Quality never goes out of time
När jag nyss läste Hundra år i Göteborg En ny frihet – sjutton Konstnärer
(Carlssons förlag, recension kommer) fastnade jag för Gert Z Nordströms fina analys av Erland Brands konst.
Och bilder dök upp. Så blev han i dagarna högaktuell igen med en utställning på Galleri Hammarén i Göteborg.
Jag drog mig då till minnes att jag skrev en recension av en stor bok med hans konst som hette Huvuden som övergår i landskap (jag tror den kom 2009).
Jag skrev en recension för Konstperspektiv men den blev aldrig publicerad. Jag minns nu att jag blev djupt tagen av bilderna i boken och plockade fram recensionen som vi nu publicerar.
Aldrig har jag blivit sittande så länge med en konstbok så länge och så ofta som Huvuden som övergår i landskap av Erland Brand. Tjock som en telefonkatalog är den, sånär som två sidor respekttext av Jan Håfström, fylld med svartvita teckningar i naturlig storlek. Sidorna är utfallande så inget stör din kontakt med varje bild. Bilderna tar till sig all din tillgängliga uppmärksamhet. De är gjorda på ett sätt som får en att skärpa sinnena.
Det finns en kapitelindelning med rubriker som Horisont, Strukturer, Rymd o.s.v. Men varken de eller Jan Håfströms mystiska lovsång i slutet ger väl egentligen några användbara ledtrådar. Man sitter där ensam med de märkliga teckningarna, indragen i deras kraftfält.
Och det konstiga är att det räcker med det. De här bilderna är karismatiska. Det behövs ingen bruksanvisning. Som all bra konst är Erland Brands teckningar självinstruerande.
Rymd
Ändå grips man naturligtvis av frågan; Vad det är som Erland Brand försöker både ringa in och öppna med sina bilder?
Håfström beskriver Brands vision …” människan och landskapet rör sig som en gemensam kropp genom tiden.”. En vacker omskrivning av att landskapet är en ständigt nyskapad social skapelse. Ändå kan jag snarare tycka att Brands bilder söker sig mot en grundstruktur som inte fladdrar så intensivt i tidens kastbyar.
Gestalt
Bilderna ser ut som bilder av textilier, men en tydlig vävstruktur. Ibland är den regelbunden, andra gånger ett virrvarr. Men den håller alltid ihop trots upprepning och revor. Man tänker på nät. Och så fungerar de. De trålar fram tankar. Inte så mycket känslor i mitt fall. Visst finns det en klangbotten av svårmod, eller åtminstone melankoli i dem.
Landskap
Det finns på ett plan en nästan eskatologisk känsla i bildernas uttryck. Men jag uppfattar den som resignerat profan. Vare sig hoppfull eller hopplös, mera konstaterande. Bildernas nät fångar ingen storslagen metafysik eller romantiskt laddade landskap.
Men det speciella med de här bilderna är för mig att de känns meningsskapande snarare än känsloskapande Och det är en märkligt mäktig egenskap hos dem . De liksom resonerar utan att ta omvägen över begrepp. Här handlar det om de insikter bara ögat kan ta fram. Varom du inget vet kan du inte tala, heter det i vissa filosofiska sammanhang. Men det kan Erland Brand med sina teckningar. Det finns en enveten nyfikenhet som hela tiden för tanken vidare.
Farkost
Men så sakliga bilderna än kan se ut ser jag dem nog ändå som delvis romantiska. Det handlar till sist om modernismens obändiga tro på konstens förmåga att låta oss se även observationens frånsida. Och titeln på teckningssamlingen Huvuden som övergår i landskap ser jag som en metafor för vägen till de där speciella ögonblicken av försjunkande när seende och sett blir ett ett, och ett nytt.
BO BORG
Bild: 1. (överst) Ansikte, 2. Horisont 3. Struktur
Se även: Erling Brand – Galleri Hammarén, Göteborg
Erland Brand
Teckningar – Huvuden som övergår i landskap
Med ett efterord av Jan Håfsttröm
Utgiven: 2009-01-29
Förlag: Rönnells Antikvariat
Produktion och tryck: Lindgren & Söner AB, Möldal
Papper: Lessebo, Linne
Antal sidor: 419
ISBN: 9789197795517
ANNONS
BoBorg.se 