Skall man idag göra en gallerirunda i Göteborg så är Kastellgatan en lämplig utgångspunkt. Den här gången blev det uppifrån och ner med avslut i Haga. En annan gång kan det bli åt andra hållet med Konstepidemin som slutpunkt.
Det var lördagen den 7 september och första höstvernissagedagen för de flesta av gallerierna förutom ett par som hade startat hösten en vecka tidigare.
Första anhalten blev hos Pelle Arnell, Galleri Aveny på Kastellgatan 19. Utställare Kristina Thun, som blandar tekniker helt okonventionellt. Det är inte så vanligt att få se exempelvis koppargrafik förenat med serigrafi i en bild. När jag skriver förenat så menar jag det. Inte två olika bilder tryckta på samma papper. Men så bor hon i Borås och arbetar i deras grafikverkstad Ålgården. Där fanns tidigare en av svensk grafiks största kunskapskällor Björn Bredström, 1944 – 2015. Han har varit hjälp åt många när en ny grafikverkstad skulle startas, bl a den vi har i Skövde. Och inte bara då; det vanligaste svaret på grafikfrågor var då: Fråga Björn. Inte nu längre, tyvärr.
När man sen tittar lite närmare på Kristinas CV, så blir det mera lokalanknytning. Hon började sin konstnärliga utbildning vid Hjo Konstskola år 2000 för att senare hamna på Hellidens grafikskola och därefter ett projektår vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och avslutar med en specialubildning i konstgrafik vid Ålgården i Borås, 2013. Det framgår även att hon 2010 var månadens konstnär i Skövde kulturhus.
Det var som vanligt många vernissagebesökare hos Galleri Aveny. Så det fick bli ett återbesök på måndag för att se på konsten, eftersom han till skillnad från de flesta, om inte alla, har öppet på måndagar och stängt på fredagar, tänk på det om ni är i Göteborg på en måndag.
Konstnären i diskussion med besökarna
Nästa galleri: Göteborgs Konstförening på Kastellgatan 9. Var på plats för en vecka sedan vid öppnandet av det nya galleriet, men då var möjligheterna att se på konsten minimala. Nu är de betydligt bättre.
I Stora galleriet är det Annika Rydenstam
I Lilla galleriet visar Stina Skantze teckningar. ”People, hell and angels” – Bildsamtal med L. Cohen.
Efter Konstföreningens galleri kommer Galleri 54, Kastellgatan 7. De visar en utställning som ingår i GIBCA Extended. Vad alla de bokstäverna står för tar längre tid att lista ut än att se utställningen. Ledtråd; de första fem kommer från det förkortningssjuka amerikanska språket, ni känner till det från datavärlden. Del två är ett helt ord, men på den nya konstsvenskan – engelska. Det är på vanlig svenska en utställning som är en utökad del av Göteborgs Konstbiennal 2019. Utställare Johanna Arvidsson.
Reflection on thick velvet, Oljepastell på sammet, 2019
Psyche and her sisters, Screentryck med avkok av växter på handvävt linnetyg, 2019
A shadow in melancholy, Målning med avkok av växter på organza, 2019
Infusion of rose petals, Screentryck med avkok av växter handvävt linnetyg, 2019
Nästa stopp brukar man göra vid en skulptur av Pål Svensson, men denna dag syns bara lite grus på platsen för denna tunga trottoarpratare. Turligt nog så hade jag veckan innan sett Roy Uddenbergs Facebookinlägg om att skulpturen hade kollapsat.
Det var tydligen inte vandalisering och skulpturen är hos konstnären, så vi hoppas på snar bättring och återkomst till platsen.
Före och efter…
Hos Uddenberg på Kastellgatan 7 är Björn Camenius utställare med underrubriken Spår som förgrenar sig.
Konstnären samtalar med publiken
Sedan får man gå en liten bit snett över gatan för att komma till Galleri Box, Kastellgatan 10. Där visas José Luis Martinats utställning The Commissioned Drawings
“Föreställningar är formationer, men de är också deformationer”
Roland Barthes
Även den utställningen är en utvidgad del av GIBCA 2019 (Gbg’s Konstbiennal).
Saxat ur utställningskatalogen: José Luis Martinat visarverk som tar sin utgångspunkt i de teckningar som porträttmålare på gator och torg i Latinamerika utfört av Martinat. Teckningarna, i nuläget 120 stycken, iscensätter konstnärens död och visar upp våldsamma scener av mord och tortyr. Martinat har arbetat på platser där bilden av döden är genomgripande i kulturen och vardagen och påverkan av bilder som publicerades i peruansk press under inbördeskriget på 80 och 90-talet syns tydligt, och minner om en tid präglad av terror, då extremt våld var en del av vardagen. Tillsammans med influenser från en religiös bildtradition knyter teckningarna samtidigt an till katolicismens vision om döden som både straff och frälsning, och belyser de sociala och kulturella mekanismer som präglar Latinamerika.
Teckningarna finns representerade i galleriet i form av diabilder, men det som utgör den större delen av utställningen är Martinats bearbetningar av processen kring dem. På ett antal gravstenar avbildas scenerna där Martinat blir porträtterad. Gravstenarna är gjorda av hantverkare i Peru, i en teknik kallad retratos iluminados (upplysta porträtt), en nästintill försvunnen teknik där konstnärerna färglägger svartvita fotografier med kritor eller färg för att ge bilderna liv och iscensätta drömmar och fantasier, en teknik som länge använts för just gravstenar i Latinamerika.
Martinat intresserar sig för vad som driver de konstnärer han möter att skapa de bilder de gör. Under de senaste åren har detta intresse utvidgats till olika former av representation där bild, språk och definitioner samexisterar. Martinat belyser de sociala och kulturella mekanismer som ligger bakom etablerandet av en specifik bild eller ett specifikt koncept.
Så blir det en lite längre promenad ner mot Skanstorget och sedan vidare in i Haga. Finns det inte konst att se på så finns alltid annat på vägen.
Är du musikintresserad så kanske detta kan vara intressant
Detta märkliga träd finns vid Skanstorget. Det har haft en traumatisk upplevelse en gång i tiden, men har vägrat att ge upp. Vet inte vad det har råkat ut för. Blixten eller stormen? Växer och lever gör det fortfarande om inte på det sätt som var tänkt från början. Och glädjande nog har ingen vän av ordning inom Göteborgs Stad beordrat fram motorsågen.
Längre fram på Skolgatan kan man beundra denna byggnad om man som jag tycker att handslaget tegel är ett av, om inte det allra vackraste byggnadsmaterial vi har.
I Haga på Kaponjärgatan 4 ligger Galleri PS. Utställare där är Katarina Frank.
Konstnären med en besökare
På väg genom Haga till Järntorget så kommer tanken om ett besök hos Sintra. På Haga Nygata upptäcker jag på långt håll något obekant på Sintrahuset. En skylt med en blåvit logga. Tänker; har de flyttat, har det blivit ett växlingskontor.
När jag kommer fram så ser jag att Sintra finns kvar, men med nya skyltar och en logga som ser ut som ett kubistiskt dollartecken.
Förstår ingenting, stämmer inte alls med övrig typografi på fönster eller innehåll i lokalen. Men vad förstår jag, jag är gammal och det kanske är den nya varianten av Utmärkt svensk form. För mig känns det enbart Utmärkt dumt.
Red.
Den lilla konstvandringen utfördes i Göteborg den 7 september 2019
Utställningarnas öppettider och varaktighet hittar ni i första hand på vår digitala affischpelare med KulturAffischer.
Foto: Rune Lindström
BoBorg.se 