Frågan är om inte vi med Lidköping Music Festival har den bästa klassiska sommarfestivalen. Det är ingen fråga förresten. Jag menar nog att den är svårslagen. Tänk bara; sju kvalitetskonserter varav 4 är gratis! Ett tiotal artister av olika slag i elitklass, många av den verksamma och uppmärksammade på den internationella musikscenen. Flera av dem kommer tillbaka år efter år. Vi i publiken lär känna dem i olika musikaliska situationer. Olika konstellationer av musiker sätts ihop och musikerna spelar ibland sådant de inte spelat förut och ibland med musiker de inte spelat så mycket, om något, tillsammans med. Den höga kompetensen och skickligheten hos de medverkande ger stor flexibilitet och verkshöjd.
I år hade Martin Fogel skrivit arrangemang för kompet till en del operaarior. Det finns förstås ingen operaorkester på festivalen att tillgå så han hade skrivit arrangemang för flöjt, gitarr, cello och violin. Det blev en unik upplevelse att höra musiken så. Lägg därtill den närhet och fina kontakt som uppstår mellan musiker och publik i de otvungna sammanhang och möten man skapar.
Dessutom görs det här med ett studieförbund som arrangör. Tänk vilken kraft det finns utanför institutionerna. De generösa och erfarna och mycket kompetenta fest(ival)fixarna Martin Fogel och Ann-Louise Friberg vet att optimera så att det blir riktigt bra. De har skapat en institution utanför institutionerna. Årets festival var den sjuttonde (!) i ordningen.
Musikfesten började med en utomhus i Stadsparken. Sommarvädret visade sig från sin bästa sida. Solen värmde gott när Kleimankvartetten inledde med en stråkkvartettpärla, Joseph Haydns Solskenskvartetten. Fin musik och fint kvartettspel slog an tonen och det kändes direkt bra. Och ändå var det bara början.
Sopranen Regina Fredriksson är från Lidköping, men hon studerar och verkar mycket utomlands. Hon är förstås ett obligatoriskt inslag på hemmafestivalen. Hon hade åkt upp från operarepetitioner i Köpenhamn enkom för den här konserten. Roligt att få följa hur hon blir bättre och bättre. I år hade hon en bredare repertoar och sjöng bland Taube och Dan Andersson.
Dan Andersson till stråkkvartettackompanjemang i festblåsa är inte min grej trodde jag tvärsäkert, med Chuck Berrys ord: ”They take the beauty of the melody, until it sounds just like a symphony”. Men jag fick känna mig besegrad av Regina Fredrikssons fina känsla för sångerna och hennes inkännande sätt att på sitt sätt hitta in till deras kärna. Höjdpunkten var när hon sjöng arian Dove Sono från Mozarts Figaros Bröllop. Hon gestaltade den känsla där lyckliga kärleksminnen är klangbotten åt den bitterhet hon känner mot lögner, distans och sorg över att bli sviken. Regina Fredrikssons tolkning var vacker och gripande och full av liv och mening, en stund av stort artisteri och drabbande allvar.
Vi fick också höra Martin Fogel, även han med rötter i Lidköping, spela Villa Lobos, en av de kompositörer han är så bra på att tolka. Han är så bra att allt det svåra han leverar känns enkelt och självklart. Konserten innehöll också ett arrangemang av en ABBA-låt där Kleimankvartetten spelade tillsammans med Martin Fogel. Man lyfte i ord och spel fram Benny Anderssons beundran för Bach. Kleimankvartetten förmedlade också ett möte mellan folkmusik och mera klassiska ideal som kändes meningsfullt och starkt.
På festivalens andra dag fick vi stå i kö för att komma in i Andreas Erikssons stora studio som var spelplatsen för måndagens konsert. Det blev ett möte av musik och bildkonst av högsta karat, en perfekt miljö för konstnärliga upplevelser. Andreas stora målningar, på väg till en stor internationell utställning, hängde längs väggarna i den enorma studion och gav liv och djup åt spelplatsen.
Martin Fogel spelade tillsammans med cellisten Liubov Ulybysheva ett verk av Radamés Gnattali. Det var ett möte mellan profan och klassisk musik i en smakfull sammansmältning, mjukt rytmiskt och lätt gungande melodiskt.
Liubov Ulybysheva 
Martin Fogel
Ann Elkjär är en av festivalens återkommande favoriter. Hon spelade att lätt modernistiskt verk av Mario Castelnuovo-Tedesco. Det är alltid spännande att få följa med på den här skickliga flöjtistens nya musikaliska resor.
