Charlies teater hade en premiär den 19 juli som det slog gnistor om. Dom är ofta bra, men jag har sällan sett den bättre än i deras uppsättning av Ray Cooney’s Run for your wife eller Kuta och kör som den heter på svenska. Det är som alla bitar föll på rätt plats i den här föreställningen. Det är inga överord att kalla det succé.
Deras version av Run for your wife blev en lyckosam förening av all den spelglädje och energi som finns i amatörteater med den professionalism som många av de här skådespelarna har skaffat sig. Inte minst i Charlies teaterverksamhet. Huvudrollsinnehavaren Ludvig Turegård är trettio år. Och han har varit med i Charlies i 15. Det innebär att han spelat med massor av olika skådespelare, jobbat med flera regissörer och lärt sig en hel det om repertoar och arbetssätt. Och de många åren har gett scenvana och rutin. Samma Sak med Julia Salomonsson. Hon varit med i Charlies sen hon var sju och nu är inne på trettonde året. För att nu bara ta några exempel.
Så det är inga duvungar. Och man förstår att amatörteater kan betyda många olika saker. Oftast handlar det om att man (ännu) inte gått på teaterhögskoleutbildning. Och att man har någonting annat som sin huvudsakliga sysselsättning. Och den här kvällen kunde man se många proffsiga amatörskådespelare.
Pjäsen är skriven av Ray Cooney (f 1932). Hans komedier är publikfavoriter över hela världen. Han är en av världens mest spelade komediförfattare. Och han har spelats på många scener bl a på Kopparbolet och av Revymakarna i Skövde.
Cooney kokar soppa på en och samma gamla spik bestående av otrogna män och kvinnor, litet sexanspelningar och massor av lögner och missförstånd.
Det är sällan det blir nåt kul av det. Men Charlies fick med Run for your wife till en fars i ett så högt tempo så man inte hann med att tänka på hur puckad storyn är.
Här hade vi kul och skratten stod som spön i backen.
En viktig orsak var nog regin. Regissören Erik Karlsson Jeansson ger skådespelarna rätt förutsättningar genom smarta rörelsescheman, bra timing och som sagt ett rasande kamikazetempo.
Och här har alla skådespelarna fått roller som passar dom som stretchjeans. Här finns ingen psykologi att tolka fram. Här handlar det om schablonfigurer som ska skapas och göras galna och framför allt roliga. De unga skådespelarna gör dem mänskliga i alla konstigheter. Svårt förstås, men det är det som gör att det blir så kul.
Scenografin är enkel. Farsen behöver dörrar så folk kan komma och gå. Och här finns fyra. Hela pjäsen utspelar sig i ett rum. På ett fiffigt sätt är det rummet hos två kvinnor som bor på olika adresser. Men ändå kan de vara i samma rum fast var och en hemma hos sig. Fast förstås inte. Men i teaterns värld är det möjligt. Här får man det att fungera som den mest självklara sak i världen.
I den här pjäsen är alla skådespelarna på tårna. Och var och en har fått en roll som passar riktigt bra.
Johanna Ström och Ludvig Turegård 
Jonathan Lidé och Ludvig Turegård 
Alla dansar
Ludvig Turegård är en veteran i Charliessammanhang. Jag har sett honom göra bra ifrån sig i flera pjäser, senast i Charlies Teaters uppsättning av av Dario Fos Inte alla tjuvar kommer för att stjäla. Här har han huvudrollen och gör han den bästa roll jag sett honom i. Den rollfigur han gör ljuger, blir påkommen, ljuger ännu mer och hamnar i allt svårare komplikationer. Han är igång, ständigt på språng, hela tiden Han jobbar och sliter på ett många gånger obetalbart sätt i den här huvudrollen. Stressen lyser ur hans ögon och svetten rinner. Han gör sin roll vansinnigt kul.
Julia Salomonsson spelar en av två rivaliserande fruar. Hon älskar med ömhet och oro, men är också beredd att slåss för sin kärlek. Hon ger sin roll både närhet och utlevande temperament.
Jonathan Lidé gör ett galet porträtt av en galen person. Han är rolig i sin självupptagenhet och spelar och spelar ut med hela kroppen. Lidé kan leverera kroppslig powerteater, och det är det inte många som kan göra så utlevande vansinnigt kollrigt.
Johanna Ström är verkligen bra i pjäs efter pjäs. Hon prickar sina karaktärer, sist här på Charlies spelade hon en nittioårig tant, och nu en stilig livbejakande donna. Johanna Ström bär upp sina roller med en proffsig självklarhet och är en förstklassig komedienne med omsorg om detaljerna hos de karaktärer hon gestaltar. Hon har en stark scennärvaro och star quality.
Maja Skarbäck har även hon ett brett register. I sin huvudroll i Agnes Cecilia häromåret bar hon upp en komplex roll av en sökande ung kvinna. Nu spelar hon en ung polis, coolare och hårdare än isglass. Och hon gör det helgjutet och starkt.
Emmanuel Blom gör en mjukispolis. Jag har sett honom i många roller, han har en viss fallenhet för yviga och storslagna gester ibland på överspelets gräns. Men här är han lågmäld och eftertänksam och genomför den bästa gestaltning jag sett honom göra.
Oliver Filipsson går på Skara Skolscen och debuterar i den här rollen bland veteranerna på Charlies teater. Hans spel är livfullt och dynamiskt och han får full möjlighet att spela ut och spela över på det sätt hans roll kräver när han ska halta fram på sin vrickade fot.
och Maja Skarbäck – mittemellan ett öra och en fot, Oliver Filipsson?
Ibland är det kul att gå på teater. Det här är blev en uppsättning helt i publikens smak.
Unna er en riktigt kul kväll när ni får fnissa, garva, flabba och gapskratta, så mycket ni hinner med.
BO BORG
Båtsmanshusets gård, Skara
Charlies teater
Run for your wife
Av: Ray Cooney
Manus på svenska: Sven Melander, och bearbetning av Erik Karlsson Jeansson
Regi: Erik Karlsson Jeansson
På scen: Ludvig Turegård, Julia Salomonsson, Jonathan Lidé, Johanna Ström, Maja Skarbäck, Emmanuel Blom, Oliver Filipsson
Publik på premiären: Fullsatt
Föreställningen hade premiär den 19 juli och spelas också den 20, 21, 25, 26, 27, 28 juli samt 3 och 4 augusti 2019
Foto: Bo Borg
BoBorg 