Varje år i början av juni presenteras årets på Läckö slott med ett evenemang för inbjudna ”läckövänner”. Det är smakprov från årets underhållningsprogram. Särskilt Opera på Läckö är av intresse. Årets föreställning är Mozarts Figaros bröllop. Det blir särskilt bra på Läckö. Deras producent Catarina Gnosspelius tycks ha ett sjätte sinne för att hitta intressanta föreställningar och bra artister. Så har Läckö ett ”husband” till operaföreställningarna som dirigeras av Simon Phipps. Och så, och jag kan inte nog betona hur viktigt det är, så spelas föreställningarna på svenska.
Tillbaka till presentationen av programmet. Redan i backen upp mot slottet hörde man sommarens signaturmelodi Sommar, sommar, sommar, i ett löftesrikt arrangemang med Lidköpings Stadsmusikkår. Solen sken och tonerna var som en fanfar för invigningen av kultursommaren på Läckö Slott. På vägen till borggården passerades stationer med bubbel
(alkoholfritt förstås) som strök under feststämningen.
Det är Skarabogskulturens ständiga välgörare, entreprenören Ann Louise Friberg på NBV som fixar sånt som sätter guldkant på kulturevenemangen. Borggården var fullsatt av Läckövänner som var bänkade i god tid för den stunds underhållning som var en del av programmet för den officiella invigningen av 2019 år program på slottet.
Sen följde tal och underhållning. Magnus Johansson, trumpetaren med guld i tonen, spelade O store Gud, och Giacomo Puccinis Nessun Dorma, som blivit paradnummer för både Pavarotti och Magnus Johansson. Och så var publiken i rätt stämning.
En av talarna sa med en blinkning till Idas sommarvisa du ska inte tro det blir sommar, ifall inte Läckö sätter fart”. Och det har dom sannerligen gjort, årets program ger syn för sägen skulle det visa sig.
Efter invigningsarrangemangen fick vi vara de första som besökte årets utställningar.
I år lyfter Läckö Slotts huvudutställning fram svenskt konstglas från sextiotalet och framåt. Det blir en fest för konstintresserade och en viktig bred presentation av den levande och vitala svenska glaskonsten, med femtio av våra ledande glaskonstnärer med namn som Monica Backström, Ulla Forsell, Mårten Medbo och Per B Sundberg för att bara nämna några.
Läckö slott har ett unikt samarbete med Nationalmuseum. Genom att gedigna insatser gjorts för att garantera säkerheten för unika föremål som ställs ut kan man ”låna” och visa föremål ur rikssamlingen andra museer bara kan drömma om. Suveränt att vi kan få se dem på hemmaplan.
I år har alltså turen kommit till svenskt relativt samtida konstglas. På sextiotalet skedde ett skifte i konstglasframställningen. Tidigare hade glaskonstnärerna mest arbetat som designers åt de industriella glasbruken. Nu startades flera fristående glashyttor där konstnärerna stod för hela processen själva. Ett viktigt och bra exempel är Eva Ullbergs fria glashytta i Lidköping. Hon var en av de viktiga pionjärerna. Det uppstod på flera platser en explosion av nya uttryck och tekniska lösningar. En ny kreativitet släpptes loss. Utövarna kallas ofta konsthantverkare trots att det ofta inte finns någon annan skillnad än materialet mot andra konstformer där utövarna kallas konstnärer. Om Nationalmuseum delar den uppfattningen får vi inte veta, men det är väl därför det är dom och inte Moderna Museet som samlar unikt konstglas. Över huvud taget är engagemanget för att lära oss om föremålen lojt från Nationalmuseum. Och det är ändå ett av deras uppdrag att levandegöra sina samlingar och föra ut både dem och kunskapen om dem till oss i menigheten.
I den här utställningen har man valt att låta konstnärerna själva formulera sina tankar bakom verken. Det är naturligtvis spännande och ger perspektiv och ingångar. Det vore fint om tankarna samlats i en katalog för det blir baltigt att lyfta upp ett A4ark och läsa i de dunkla rummen. Tänk om man kunnat läsa på innan besöket eller söka kunskap när man kommit hem. Och det finns inget ytterligare kringmaterial. Det skulle förstås ge liv åt utställningen om det fanns en porträttbild av respektive konstnär vid verket. Det vore förstås högintressant att veta varför Nationalmuseum köpt just de här föremålen och vad som är syftet med att samla på dem. Men den sortens utställningspedagogik verkar inte vara Nationalmuseums starka sida här.