Liubov Ulybysheva och Ann Elkjär spelade tillsammans ett verk av Villa Lobos kallat Ångvisslan. Det beskrivs ibland som om det vore ett programmusikaliskt verk om kaffekokning.
På tisdagskvällen fick vi bänka oss i den pampiga slottssalen på Läckö Slott, en miljö som andas historia i varje minsta del. Och det är klart att man ska spela barockmusik i den barocksalen. Flöjtisten Ann Elkjär och gitarristen Martin Fogel är finstämt och inkännande samspelta efter många års samarbete. Deras tolkning av en av Bachs flöjtsonater byggde på balans och känsloprecision. Deras sammansmältning av Bachs nästan matematiska stringens med en mild känslosamhet gav oss en stilenlig och genommusikalisk inledning på kvällen.
Sedan flyttade den musikaliska tidsresan oss till tidigt 1900-tal med en sonat av Maurice Ravel. Det är komplex musik med sin blandning av rytmiska tempi, dissonanser och stänk av folkmusik. Den kräver virtuoser för att fungera fullt ut. Magdalena Filipczak, violin, Liubov Ulybysheva, cello gjorde den mer än full rättvisa.
Matilda Paulsson 
Henriikka Gröndahl
Och sedan blev det vokalmusik av rang. Matilda Paulsson inledde med oerhört melodiös, vacker och drabbande ordlös sång av Hector Villa Lobos. Sedan följde operaarior med Henriikka Gröndahl och Matilda Paulsson, två sångerskor med bländande teknik och den där speciella och alldeles omistliga dramatiken i känslorna och utspelet som får opera att lyfta och bli så där omistlig och speciell. Kul att de sjöng arior ur Mozarts Figaros Bröllop, årets kioskvältare på Läckö slottsopera. Och att de gjorde det så bra.
Sista dagen blev det Galakväll i S:t Nicolai. Och det var en Grande finale som hette duga. Tänk att vi år efter år får höra en världsstjärna som Colin Stone. Han inledde kvällen ensam med en sonat av Franz Schubert. Det är ett stort och krävande verk som ställer stora krav på teknik och inlevelseförmåga. Fint att sitta så nära att man kan se målmedvetenheten och koncentrationen. Särskilt kommer jag att minnas hur Colin Stone i de vackra lyriska partierna smålog för sig själv. Den glädjen och lyckan över musiken kan de bästa förmedla. Och dit hör Colin Stone.
Kvällen och hela festivalen avslutades med Johannes Brahms Pianotrio nr 1. Det är en musik full av olika känslor. Den växlar mellan kärvhet och värme. Den är både kraftfull och sprött lyrisk. Den har oväntade vändningar som skapar både mystik och dramatik. Den framfördes i en klockren tolkning av tre veritabla ess; Colin Stone på piano, Magdalena Filipczak, violin, Liubov Ulybysheva, cello.
Lidköping Music Festival 2019 var slut. Vi musikvänner hoppas inte bara på en artonde nästa år utan vill förstås vara med och fira en vital tjugoåring 2022.
BO BORG
Här några rörliga och ljudliga smakprov på några av de medverkande artisterna:
Lidköping Music Festival 2019
Stadsparken söndag, 4 augusti 2019
”Sommartoner i Stadsträdgården”
Medverkande: Martin Fogel, gitarr, Regina Fredriksson, Kleimankvartetten (Björn Kleiman, Oscar Edin, Pascal Armini, Lily Beatrice Cooper),
Andreas Erikssons Studio måndag, 5 augusti 2019
Martin Fogel & vänner
Medverkande: Liubov Ulybysheva, cello, Ann Elkjär, flöjt, Martin Fogel, gitarr
Kungssalen Läckö Slott, tisdag 6 augusti 2019
Sommarnatt på slottet
Medverkande artister: Henriikka Gröndahl, sopran, Matilda Paulsson, mezzosopran, Magdalena Filipczak, violin, Liubov Ulybysheva, cello, Martin Fogel, gitarr
S:t Nicolai Kyrka , Onsdag 7 augusti 2019
Galakonsert
Medverkande artister: Colin Stone, piano, Magdalena Filipczak, violin, Liubov Ulybysheva , cello
Publik: stor, men det kunde ha varit fler
Foto: Bo Borg
Arrangör: NBV
Stöd av Lidköpings kommun, Västra Götalandsregionen, Rörstrands museum, Lidköpings församling och sponsorer
Annons
boborg.se 