Succé!
Att kalla premiären på musikalen All Shook Up på trettondagsafton något annat vore ett orättvist understatement. Premiärpubliken var med på noterna från första stund. Och man applåderade och jublade åt varje låt (och det var drygt två dussin) och hyllade högljutt varje kyss, och det blir några sådana också i en kärlekskomedi. Det här var alltså en dubbelromantisk musikalkomedi som knep premiärpublikens hjärtan.
Handlingen utspelas under 24 timma i en liten okänd stad i amerikanska mellanvästern 1955.
Anders Stenholm lyfter Louise Lindhe i dansen
All Shook Up är en historia om när Chad (utmärkt spelad och sjungen av Anders Stenholm) dyker upp i en småstad där tiden står still. Med sig har han Rock’n Rollen och dess attityd som var helt ny då. Och livet förändras för alla han kommer i kontakt med. Och alla oss andra med allteftersom.
Jag gissar att historien ska vara en metafor för vad rocken gjorde med den amerikanska kulturen och hur den gav kraft åt unga människor som i ett slag gick från att vara små vuxna till ungdomar, en ny sort världen inte hade mött tidigare.
En rad gulliga kärlekskomplikationer och relationer uppstår. Det är mycket mys med pys i den här föreställningen. Många ungdomar blir ihop och gifter sig (en förutsättning för att ha sex på den tiden). Och allt utspelar sig under en tjugofyratimmarsperiod!? Vilken oerhörd kraft rocken hade.
Ni vet hur det är med musikalhistorier. De ska ju i huvudsak hålla ihop och ge övergångar till låtarna. Så är det här också.
Chad ska alltså vara det nya, en hybrid av den James Dean och Elvis Presleyattityd som förändrade världen.
Och budskapet i den här musikalen formuleras av ett par dussin Elvishits. Jag tänker att om Elvis kom till en småstad på motorcykel skulle det vara på en stor tung Harley Davidsson. Men Chad kommer på en lättviktare. Så är också förhållandet mellan Elvis låtar ”på riktigt” och hur de låter här. Här är det inte rock utan musikalmusik. Som Chuck Berry skaldade klagande i rockens nationalsång Rock Roll Music: ” They take the beauty from the melody until it sounds just like a symphony. ” Men vi gamla Elvisfans gruffar ju på alla covers Av Kungens mästerverk. Nu var det gjort.
Men väl i salongen gillar man läget och upplägget. Det här är musical och då blir det rock’n roll ultra light. Sött och gôtt. Och det var inte minsta tvekan om att det gick hem som alladinen på julafton.
Musikalen startar med ett utropstecken, gallerskakarlåten Jailhouse Rock. Man får möta en Chad som ser rockig ut, har attityd och kan greja med höfterna som en ung Elvis. Han gör sin roll på ett kul sätt och sjunger bra och softrockar coolt med knäna.
Och nu börjar en kärlekskarusell som heter duga. Alla blir kära som sjutton. Litet komplikationer blir det, men aldrig så man behöver vara orolig. Och det är rasande gulligt och rart.
Regissören, tillika koreografen, Yvonne Schönborg Strömer har gjort ett imponerande jobb. Det finns banne mig inte en longör eller död punkt i den här uppsättningen. Den rusar fram som en V8 på Highway 61. Det är fokus i alla scener och så fort man blinkar kommer ett nytt sångnummer och dansande ungdomar.
Sångarna är genomgående bra. Ibland bränner det till litet extra som när Linda Jonsson sjunger sina verser i Can´t Help Falling in Love.
Men nivån är hög och flera av låtarna fungerar fint i sin musicalutklädsel. Mest på grund av de fina sångerskorna/sångarna. Ofta faller körer, som samtidigt dansar, in och det gör låtarna mer medryckande. Och premiärpubliken bar sångarna på sina axlar till extra höga höjder.
Rockmotståndaren och moralens väktare, borgmästaren, gjordes kraftfullt av Sara Ljung och hennes förvandlingsnummer från bitch till ängel var kul ackompanjerat av Devil in Disguise.
Det känns retligt att plocka ut nån i en så jämn och bra ensemble. Men Jonathan Rintakosky var verkligen rolig som tönten som drog i slipovern och hade sandaler med strumpor i, innan hans tranformation kom.
Linda Jonson stark sångerska
Det var många förvandlingsnummer när karaktärerna bytte karaktär, och det var en av de saker som håller föreställningen levande.
I en sån här jukeboxmusical kommer den ena pärlan efter den andra som ett glatt smatterband och det håller publiken på gott humör.
Man avslutade med ett fyrverkeri av energi och lyckliga röster som sjöng smällkaramellerna Burning Love och C C Rider, rökare som inte går av för hackor när kören består att gäng så skickliga sångare.
En lycklig och imponerad publik tackade med massiva applåder och stående ovationer.
Revymakarna har skapat en vinnarföreställning igen. För vilken gång i ordningen kan jag inte hålla räkning på. De gör Skövde till musikalstaden nummer 1.
Rock med vår hjälte Anders Stenholm i centrum
Musikalen All Shook Up rekommenderas för dig som vill ha en kul partykväll tillsammans med bra låtar och vassa artister.
P S
Lika bra som Revymakarnas föreställningar är är det dåligt att det är så plågsamt trångt i bänkarna i Konsertsalen i Skövde Kulturhus. Det är en nonchalant skandal som måste åtgärdas omedelbart. Ett kulturhus måste bry sig om och värna om sin publik. Det är den det är till för.
BO BORG
Foto: Philip Hovlin
Skövde Kulturhus
Musikalen All Shock Up
Baserad på en bok av Joe Dipietro och Elvislåtar
Regi och koreografi: Yvonne Schönborg Strömer
Scenografi: Bert Söderberg
Kapellmästare: Göran Åhlfeldt
I rollerna: Louise Lindhe, Anders Stenholm, Erik Lund, Linda Jonsson, Ellinor Svensson/ Jenny Lindqvist/Ellinor Svensson (spelade på premiären), Jonatan Rintakoski, Mathilda Carmbrandt, Sara Ljung, Casper Ericson, Claes Ahlin, Pontus Knutsson
Dessutom dansare, kör och ensemble
Producent: Revymakarna
Det var fullsatt till sista plats på premiären den 5 januari 2020
001-20
BoBorg.se 