Christian Lindberg & Israel NK Orchestra – Örebro Konserthus

”Jag gör allt för min publik, tammefan”

Det var Mördar Anders som sa det. Men det kunde lika gärna ha varit Christian Lindberg efter konserten med Israel NK Orchestra i Örebro konserthus. För vad allt gjorde inte Christian Lindberg den här kvällen. Han var eminent dirigent och trombonsolist. Det fanns stunder då han var trombonsolist med ena handen och dirigent med den andra. Och han spexade och glänste emellanåt ikapp med sina sidenskjortor för att i nästa stund dirigera Prokofjev eller hålla ett brandtal för miljön.

Det betyder inte att konserten var mindre seriös än vad de brukar vara i konstmusiksammanhang. Tvärtom kunde man nog klippa i med. För när det gällde musiken togs allt på fullaste allvar. Även spexet.

Man fick oss på humör direkt med en elegant Mozartsk fanfar som direkt fick oss att spetsa öronen. Han dirigerade sin israeliska kammarorkester till stordåd direkt med spelade Mozarts 34e symfoni (skriven 1780). Det är i mina öron fantastisk musik, medryckande och melodiös. Musikerna satte sig i respekt direkt och nu var det bara att koppla av och njuta.

Sen bjöd man på att varierat program med många highlights. Man spelade Oded Zehavis (f 1961) PIUT, en konsert för mandolin och orkester. Det är sannerligen inte ofta vi får höra mandolin i våra konserthus. I sexton minuter flyttades vi till mellanöstern med hjälp av inte minst mandolinesset Shmuel Elbaz. Stycket blandar folkmusikdrag med konstmusik till en fantastisk blandning.

Vi fick också höra ett stycke av Christian Lindberg och ett av hans dotter Andrea Tarrodi (f 1981). Inför det sista talade Lindberg engagerat om Greta Thunberg och miljöfrågorna. Tarrodis stycke var vackert och gav bilder av svävande fåglar och bruset i oändliga skogar. Man fick en gripande känsla av en skönhet som måste värnas och vårdas.

Från allvar till spex. Vi fick höra Per Englunds (f 1980) variationer på gamla allsångsörhänget Havana Gila. Det är en judisk sång vars text uppmanar till jubel och glädje. Och den som inte blev jublande glad av den här galna versionen som bytte takt lika ofta som Carola byter klänning. Många försökte klappa med, men det var lättare sagt än gjort. Men roligt var det och det är ju inte förbjudet att skratta i ett finkulturkonserthus.

Så blev det klassiskt igen med Sergej Prokofjevs mozartska första symfoni. Den klingade fint med en dirigent och en toppklassorkester i toppslag.

Sen öppnade det goda humöret och spelglädjen alla slussar i en rad extranummer där man spexade så det stod härliga till. Men förstås utan att tappa kollen på musikkvaliteten. Det här var de genommusikaliska och veritabla proffsens kväll. Och då är allt möjligt.

BO BORG

Foto: Bo Borg


Örebro Konserthus 2019-09-26
Israel NK Orchestra
Dirigent: Christian Lindberg
Solister:
Christian Lindberg, trombon
Mandolin: Shmuel Elbaz
Publik: Gott om lediga stolar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s