Bildkonst och musik vänder sig till olika sinnen. Men intrycken av dem bearbetas, oftast var för sig och med sina speciella förtecken, i samma själ. Men finns det förbindelser? Samband och beröringspunkter?
I Örebro konserthus tog man sig an den frågan på ett handgripligt sätt härom kvällen. På scenen bredvid orkestern stod en stor gråaktig duk och framför den hade konstnären Tiina Osara lagt upp sina verktyg och färger. Hon har stor erfarenhet av att live måla inför publik och till levande orkestermusik.
Kvällens musik var Arvo Pärts 4e symfoni. Den kallas Los Angeles eftersom den är ett beställningsverk av Los Angeles Philharmonic. Den uruppfördes under ledning av Esa Pekka Salonen 2009. Det var 37 år efter Pärts 3 symfoni. Den tillägnades den ryske oligarken och politikern Michail Chodorkovskij, som fängslats för vad många tror av politiska skäl. ”Med min musik önskar jag sträcka ut en hand till denna fånge och alla de andra som hålls fångar utan rättigheter i Ryssland”. Musik som vill bli kopplad till politik alltså. Men på ett sätt där solidariteten med den fängslade blir ren och oemotståndlig skönhet. Musiken gestaltar en sorg som ända bär glimtar av hopp. Ingen aggressivitet eller hat utan en längtan efter försoning. Känsla är sakral som så ofta med Pärts musik.
Det är ett oerhört vackert och stämningsfullt verk. Stråkarna lägger ut spänningsfulla vågrörelser av intensiva känslor. Den har det där laddade stilla, nästan stillastående uttrycket som gör att varje liten musikalisk gest känns stor och betydelsefull. Tiden står still och många tider finns med.
Svenska Kammarorkesterns musiker under dirigenten Patric Gallois gjorde den full rättvisa med en lågmält, men högintensivt framförande som byggde upp den emotionella högspänning som är den här musikens essens. Det här är en musik som omfattar och griper åhörarna med sin djupa stillande kraft.
Synestesi är en psykologisk term som ibland används i konstsammanhang, Det är när man som konstnären Tiina Osara inför våra ögon i sitt måleri vill visa hur musikintrycken kan beskrivas som färg, rörelse och form, som bildrum och färgmöten. Hur sinnesrörelserna och musiken tar sig uttryck i ett annat medium som måleriet. Ord kan beskriva musik, det kan bild också. Men känslan kan de inte återge. Kanske dock som Tiina Osaras bilder associera och komplettera.
Det var märkligt att följa Tiina Osaras arbete. Sakta men säkert byggde hon upp en stor abstraktexpressionistisk målning. Hennes arbetssätt var performativt, Hon följde musikens rörelser med kroppen i en försiktiga koreografi. när hon målade. Hon lade först upp stora färglinjer och byggde sedan vidare med olika färger som hon lade på med hände, svamp, trasor och pensel. I lager på lager byggde hon upp sin komposition. Och det blev spännande och ögonöppnande att se hur hon gestaltade musiken. Det blev en tung målning med kraftfulla färgfält och starka tecken.
Lyssna gärna på Inspelningen med Los Angeles Philharmonic under Esa-Pekka Salonen på Spotify
När jag förberedde mig för besöket i Örebro genom att lyssna på den inspelningen försökte jag tänka mig musiken förvandlad till måleri. Det blev för mig den skira men distinkta sjok av akvarell som flödigt mötte och överlagrade varandra. Svart och ikongult. Tiina Osara förmedlade med sitt måleri under konserten en tjockare tyngd och intensivare kraft. Henns bild hakade i musiken.
Det var en fin upplevelse att få vara med om det här mötet mellan musik och konst. En eloge till Örebro konserthus och Svenska Kammarorkestern som på så sätt vidgade våra ramar för både konsten och musiken till en upplevelse där de berikade och förmerade varandra.
BO BORG
Örebro Konserthus den 7 juni
Musik och konst
Symfoni nr 4 ”Los Angeles” av Arvo Pärt
Svenska Kammarorkestern
Dirigent: Patrick Gallois
Konstnär: Tiina Osara
Foto: Daniel Wilcox
Arrangemanget är ett samarbete mellan Svenska Kammarorkestern och Open Art
BoBorg.se 