Jag minns med odelad glädje en av Martin Wickströms klassiker, Casualities, som jag såg på Norrköpings konstmuseum för längesedan. Verket består av 49 gula ankor förbundna via plastmuggar med en konstgjord ankdamm i plast som speglar in himlen. Genom ett system av sladdar går strömmen mellan ankorna och dammen. Jag minns att jag såg det som en bild av likriktingen i den svenska kulturdebattens ankdamm där de flesta åsikter var så illa PK och lika. En annan tolkning förde mot civilisationskritik, kloning och syntetisering. Men verket lockade fram fler tolkningar. Var det en kommentar till Andy Warhols massexponering av färdiga reklamprylar, eller skoj med minimalismens efter hand alltmer pliktskyldigt upprapade upprepningar?
Pop är det förstås, men Det speciella med hans bilder på den tiden var att de såg så ofarliga och nostalgiskt välbekanta ut. Och att de ändå är så komplexa och subversiva.
Martin Wickströms konst bar många referenser vi lätt kan dela förtjusningen och fascinationen för; serierna, prylarna, grabbars förkärlek för flygplan, inslaget av kärleksfulla konsthistoriska och populärkulturella referenser. Och mycket annat spännande.
Tiden går och plötsligt presenterade sig Martin Wickström som en fotorealistisk målare. Kameran via datorn till duken. Imponerande styvt och exakt. Men det här precisionsmåleriet har inte den värme som fanns i hans tidigare arbeten. Det har litet av skicklighetsuppvisning över sig. Fotot verkar styra processen. Han avstår från det där oförutsedda och överraskande som ofta talas om uppstå under måleriprocessen.
Han är nu aktuelle med en utställning på Galleri Aveny i Göteborg.
Läs också min recension av den stora boken om hans konst 99_09.
Den publicerades i Konstperspektiv 2010. Klicka här
BO BORG
Foto: Bo Borg
Galleri Aveny Göteborg
Den stora illusionen
Målningar av Martin Wickström
Utställningen hade vernissage den 4 november och pågår t.o.m. den 24 november 2019
BoBorg 