Sällan ser man så bra teckningar.
Hos Götene Konstförening hade man vernissage den 2 september. Utställare var Eva Dahlin, en skicklig och rutinerad konstnär. Mycket folk och bra stämning och film som vanligt.
Eva Dahlin och Christina Olofsson introducerar filmen
Vernissagen inleddes med filmen ”Kropparnas arkiv” av Christina Olofsson. Hon är en mycket välmeriterad filmare. I hennes omfattande filmproduktion ingår filmen Dirigenterna som kommer att visas på SVT under hösten. Och en kortfilm om konstnären Helene Schjerfbeck. Regissören Christina Olofsson följer i Kropparnas arkiv konstnären Eva Dahlin och hennes arbete att samtala med forskare och teckna på Naturhistoriska museet i Göteborg. Hon tecknar t ex detaljer av fiskar som dissekeras och uppstoppade djur på museet.
Hon tar del av vetenskaplig forskning och om människan och djuren, och diskuterar maktförhållandet mellan oss. I filmen iscensätts möten mellan konstnären och några vetenskapsmän. Och mötet dem emellan består i att hon med deras hjälp fördjupar sig i några frågeställningar hon fascineras av.
Eva Dahlin bland Naturhistoriska Museets montrar, ur Charlotte Olofssons film
”Genom sin konst utforskar hon gränserna för vårt betraktande.” står det i utställningens pressmaterial. Det är en fin film där man kommer konstnären och hennes problemställningar och arbetssätt nära. Den tyngs av en litet tröttsamt pretentiös ton. Den är fascinerande, men väcker en del invändningar. Inte mot konsten, utan mot den verbala inklädnaden av projektet.
I filmen får vi följa Eva Dahlin i hennes arbete på naturhistoriska institutioner. Det är förstås intressant att följa en konstnär i en sådan ovanlig och intrycksrik miljö. Hon kommer dit med en rad problemställningar hon vill testa. Det kan handla om hur en fri konstbild skiljer sig från en illustration. Eller hur konstnären och hennes bilder påverkas av en främmande miljö och nya kunskaper. Eller som hon själv så träffande uttrycker det: ”Hur kommer färgen på levern i fisken att ändra mina tankar om hur jag ska teckna den.” Så långt är jag med. Men om frågeställningen ska utvidgas till om det finns beröringspunkter mellan konst och vetenskap har jag invändningar. Konst är konst och vetenskap är vetenskap.
På Operationsbordet, kolteckning av Eva Dahlin
Visst kan konsten behandla och kanske tangera vetenskapliga problemställningar. Men den blir inte vetenskaplig för det och det blir inte resultatet heller. De i konstsammanhang så slitna uttrycken ”undersöka” och ”utforska” betyder nåt helt annat än sin innebörd i konstens sfär. En vetenskaplig undersökning ska vara verifierbar och experimenten ska kunna upprepas av andra. Konsten kan i bästa fall vara fri från krav och regler och ska så vara om den ska vara värd namnet. Men det verkar finnas en lust hos konstnärer att ”undersöka” sambandet mellan konst och vetenskap.
Jag vet ingen vetenskaplig innovation eller upptäckt som fötts ur konst eller av en konstnär (möjligen med undantag av Leonado Da Vinci, men han var både konstnär och vetenskapsman). Kanske kan man omvänt säga att konstruktivismen till viss mån fötts ur geometrin. Men, och det är nog så viktigt, om det vill sig kan det komma bra konst ur ”undersökningarna”. Eva Dahlins teckningar är ett fint exempel på den synergi som kan uppstå.
På den här utställningen visar hon en målning och ett antal stora teckningar, med uppstoppade djur och experimentdjur som motiv. Hon är verkligen en suverän tecknare. Det är som om hennes ritstift fångar och återför det liv som lämnat de döda djuren. Hon tecknar med en saklighet som inte objektifierar utan för nära. Det är som hennes tecknarhand för linjerna mot något odefinierat obestämt, lika ogripbart som väsentligt.
Hennes engagemang är inte att ta miste på. Och inlevelseförmågan är nog större än hos vetenskaparna. Bilderna är laddade med känslor, men renons på sentimentalitet. Hennes teckningar pekar på ett maktförhållande mellan djur och oss människor som är minst sagt problematiskt när man tittar närmare på det.
Hon visar också en målning som är ett ordnat virrvarr av minnen och intryck från hennes tid på Naturhistoriska museet. Jag tycker mycket bättre om hennes empatiska teckningar än när hon freestylar dekorativt i måleri.
Den här Kulturcafékvällen var ett fint arrangemang av Götene konstförening. Vi fick ett möte med konstnärer och deras konst, en introducerande och fördjupande film och möjligheter att byta åsikter med varandra. Och det viktigaste, riktigt bra konstbilder.
BO BORG
Götene Konstförening
Kropparnas Arkiv
Eva Dahlin – Teckningar och 1 målning
Som en del av vernissagen den 2 september visades Christina Olofsons film Kropparnas arkiv
Utställningen pågår till 20 september 2019
Arrangör: Götene konstförening i samverkan med NBV och Kulturen
Foto: Bo Borg
BoBorg 