Planen var att besöka Kastellgatan, Erik Dahlberg och Haga under lör-sön. Men det tråkiga novembervädret hade en annan åsikt. Även om konstintresset är stort så tog obehaget av att bli blöt på vägen överhand. Så jag var på väg att flytta lördagens konstrunda till söndag, som enligt min mobil utlovade lite bättre väder. Men när nederbörden såg ut att minska och jag dessutom blev lovad Clafoutis (fransk kaka med bär/frukt) till kaffet när jag kom åter, så gav jag mig iväg.
Första anhalten blev Galleri Aveny på övre delen av Kastellgatan. Där visades Martin Wickström (2.11-24.11).
Den utställningen finns redan recenserad här på boborg.se
Sedan blev det att passera Konstföreningens galleri för att hinna in hos Galleri Uddenberg, som stängde kl 15.
Här firade galleriet sina 45 år med en minnesutställning: Bertil Fredholm, 1941-2016 (visas t.o.m. 24.11 2019)
Fredholms, Barbro och Bertil, var under sin tid i Floby, innan de flyttade åter till Göteborg, ett känt par i det skaraborgska konstlivet.
Så var det dags att vända stegen åter på Kastellgatan mot Göteborgs Konstförenings galleri och dagens sena vernissagebesök.
Här fanns Hans Gothlin i Stora Galleriet (16.11-8.12 2019) och trots den något sena timmen och det minst sagt tråkiga vädret var det många besökare som kryssade fram mellan en skog av podier. Det gjorde det lite svårt att fota verken, men jag tänkte; återkommer på söndag.
Hans Gothlin var redan när jag först mötte honom i slutet av 1980-talet en konstnär som man kunde beskriva som en sorts minimalist. Han ville redan då åstadkomma mesta möjliga med minsta möjliga. Han har sedan dess bara blivit strängare och strängare. Nu har jag svårt att se att han kan ge sig själv färre medel att arbeta med. Är han på väg mot vägs ände? Men det skulle ändå inte förvåna mig om han på nästa utställning visar mig raka motsatsen – med minsta möjliga.
I Lilla Galleriet visade Karin Gyllerfelt utställningen ”Vi kommer behövas, vi kommer förbrukas”.
Karin Gyllerfelt
Egenvård – Känsel – Det yttersta
När jag sedan klev ut på Kastellgatan, så var jag glad över att jag hade med mig ett stort paraply, för nu öste det ner. Och min tidigare tanke om att jag kanske skulle kunna hinna med ännu en vernissage hos Hammarén rann bort i rännstenen.
Dagen därpå när vädret, skulle bli lite bättre än under lördagen, blev det bara värre. November levde verkligen upp till den beskrivning en vän på Facebook skrev några dagar tidigare: ”November är som att kånka omkring en tung blöt filt i kompakt mörker. Vem hittade på november?”
Så, eftersom Hammarén inte har öppet på söndagar och alla förutom Aveny, har stängt på måndagar, tänkte jag, det är en dag på tisdag – också.
På tisdag blev det 60-bussen till Järntorget och väntan på 3:an och under den tiden kom det en 5:a, som inte skall gå där. Nu för tiden i Göteborg kan man inte lita på gamla kunskaper. Man vet aldrig var och hur vagnar och bussar går. Så det är inte bara bilister som blir drabbade av västlänken.
3:an kom och jag till Vasa/Viktoria och Galleri Hammarén.
Där ställer Susanna Slöör ut (16.11-7.12 2019)
Hon har sedan lång tid tillbaka haft en arbetsrubrik Ordet i ögat – och ögat i ordet.
Från början använde hon andras texter. I denna utställning finns ett nytt sätt att arbeta; med egna texter.
Detalj
Boken Tankerum (Arvinius+Orfeus, 2019) som släpptes i samband med lördagens vernissage är en del av detta nya.
Att skriva in texten i bilden skapar en långsam läsning som ger sällsamma inblickar i tankens vägar. Jag plockar med orden som om det vore klossar i min barndoms lekhage, säger Susanna Slöör.
Boken kommer senare att recenseras här av Bo Borg.
Parallellt med de textbaserade målningarna arbetar Susanna Slöör med studier av småfåglar; siskor, mesar, finkar – som har sitt eget språk i luftrummet – Skript.
Susanna Slöör, bosatt i Stockholm, är förutom sitt eget konstnärskap verksam som curator och konstskribent samt ansvarig utgivare för nättidskriften Omkonst. Under åren 2010 – 2017 var hon dessutom Konstakademiens ständiga sekreterare.
På väg mot Haga, bakom kyrkan. Borde ha tagit en bild av Charlotte Gyllenhammars minnesmärke över Raoul Wallenberg. Men var för upptagen av att kryssa mellan vattenpussar och mer eller mindre lerig mark.
Snart på Kaponjärgatan 4 och Galleri PS. Henrik Olsson (9.11-24.11 2019)
Henrik Olsson, född 1969 i Lindome men bor och arbetar i By, Avesta kommun. Utbildad bl a vid Bildkonstakademin, Helsingfors och Nordiska konstskolan, Karleby, Finland
En för mig helt ny bekantskap.
Det första som kommer upp i mitt huvud är kitchen sink. Ett begrepp som väl i första hand användes i samband med engelsk film en gång i tiden. Men helt fel är det väl inte, eftersom jag ser att en målning har titeln Diskbänksrealism.
En annan heter Ikea.
Förutom en vardagsrealism så finns här en färg som lyser upp denna gråa novemberdag.
När jag gick ut från PS hade novembers envisa duggduggregn återuppstått. Det där som gör att man frågar sig; regnar det eller… Men våt blir man.
Uppför mot Kastellgatan och Konstföreningen för att se om jag kunde få några nya/bättre bilder av Hans Gothlins skulpturpark. Bara för att inse att det är inte bara Uddenberg och ett galleri i Skövde som numera har femdagarsvecka. Stängt på tisdagar, så inga nya bilder.
Under onsdagen var det ett fotouppdrag på Chalmers. Mulet och bra fotoväder. Utan regn kan november ha sina fördelar.
På väg hem kom jag på att ett fotogalleri i närheten hade en utställning som man skulle se. Chia N Löfqvist – en minnesutställning. ArtPhotoCollection, Alfhemsgatan 5.
Jag lånar/saxar från galleriets sida på nätet, eftersom det är en bra sammanfattning om bl a metoden: ”Chia Löfqvist började fotografera 1975. Hon blev intresserad av fotografins historia med alla de många olika tekniker och också alla olika uttryckssätt.
Under sitt fjärde år på Fotohögskolan i Göteborg valde hon att ägna sig åt gummitryck (gum bichromate process) som inte är en tryckmetod utan ett sätt att kopiera fotografier på samma sätt som man gjorde på 1800-talet då det ännu inte fanns något färdigt fotomaterial att tillgå.”
”Det är en rent hantverksmässig metod där allt görs från grunden, från att preparera pappret till den färdiga bilden. En långsam och tålamodskrävande metod – ett sätt att lägga till tid i den färdiga bilden och resultatet blir ofta mycket vackert. Det kan ta dagar att åstadkomma en enda bild, men så blir den i princip arkivbeständig. Det går inte att göra två likadana kopior av samma bild. Varje exemplar blir alltså ett unikt original.”
Göteborg den 16-20 november 2019
Galleri Aveny, Galleri Uddenberg, Göteborgs Konstförening, Galleri Hammarén, Galleri PS, ArtPhotoCollection
Foto: Rune Lindström
BoBorg.se 