En ny frihet [sjutton konstnärer] Hundra år i Göteborg – Red: Lena Boëthius, Björn Fredlund, Gudrun Nyberg

I förordet till boken där man låter 19 konstnärer ge bilden av konsten i Götet de senaste hundra åren om skriver Gudrun Nyberg: ”Det slutliga urvalet får inte ses som Björn Fredlunds, Lena Boëthius och ännu mindre min åsikt…”. Och jag undrar förstås vems åsikt det är då. Och kommer att tänka på Cheshirekattens ord till Alice i underlandet: ” om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar”.

För även om redaktörerna brasklappar så får naturligtvis en bok som den här förstås ett slags vetenskaplig tyngd av alla tungviktare i redaktionen och bland författarna. Och därför vill man naturligtvis veta, ja man har väl rätt att veta, vilka urvalskriterierna är och tanken bakom urvalet.

Men där fick vi tvärtji.

Med det sagt får man ta boken för vad den är. Nitton välskrivna uppsatser skrivna av engagerade experter.

Några är särskilt intressanta. Küllike Montgomery presenterar Torsten Billman. Hon visar hur han fick konst och liv att komma samman. Och hur hans konstnärskap tog näring ur det omgivande samhället, men också ur litteraturen. Roligt att läsa om en grafiker, det känns annars som att grafiken är litet styvmoderligt behandlad i dagens konstsamtal. Och Torsten Billman är en av de stora.

Det var också roligt och lärorikt att läsa Bia Mankells lärda essä om modernisten och högintressanta målaren Birgitta Liljebladh. Hennes djupa kunskaper om självporträttens ikonografi och deras kommunikativa särart ger mervärden i bildtolkningen. En så klokt resonerande text väcker intresse för både konstnären och framför allt konstnärskapet.

Samma sak med Gert Z Nordströms text om Erland Brand. Jag kan uppleva hans bilder som svåra och svårgripbara ibland, men Nordströms resonemang öppnar respektfullt upp och för dem närmare. Ingen kan som zemiotikern Nordström klargöra spelet mellan betydelser och icke-betydelser i Erland Brands konst. Han visar på sitt totalt övertygande sätt att de är verkets nödvändiga byggstenar. Och ett svårt konstnärskap blir tillgängligare.

I en uppsats av universitetslektorn Alexandra Herlitz får vi möta den fina målaren Maj Arnell. Hon var en av många helhjärtade kolorister som gick på Valand på fyrtiotalet. Hennes bästa bilder utmärks av en lyrisk, litet drömsk motiv – och färgbehandling. Det finns en skir lätthet i hennes måleriska anslag, även om det finns bilder där dovt och matt mörker dominerar. Hennes svärta är även den koloristisk. Genom att alltid vara aktiv som målare utvecklades hennes kunskaper och måleriska insikter under hela konstnärskapet

. Folke Edwards i uppsatsen. Han menar, helt felaktigt som jag ser det, att hennes måleri som ”inte en konsekvens av analys och konstruktion utan skir intuition”. Hennes milt karismatiska målningar, som jag ser dem, ådagalägger på en stor konstnärlig medvetenhet både när det gäller form och innehåll.

Ragnar Strömberg har valt den samtalande intervjun som formen för sin uppsats om Nina Bondesson eftersom hon verkligen är en konstnär som kan tala utförligt om sina bilder. Hon tror benhårt på handens unika kraft och hennes egna bilder bär syn för sägen. Men det intellektuella innehållet är lika påtagligt. Och det fina med hennes bilder är att när de är som bäst, och det är de ofta, talar för sig själva. De behöver inte den skrivna manual och instruktionsbok som ofta krävs av konst av idag med djupsinniga ambitioner för att den ska få nån mening. Skulptören Leo Pettersson avhandlas i en rejäl, klassisk konstvetenskaplig analys. Ett habilt arbete av den pålitliga Lisbet Ahnoff. Så här fint sammanfattar hon sina resonemang om Leo Petterssons konstnärskap: ”Det tycks mig präglat av en varsam lyhördhet mot såväl materialmöjligheter som människans existentiella belägenhet mellan skrot och kvistskott, eller mellan ögonblick och evighet.”

I Skövde konstmuseums basutställning hänger ett verk som inte liknar något annat. Det är konst som gått sin egen väg utan sidoblickar eller garderingar. Det är gjort av Anna-Maria Ekstrand, en konstnär jag inte kände till så bra. Hon har veterligen inte ställt ut sedan 2005 när hon fick Stenastipendiet. Hon är (i likhet med Nina Bondesson, fast på ett helt annat sätt) en konstnär i en tradition som sätter det materiella först. Och när det görs så bra som i Ekstrands fall bär verken så mycket mer teoretiska ingångar och utmaningar än den konst där konstnären har sin teori i separata skrifter. Om hennes konst skriver Kajsa Widegren en laddad essä. Hon kopplar samman Ekstrands konst med spännande feministisk teori. Det är en öppnande text om ett konstnärskap som är spännande att få så här bra beskrivet och analyserat.

Efter ett tags läsning glömmer man att redaktörerna inte vill tala om varför de valt vilka konstnärer som i den här boken ska ge bilden av Hundra år i Göteborg. För inte kan väl urvalet vara slumpmässigt!? Självklart har man valt och valt bort.

Alltnog. Här får man 19 lärda, välmatade och engagerade uppsatser om intressanta konstnärskap att försjunka i och lära sig mycket av. Och en sån bok är bra läsning.

BO BORG


Leo Petterssons The Loop i Skövde Konsthall, 2002. 110 m lång – hopflätad av färska vidjor. Minns ni hur det luktade av färskt trä!


En ny frihet- sjutton konstnärer – Hundra år i Göteborg
Redaktörer: Lena Boëthius, Björn Fredlund, Gudrun Nyberg.

Boken innehåller följande essäer:
Karin Parrow av Eva Zetterman, Magda Ringius av Björn Fredlund, Olle Pettersson av Kristoffer Arvidsson, Alf Lindberg av Kristoffer Arvidsson, Maj Arnell av Alexandra Herlitz, Torsten Billman av Küllike Montgomery, Nils Wedel av Marta Edling, Birgitta Liljebladh av Bia Mankell, Erland Brand av Gert Z Nordström, Sandra Ikse av Love Jönsson, Leo Pettersson av Lisbet Ahnoff, Nina Bondesson av Ragnar Strömberg, Anna-Maria Ekstrand av Kajsa Widegren, Ola Åstrand av Andreas Hagström, Elin Wikström av Eva Zetterman, Stefan Karlsson av Björn Fredlund, Mandana Moghaddam av Lena Boëthius
Omslag: Peter Antonisen
Omslagsfoto: Kamerareportage
Omslagsbild: Pojke med rörelseobjekt av P O Ultvedt, Bilden tagen i Göteborgs Konsthall 1962.
Sättning/ombrytning/original: Harnäs Text& Grafisk form
Korrekturläsning: Inger Molin
Repro: Baltasar Aguirre
Tryck: TRT Tallin, 2018
ISBN 078 91 7331 924 9

I Gudrun Nybergs serie Hundra år i Göteborg har följande böcker utkommit:
Medicinen, människorna, vården 2017
Nio Författare 2018
Lärande och bildning 2018
En ny frihet- sjutton Konstnärer 2018

Samtliga titlar på Carlsson bokförlag


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s