
Det finns säkert många vägar in mot det okända som ingen prövat än. Vetenskapen är numera betrodd, beprövad och pålitlig. Men det finns områden dit den inte nått än och kanske aldrig når. Kanske skulle man kunna ha hjälp av ett annat synsätt än det rationellt metodiska och regelstyrda. Kanske skulle konstens mera okonventionella förhållningssätt vara ett sätt att hitta andra vägar. Världen och dess hemligheter är för sammansatta och komplexa för att ett förhållningssätt och en metod ska räcka och täcka. Man måste gå fram på olika fronter och låta olikas sorters perspektiv samverka. Man kanske måste kombinera disparata metoder, ibland till och med med icke-metoder.
Men kan man slå ihop vetenskap och konst? Vetenkonst!? Känn på det ordet. Visst känns det som en kontasminasammanblandning. Men alla kunskapskällor är bra, även de dåliga.
Tomas Asplund Gustafsson och Špela Petrič berättade om bakgrunden till utställningen för vernissagepubliken
Det är kul att gå i hennes utställning.

Men vad är det då vi får möta där? Och framför allt varför?
Vi ska få komma in i okända områden dit inte vetenskapen och konsten vanligtvis kommer var för sig. Men när de samarbetar som i hennes arbeten då ska det väl hända saker!?
Ett verk var verkligen underhållande. Det heter Institute for Inconspicuous Languages: Reading Lips. Med hjälp av ett mikroskop via en kamera får man se små porer som finns på undersidan av en växts blad. De ser ut som munnar och ”läpparna” rör sig som om de talade. Špela Petrič låter en läppläsare försöka tolka om de säger något som han kan tolka. Det misslyckas förstås, men får ändå utställningens största underhållningsvärde. Det ökar inte vår kunskap om hur växter kommunicerar (om de nu gör det) oavsett om det får en vetenskaplig eller konstnärlig kontext. Men det är lätt underhållning, säg infotainment.

I verket Phytoteratolgy får vi (om jag förstår rätt) se de processer som annars sker dolt inuti ett frö på belysta arenor hon skapat. Här korsar konstnären (om jag förstår det rätt) växten backtrav med ämnen ur konstnärens urin. Resultatet sägs bevisa att ”att ett kroppsligt släktskap mellan radikalt olika former av levande organismer är möjligt”. Nån sa att det betyder att man kunde se att korsningen gjorde att växten fått mänsklig behåring. Men det varken tror jag på, eller kunde jag se här.
I ett annat verk hade hon frilagt en muskel ur mussla. Hon lyckades få den att dra sig samman och rörelsen registrerades på en rund kub som rörde sig.

Jag kan inte se att jag lärde mig något nytt om förhållandet mellan konst och vetenskap på den här utställningen. Men i och med att verken var uppbyggda av gammaldags laboratorieutrustning var det kul att gå där och se på retrovetenskapsprylar som blippade och bläppade och ibland rörde på sig. Nya tankemönster? Visst, det såg annorlunda ut. Och det gör en ju nyfiken.
I en särskild ordlista i katalogbladet (som finns på både svenska och engelska) presenteras två begrepp. Antropocen som förklaras som människans tidsålder och biotop, ”biologisk term för en specifik typ av plats”. Och visst kan Skövde konstmuseum sägas vara både antreopocent och en biotop, både den här gången och annars.

Det känns skönt att komma i utställningshallen den här gången efter de senaste utställningarna som varit så anorektiska på visuella uttryck. I dem har upplevelsen mest skett i katalogtexterna, om ens där. Och det blir ju inga intressanta museibesök, verkar de vanliga museibesökarna tycka. På den förra utställningen, en dubbelvernissage med en konstnär från Sydafrika och en från Norge var vi sex personer som lyssnade på öppningshälsningarna på vernissagen. Ett halvdussin!? På den här var vi i alla fall ett par dussin.
En museichef av en äldre generation sa att ett konstverks kvalitet kan mätas i de samtal det framkallar. Det tror jag också. Men det blir förstås roligare om det finns litet folk i utställningstrummen att byta sina tankar med.
BO BORG
Foto: Bo Borg och Rune Lindström
Skövde Konstmuseum – Stora hallen
Špela Petrič
Utställningen hade vernissage den 12 december och pågår t.o.m den 22 mars 2020