Vi minns en konstnär och en utställning – Pasi Välimaa i Skövde Konsthall

Konst präglad av skönhet och sensualism

Pasi Välimaa har tragiskt omkommit i en olycka i sitt hem i Beziers, Frankrike den 4 juli 2019. En stor konstnär har lämnat oss. Han lämnar efter sig saknaden av en fin människa och en stor konstnär.
Pasi Välimaa var en konstnär som verkligen slogs för det sköna. Skönheten har alltid varit navet i hans skapande.

Han föddes 1968 i Nystad, Finland och är en av Nordens mest intressanta textilkonstnärer. Till Sverige kom han i slutet av 1980-talet där han sedan utbildat sig på Nyckelviksskolan, Lidingö och därefter på textillinjen på Konstfackskolan, Stockholm. Han har sedan mitten av 1990-talet utfört offentliga verk, deltagit i en rad separat- och samlingsutställningar, arbetat med scenografi, formgivit produkter för textilföretag och varit verksam som lärare vid hantverksskolan Capellagården på Öland, professor vid HDK, Stenebyskolan i Dalsland.

År 2004 tilldelades han det prestigefyllda priset ”The Nordic Award in Textiles” i Borås för hans ”unika verk och förmåga att tänja gränser”.” År 2014 fick han  Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig gärning. Bland mycket annat.

Pasi Välimaa fångad i sin stora installation i Skövde Konsthall

Jag minns utställningen Okända Landskap i Skövde Konsthall, 2009, som gav ett minne av Pasi Välimaa och hans konst som jag inte glömmer.  Han svepte in hela konsthallen med tyger. Den var ett exempel på hans mästerskap att experimentera med en mängd olika textila tekniker och material där broderi och vävning kombineras med moderna färgningstekniker.

Jag citerar ur min recension av utställningen som publicerades i Skaraborgs läns Allehanda.

”Vilket artistiskt raffinemang!

En vackrare utställning än Okända Landskap/Tuntemattomat Maisemat har inte visats i Skövde Konsthall så länge jag kan minnas. Jag har aldrig sett någon konst som på ett så både auktoritativt och självklart sätt förvandlat den svåra utställningssalen som Pasi Välimaas installation av tunna ridåer. Den löser upp salens gammelmodernistiska fyrkantighet. Allt infallande ljus får en speciell mening och moduleras som en del av den fantastiska installationen. Den bildar ett skirt genomlyst landskap som rör sig sakta av luftens rörelser och som förändras med ljuset. Det blir som en textil akvarell, känsligt, sensibelt och sensuellt.

På ett av salens långsidor letar sig ett mönster av sidenfläckar över en del av golvet och upp för en vägg. Även det verket bryter upp fyrkantigheten, både som artkitekturbegrepp, men också som attityd.

Båda de här verken är återhållna i sina färgskalor. Kanske får det sin förklaring av en ovanligt stilig och färgstark fjäderrya som liksom sugit åt sig alla starka färger i rummet. Pasi Välimaa visar även några andra verk som är rena uppvisningen i textilens mångsidiga konstnärliga möjligheter.”

Pasi Välimaa och Riitta Päiväläinen lyssnar på kulturrådets invigningstal den 4 juni 2009

Konsthallen hade ställt samman hans verk med bilder av den finska fotografen Riitta Päiväläinen. Jag fortsätter att saxa ur min recension av utställningen:

”De här båda utställarnas verk avväpnar gammal tankeskåpmat som att en skulptur måste vara tredimensionell eller att textil konst på något sätt skulle vara mer konsthantverk än annan konst.

Ingemar Arnesson samtalar med Pasi Vällimaa om utställningen

Det här handlar inte, som jag läste i en informationstext som leder tanken på fel vägar, om att utveckla textikonsten. Den tankefiguren konserverar. Varför skulle textilkonsten skiljas ut från annan konst? Ärt det för att den traditionellt varit kvinnornas domän. De här verken för konsten, varken mer eller mindre, framåt.

Det här är därför och på många andra sätt en mycket bra konstutställning.”


I samband med utställningen gjorde jag en intervju med Pasi Välimaa

Du tror på ditt material.
– Jag tror att fulländade bilder som Mark Rothkos skulle kunna bli ännu bättre i textil. Jag gillar måleri, men färgerna lyser upp bättre i textil. Även grafiska effekter och volymer blir mera uttrycksfulla i textila material. Men den är åsidosatt i konsthistorien. Kanske beror det på att det är ett förgängligt material och att många av verken används och slits. Textil finns i alla hem och alla kan göra den själv tänker man. Kanske är det därför den inte hålls så högt.

Du jobbar med de flesta textila tekniker som vävning, tryck, färgning, sömnad, broderi o s v.
De textila materialen har så mycket egen karaktär. Jag jobbar med naturmaterial som jag förstärker. Ibland gör jag våld på materialen t ex genom patinering. Och jag jobbar i alla skalor från små applikationer till stora ridåer. Men även fast mina material har mycket eget uttryck i sig arbetar jag aldrig med ready – mades. Jag vill alltid förvandla materialet till något annat. Jag bearbetar alltid materialet tills jag blir nöjd. Det blir färdiga verk som aldrig blir färdiga. Ibland gör jag broderier med franska knutar. Andra gånger jobbar jag med s k blockreservage, en batikteknik där man blockerar med träplattor.