Det största namnet både internationellt och i Sverige är förstås Bertil Vallien. Han har en storslagen fast utsmyckning i Vänermuseet i Lidköping. På den här utställningen visa han en märklig skulptur med ett ansikte i glaset, ett tema han ofta återkommit till. Verket är så sinnrikt gjort att en holografisk effekt uppstår så att en bild som inte finns i materialet helt tydligt uppenbarar sig som komplement till, eller del av, själva verket.
Ett mera lågmält uttryck har lidköpingsbaserade Eva Ullberg. Hon är representerad med en utsökt skål med ett flödigt, nästan akvarellikt motiv. Hon har en självklar plats här bland de främsta.
I ett litet fönster mot en vidunderlig utsikt från slottet står en vas av Ingegärd Råman. Det blir ett slags installation i stillebenform som är bedövande vacker.
En speciell favorit är Erik Dietman (1937–2002) som har en egen monter med tre verk. Han arbetar i olika tekniker och verkar låta varje idé utföras i det material, han jobbar i många, som ger den optimalt uttryck och konstnärlig kraft. Allt underordnas uttrycket och just därför visar materialen, i det här fallet glas, i hans gestaltning nya spännande och överraskande sidor.
Det här är sammantaget en högintressant utställning, en fest för öga och sinne, som visar massor av aspekter av glasets tillsynes outtömliga uttryckspotential.
I Musiksalen visas utställningen med titeln Parallella världar. Där får verk av Karl Axel Pehrson (1921–2005) möta bilder av naturfotografen och Läckö Slotts egen trädgårdsmästare Simon Irvine. Det blir ett möte fullt av kreativ energi.
Foto av Simon Irvine och en tidig målning av Karl Axel Pehrson
Pehrsson gjorde fantasilandskap och påhittade djur på ett så insiktsfullt och inkännande sätt att de, så fantasiskapelser de är, framstod som en helt självklar del av naturen. Hans stil skulle kunna kallas fotorealistisk, men hans bilder var hämtade ur hans fantasi och dit når ingen kamera. Men en skicklig konstnär kan avbilda dessa bilder med kamerans detaljskärpa.
Simon Irvine kan nog det mesta om naturen som den är och ser ut. Han är fotograf, men hans bilder har oftast inte ett fotorealistiskt uttryck. Jag får nog mera en poetisk känsla av bilderna. Han tycks se på sina motiv till de släpper till ett annat uttryck. Ibland låter han oskärpan få oss att skärpa vår blick. Hans blick och hans sätt att använda kameran är liksom full av en smittande kärlek till naturen.
Intressant att möta de här två konstnärliga synsätten samtidigt. De olika uttrycken förmerar varandra och det ena får och att se det andra bättre.
Rörstrands museum har producerat en liten utställning på förborgen. Deras samling får man möta i snuttar sorterade efter enkla teman.
Deras utställning heter ”En guldkantad historia”. Det är porslin med gulddekor. En monter visar mycket fult som guldet använts till. Vulgariteten understryks av att man ställt en mycket sober kanna av Signe Persson Melin i montern som kontrapunkt till prålet.
Till sist får man förstås inte glömma en annan höjdpunkt på Läckös borggård, Läckö Visfestival 9 0ch 10 augusti. Blir den lika bra som tidigare år blir det kanon!
Läckö håller stilen som en av sommarens toppattraktioner med något bra för alla. Vi ses där!
BO BORG
Läckö slott 2019 års utställningar
Pågår till den 25 augusti 2019
”Tankar i glas” – Konstglas från 1960 till idag
Deltagande glaskonstnärer:
Esme Alexander, Monica Backström, Paula Bartron, Katrina Berglund, Lena Bergström, Matz Borgström, Åsa Brandt, Anna Carlgren, Gunnar Cyrén, Erik Dietman, Brita Flander, Ulla Forsell, Mafune Gonjo, Paul Grähs, Lars Hellsten, Margareta Hennix, Ulrica Hydman-Vallien, Erik Höglund, Annika Jarring, Ditte Johansson, Åsa Jungnelius, Anna-Lena Kauppi, Catharina Kippel, Matti Klenell, Simon Klenell, Fredrika Linder, Agneta Linton, Mårten Medbo, Irina My, Richard Rackham, Martti Rytkönen, Ingegerd Råman, Gunnel Sahlin, Benjamin Slotteröy, Per B Sundberg, Caroline Södergren, Eva Ullberg, Claes Uvesten, Bertil Vallien, Ann Wolff, Ann Wåhlström samt Catharina Åselius Lidbeck.
”Parallella världar” i Musiksalen
Konst av Karl Axel Pehrson och fotografier av e Simon Irvine
”En guldkantad historia”
Rörstrand Museum
Sedan mitten av 1800-talet har Rörstrand förgyllt sitt keramiska gods med guldkanter och gyllene dekorer.
Foto: Fabbe och Bo Borg
Annons
BoBorg 