Vad allt, utom objektivt, kan inte ett foto vara.
På ett sätt är det helt enkelt en mekanisk återgivning av vad som befunnit sig framför linsen. Men så enkelt varken är, eller har det någonsin varit. Förr hette det att kameran var helt saklig och objektiv. Men egentligen är det väl helt tvärtom. Alla viktiga delar i ett foto är subjektiva och manipulerade, inte minst idag i dessa de yttersta photoshopdagar. Fotograferandet är ett verktyg, och är fotografen ute i ett konstnärligt syfte, så blir kameran ett konstnärsverktyg, som penseln och mejseln. Resultatet är helt beroende på vad fotografen vill med sin bild. Och bilderna blir minst av allt ”objektiva”, de kan stilbestämmas och analyseras på olika sätt som ger helt olika uppfattning och tolkning. Ta bara det faktum att bilderna återges i svartvitt. Det är numera ett helt konstnärligt val. Jag tänker på det när jag bläddrar i Markus Jenemarks nya fotopublikation.
Den har ett riktigt fint omslag den här boken. Ett disigt och mörkt landskap syns inskrivet i ett kryss som beskär och formar om vyn. Ett kryss markerar just det okända. Och det är väl det den här bokens bilder handlar om. Det okända i det kända. Not Far From Here heter boken och så det väl. Det stora finns i det lilla, och djupet kanske lockas upp till ytan. Det är litet Etik Schȕldtkänsla i de här bilderna. Ni vet han på P2 som spelar den långsammaste satsen i varje stycke och varje gång tycker sig märka hur verket öppnar en dörr mot det stora okända han längtar efter.
Det finns ett lugn i Markus Jenemarks bilder. En stillhet som gör att naturen kan spegla sig i en lugn vattenyta och ge en dubbelexponering av sig själv som får en att undra, ibland förundrad.
Bilderna är svartvita och det finns ofta ett dis i bilderna. Jag kallar det litet vanvördigt för fotokonstdis, för det är ett vanligt grepp. Dis och dimma tar bort skarpa konturer och döljer distraherande detaljer. Det blir som om naturen själv vill dölja somt för att tydligare kunna visa annat. En annan gång låter han natur och kultur samverka till stiliga konstnärliga uttryck,. Jag tänker kanske särskilt på bilden med en geometrisk järnkonstruktion vid kanten av ett fält och skog och berg ses genom dis därbortom. Och så den där klassiska och kanske något nötta dananderssonkänslan; ”det finns något bortom bergen”
För mig blir bokens bilder en blandad kompott. Men säg den utställning eller kollektion där man inte appelleras mer av somt och mindre av annat. Bildstandarden är god. Jag illustrerar den här recensionen med några av de bilder jag tycker bäst om. Och dom är i mina ögon starka och uttrycksfulla. Andra, och jag tar bara ett exempel här, t ex hästsiluetter mot skogssiluett i månljus känns farligt nära svartvit hötorg.
Boken innehåller några korta texter av författare med litterära ambitioner.
Det är en fin bok. Den har ett sobert omslag och bilderna är återgivna på papper med den rätta tonen och glansen.
Boken släpps i samband med en utställning på Resturang Bryggan i Hjo. Den går av stapeln i samband med Hjo Konstrunda den 7 – 9 juni.
BO BORG
Not far from here
Texter av: Micke Berg, Magnus Gramén och Anna Clarén
Grafisk form: Joakim Ahnfelt
Tryck
Omslag: William Haberman
Inlaga: Strokirk Landströms i Lidköping
Eget förlag,
Boken kan köpas via mjenemark@hotmail.com
BoBorg.se 