Sidenrelief, 2007 – 08, målad och färgad sidenorganza
Detalj

Du återanvänder och uppdaterar gamla tekniker.
I mitten av nittiotalet var ryan totalt ute. Då började jag göra ryor. Jag såg tillbaka på ryor från sjutton-och artonhundratalen. Och började göra stora ryor på mitt sätt. De innehåller tillfälligheter i kompositionerna som inte stämmer. Jag vill ta fram det primitiva. Jag vill värna ojämnheterna och det som inte är så perfekt. Det ger ett mera livfullt uttryck. Kanske speglar det något djuriskt i människan.

Du hämtar mycket inspiration till dina kompositioner ur naturen.
– Jag vill skapa meditativa verk och då kommer de ofta att innehålla stämningar från naturen. Men ibland, som den stora gruppen blad i utställningen blir uttrycket ett annat. De ser brända och otäcka ut.

Siden är ett favoritmaterial som du använder på olika sätt.
– Siden är bra att färga och måla. Men jag har kommit till en vändpunkt. Jag kommer att jobba mer med grova material i fortsättningen.

Den här utställningen innehåller ett par stora textilinstallationer.
– Jag gjorde min första textilinstallation på Gustavsberg förra året (2008). Som ung jobbade jag i teatersammanhang. Men jag ville jobba själv, så jag gick till konsten. Men i installationerna får jag fram litet av scenografistämningen och illusionen. Och så är det bra med stora verk som inte blir små prickar på avstånd, utan fungerar även på distans.

Det är mörka sordinerade färger den här gången, utom i en fjäderrya på ena kortväggen. Det verkar som om den sugit åt sig all färg i rummet. Men jag tycker mycket om den känsla som skapas i rummet av den stora landskapsvyn ridåerna skapar och hur den stora gruppen klättrande bladformer förändrar rummet.

Det stora verket är en installation av lager. Färgerna överlappar varandra . Och ljuset tränger igenom. Det blir en lasyreffekt. Hela verket får uttrycket hos en stor akvarell. Och det är nog ingen tillfällighet. Jag jobbar alltid mycket med vatten i olika tekniker.

Skönheten?
– Jag vill skapa skönhet. Det finns ett meditativt drag i mina verk. Det har med skönheten att göra. Jag vill aldrig skapa fula verk. Jag fattar helt enkelt inte varför man ska jobba med fult. Det svåra i konsten är att skapa någonting extra. Ibland är man för kritisk för fort. Man måste skapa i nuet. Och alltid vara ärlig mot sig själv och sina material.

Din stil?
– Jag jobbar avskalat och med enkla former. Men jag tycker inte mina verk är minimalistiska, de är expressiva också. Jag vill ta olika steg åt olika hål.

Vad inspirerar?
– Naturen förstås. Och jag gillar traditionell konst. Gamla målningar från renässansen. Och folkkonst och äldre textil. Det görs för mycket konst idag. Därför går mycket på tomgång.
Mycket av det nya och kreativa sker i modet.


Den här utställningen ingick 2009 i 200-ärs firandet av Finlands frigörelse från Sverige. Invigningstal av Henrik Wilén, kulturråd Finlands Ambassad och musikinslag med Aukusti Savolainen, cello och Martti Savolainen, piano. Ingemar Arnesson, dåvarande konstchef i Skövde, samtalade med utställarna och lämnade över sitt blomsteralternativ, flugsmällor, till de framträdande.

Ingen kunde då komma på tanken att vi bara tio år senare skulle skriva minnesord över Pasi Välimaa.

¤

Jan Hilmersson, konstsmed från Skövde var lärarkollega med Pasi Välimaa som var professor vid HDKs skola i Steneby. Han minns Pasi Välimaa som en konstnär med en utsökt materialkänsla och en passionerad inställning till sitt skapande.
– Han var djupt respekterad av både lärare och studenter för sina djupa kunskaper om material och skapande. Det var alltid kul när han var med. Han hade alltid glädjen och glimten i ögat utan någonsin släppa på kvalitetskraven och tron på konsten.

Projektledaren och entreprenören på Nääs Konsthantverk Mats Jansson berättar att man gjorde en utställning Sidenvägen med Pasi Välimaa på Nääs år 2012
Det var en fantastisk utställning, som fick fin kritik, bl a en helsida i GP, och många besökare. Vi lärde då känna en kreativ och inspirerande människa och ett imponerande konstnärskap.
Senare kom Mats Jansson att skaffa hus i samma by i Breziers i sydfrankrike dit Pasi Välimaa flyttat.

Vi planerade att samarbeta med kurser och workshops med Pasi Välimaa som ledare. De skulle gå av stapeln i Beziers. Mats Jansson Konstkurser Sydfrankrike
– Dessutom planerade vi en utställning med honom på Nääs Konsthantverk till sommaren 2020.
Pasi Välimaa var en viktig och inflytelserik konstnär. Förlusten känns stor både på ett personligt och konstnärligt plan.

BO BORG


Okända Landskap/Tuntemattomat Maisemat
Pasi Välimaa och Riitta Päiväläinen
4 juni – 9 augusti 2009
Skövde Konsthall
Text: Bo Borg
Foto: Rune Lindström


Pasi Välimaa 1968 – 2019

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s