklappsAlladinasken direkt på julaftonskvällen.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Lidköpings Folkets Hus den 6 november 2026
Peter Jezewski
Publik: Typ 50
