Fritiofs Saga – Göteborgsoperan

I Selma Lagerlöfs och Elfrida Andrées bearbetning borde väl Fritiofs Saga egentligen heta Ingeborgs saga. Hon har här en mera framträdande och komplex, och därför intressantare, roll än Fritiof. Men som så ofta när det gäller kvinnors roller får fel fortsätta att betraktas som rätt även om det blir rättat.

Fritiofs saga bygger på Esaias Tegnérs versepos (en plåga på svenskundervisningen under min skoltid). Den bygger i sin tur på en fornnordisk saga. Utifrån detta har Selma Lagerlöf med rätt självsvåldig penna skrivit ett libretto och bland annat lagt till en ny stor och aktiv kvinnoroll. Tillsammans med Elfrida Andrées musik blir det operan Fritiofs saga. Den skrevs till Stockholmsoperans invigning 1898. Bidragen lämnades in anonymt. Den fick inget pris. Eftersom tävlingen var anonym kan resultatet inte skyllas på patriarkatet. Det kan däremot det faktum att operan ännu ej är spelad i sin helhet. Som kvinnlig musiker och kompositör Elfrida Andrée hårt motstånd under sin livstid och långt in i våra dagar och det har varit glest mellan framförandena, om några.



Fritiofs saga. Dirigent Marit Strindlund. – foto: Tilo Stengel

På årets Internationella kvinnodag spelades den för första gången i sin helhet. Det var bra och på tiden även om det även här gjordes litet med vänster hand. Den gjordes i en konsertant version. Det betyder att den inte spelades som den opera den är, utan av stillastående sångare. Inga dräkter, ingen riktig operascenografi, ingen operaaction o s v. Men vi fick höra hela musiken i full ornat och sångerna konsertsjungna, d v s ”naken”, utan ytterligare dramatisering än den vokala.

Det var ändå utan tvekan en efterlängtad urpremiär. Fast i operasammanhang måste det ändå sägas att det gjordes med vänster hand. Och den uppförs bara två gånger, förutom här även i Jönköping.


Fritiofs saga. Mats Almgren som Kung Helge – foto: Tilo Stengel

Jag kan inte påstå att det beror på att librettist och kompositör är kvinnor. Men jag noterar det tydligt, konspiratoriskt och utan glädje.

Elfrida Andrées musik känns inte precis nydanande, utan får väl ses som habilt allmänromantisk i den tidens anda. Idag njuter man av den hur inkörd och välbekant den låter, fast man inte hört den innan. Vissa partier kunde vara soundtrack till en Star Wars-film. Det som förr kunde kritiseras som tydliga influenser och stilistiska inlån kallas idag ofta uppskattande för eklektiskt i postmodernistisk anda.

Historien är snårig och måste ha varit anakronistisk redan vid sin tillkomst, även om den förstås var lättare att ta till sig och ha sammanhang till i den Tegnérfeber som då rådde. Hans idag stendöda verk hade liv och sammanhang då.

Det handlar om kärleken mellan Fritiof och Ingeborg, som inte rostar och som övervinner allt trots att den ställs på vänt genom att hon tvingas gifta sig med en gammal gubbe som hon är obrottsligt trogen av plikt och tvång. Behöver jag påpeka att de efter trolldom, svek och krig får varandra på slutet.

Det är en sorts resonerande kärlek styrd av konvenans och hedersideal där kvinnan flyttas av andra som en schackpjäs i ett parti som andra ska vinna på. Det handlar om överväganden snarare än den blixtrande och himlastormande passion i både handling och musik man finner i t ex italienska operor. Men outgrundliga och olika äro kärlekens vägar.


Fritiofs saga. Julia Sporsén som Ingeborg. – foto: Tilo Stengel

Musikaliskt var kvällen en höjdare. Det var kvinnornas kväll med insatser i toppklass av sopranen Julia Sporsén som den ljuschokladgoda Ingeborg och mezzon Ann-Kristin Jones som den mörkchokladbeska Guatemi. De gav sina roller välbehövlig komplexitet så att lämnade typstadiet och blev om inte människor, så åtminstone trovärdiga operagestalter. Flera av kvinnorna ur kören gjorde starka och viktiga insatser. Basen Mats Almgren lade välbehövlig dramatik till sin spännande sånginsats och Markus Pettersson och Carl Ackerfelt stod för det dubbelkänslosamma sentiment som ingen opera klarar sig utan.


Fritiofs saga. Ann-Kristin Jones som Guatemi – foto: Tilo Stengel

Nu när vi hört och glatt oss åt Elfrida Endrées och Selma Lagerlöfs Fritiofs saga vill vi förstås se operan uruppförd i full ornat.

Göteborgsoperan, 8 mars 2019

Fritiofs Saga
Musik Elfrida Andrée (1841-1929)
Libretto: Selma Lagerlöf (1858-1940)
Dirigent. Marit Strindlund
Medverkande i de större rollerna:
Markus Pettersson (sjöng Fritiof), Julia Sporsén (som Ingeborg), Mats Almgren, Ann-Kristin Jones (som Guatemi), Carl Ackerfeldt, Anders Lorentzson,

Denna enda föreställning var (förstås) sedan länge slutsåld. En, men endast en ytterligare föreställning visas den 15 mars  på Kulturhuset Spira, Jönköping.

Ni kan även höra den här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1246399


Goteborgsoperans röda utsåltlampor lyste inför föreställningen av Fritiofs saga. Fina och stämningsskapande för oss som hade biljett. Tråkigt bromsljus för dem som inte hunnit skaffa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s