Husens Poesi – Gert Germeraads

En del böcker är bra. Riktigt bra.

Det är dom som när man är klar med en sida får en att lyfta blicken. Man far iväg och faller i tankar över det man tagit del av. Det gäller den bästa prosan. Men oftare handlar det om poesi. Det handlar om att ordens konventionella innebörder inte räcker till för att formulera det upphovskvinnan/mannen vill ha fram. Så poeten arbetar med ordens form, rytm, klang o s v. Andra vinklar än bara ordens gamla vanliga framsidor.

När man talar om bildpoesi blir det både enklare och mera komplicerat om man vill precisera vad man menar. Hur ofta ser man inte till exempel i konstrecensioner att bilder där recensenten inte kommer åt någon innebörd  kallas poetiska. Och då betyder det allt och intet. Det tycker jag är billigt och bluffigt.

Så jag blir förstås skeptisk när jag ser en bok med titeln Husens Poesi. Men låt mig säga direkt att när det gäller Gert Germeraads nya bok så faller all skepsis på skam.

Det här är en i bästa mening poetisk bilderbok. På en gång enkel, direkt och självklar, och på samma gång undanglidande och mångbottnad.

Germeraad är bildkonstnär. Det märks. Men han extraknäcker också som lägenhetsfotograf till fastighetsförsäljning. Då handlar det om att göra bilder av snygga lägenheter som visas från sin bästa sida. Eller helst ännu bättre än så. Men som konstnär är han mera intresserad av andra aspekter. Då inte att skildra en tillblankad lägenhet att skriva in sin egen framtid i. Som konstnär vänder han blicken mot spår efter liv som levt i rummet. Oavsiktligt kvarlämnade spår. Tecken som livet skapat, tillsammans med slumpen och tiden.

Den här boken är sidor och uppslag med närbilder på väggar. Ibland bara en tapet vars slitna mönster får nytt liv genom att all uppmärksamhet vänds mot det. Det blir en lika fascinerande som märklig upplevelse att läsa bilderna i den här boken.

Dels har fotografen en faiblesse för gamla tapeter. Mönster som för tankarna till en annan tid. Som får en att undra hur de som valde dem tänkte. Vad de tyckte var fint. Och varför. Och varför vi ser dem på ett annat sätt.  Men det viktiga med Germeraads bok är att den får oss att se dem. Och han fokuserar verkligen på det som intresserar honom. Engagemanget smittar. En värld är sedd så intensivt att vi ser skarven mellan våderna. Och mönsterpassningen. Ibland tänker jag; Tänk all denna omsorg om det som är så fult. Men bilderna får tankarna att gå vidare. På någon bild ser man att det suttit bilder på den nu tömda väggen. Man stannar upp och tänker. På en annan ser man en spik som sitter kvar. Vad har hängt på den? Och vi lär oss att man inte ser det man tror sig ha sett förrän man tittar efter ordentligt. Och det hjälper oss den här fina boken att göra. Om det är poesi, eller väggarna som viskar låter jag vara osagt. Men när man ser de här bilderna lyssnar man storögt. Och vi ser olika saker på olika sätt. Och det är det som är det fina i den här poetiska kråksången.

Det här är en fin bok vars lågmälda bildpoesi jag gärna kommer tillbaka till. För de här bilderna säger nåt viktigt som nog inte kan sägas på annat sätt.

BO BORG


Husens Poesi – Väggarnas viskningar
Foto: Gert Germeraad
Text: Gert Germeraad i samarbete med Linda Fagerström
Grafisk formgivning: Caroline de Lint
Tryckeri: Åbergs Tryckeri, Tomelilla
Förlag: Kalejdoskop Förlag
ISBN: 978-91-7936-124-2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s