Man kan säga att Tomas Ferms måleri drar sig från det avbildande mot det nybildande. Från hans förra utställning på Galleri Lucifer minns jag särskilt en nästan fotorealistisk bild av ryggen på en man som blickar ut mot ett lokaltåg i en förortsmiljö. Det var en berättelse som gick att beorda och beskriva, och kanske just därför går att återge en del av minnet av. Men andra målningar gled vidare en annan skärpa än realismens skarpa. Läs gärna min recension från 2015 på Om Konst.
Det gör inte de nya målningarna på det sättet. Visst finns här igenkännbara bilddelar som kan beskrivas i ord. Fragment av kroppsdelar. Men beskrivningen blir bara lösryckta ord utan syntaktiskt sammanhang. Men det är förstås inte meningar som ger en bild mening. De här nya verken utmanar språket i stället för att anpassa sig efter det. För här handlar det om vad bilden, färgen och formen kan säga direkt utan omskrivning. Och handen på hjärtat, visst är det väl det vi söker i konsten.
Jag får inga direkta referenser till andras konst när jag ser de här bilderna. Här verkar det mera handla om ett mera egensinnigt projekt med en mix av verklighetsdelar han sett i sin konstnärliga split vision och ren målarglädje. Hans bilder blir bildbyggbitar till något eget. Han bygger upp ett organiskt formspel. Abstrakt kan tyckas, men riktigt abstrakt blir det inte. Många bilderna innehåller kroppsdelar och formfragment som man lockas fortsätta på och själv fylla i det som man tycker fattas.
Bilderna verkar mer vara en del av ett intuitivt sökande än av en bildstrategi med ett utstakat mål. Det gillar jag. Hellre en konstnär som söker sig fram än en som repeterar redan funna landvinningar, sådana har vi så det räcker och blir över av.
Men när man går här i utställningsrummen söker man förstås efter en berättelse, eller en utsaga. Man hittar en sko, en fågel, en blomma, en flaska i kompositionerna. Men dessa fynd leder inte vidare.
Kanske är det förtjusningen över att det finns nåt att fånga med orden som gör att man fastnar i detaljer. Det blir ju en fast punkt att utgå ifrån i tillägnelsen och sånt söker vi besökare. Men förklaringens ljus vill inte infinna sig.
Och det är ju svårt att leta efter en katt i ett mörkt rum. Särskilt när det inte finns någon katt där. De här målningarna är helt enkelt inte ute i sådant ärende.
Släpper och släcker man innehållssökarljuset ser man vackra helheter med ett slags vällust i uttrycket. Man märker att vi har med en skicklig tecknare att göra och en förfaren målare som inte vill låta sina motiv underordnas avbildandet. Vi får följa en jakt efter det rumsliga, olika sätt att förändra, komplicera och aktivera bildytan där intuition, sökande och hans handaskicklighet går hand i hand och leder honom till olika nya okända områden att botanisera i.
Bunk 
Talisman
Tomas Ferm använder i de här målningarna matta och återhållna färger som skapar en lågmäld intensitet. De bygger på spelet mellan de känsligt skapade färgrummen och de fragment som dyker upp. Det finns inga starka kontraster i färgspelet. Färgerna ligger nära varandra i nyansstyrka. En stillsam dynamik skapas mellan rörelsen i teckningen och den vilsamma färgen.
Det märkliga med de här målningarna är att de får det välbekanta att se obekant ut och det främmande att kännas förtroligt, ja nästan intimt.
BO BORG
Galleri Lucifer, Skövde
Tomas Ferm, målningar, teckningar
Utställningen hade vernissage den 30 mars och pågår till den 14 april
BoBorg 