Don efter person heter det. Och det kan man verkligen säga stämmer in på Anette Magnusson. Hon är en färgstark och utåtriktad person. Och hennes bilder är likadana. Så det är ingen tvekan om att det är hennes äkta känslor och uttryck vi får se i hennes bilder.
Och på utställningen på Galleri Imma visar hon en färgsprakande och lättsmält utställning. Det är inte svårt att få kontakt med hennes bilder. De är dekorativa på ett lättsamt sätt. Inget krångel i uttrycket. Är det ett renodlat mönster är det dekorativt och därmed punkt. Och när bilderna är föreställande är det små textilnoveller om en fin stund i en skön stol eller så. Bilderna sprider godmod och trevnad. Så att det är inte att undra på att hon blivit litet av en favorit i offentliga sammanhang. Anette Magnussons bilder kan ingen reta sig på.
Hon är främst textilkonstnär. ”man kan lika gärna säga bildkonstnär”, säger hon själv. Och varför inte. Hon gör bildvävar. Det har hon gjort sedan mitten av femtiotalet. Då var hon, som helt ung, praktikant hos Agda Österberg lärde sig grunderna. Hon har också utbildat sig till textillärare.
Det är mycket hantverk i en bildväv som Anette Magnusson gör dem. Hon jobbar med stående varp. Hennes vävstol tar upp till enochenhalv meters bredd. Hon gör sina bilder i stort sett från ax till limpa. Hon spinner och färgar själv. Det innebär att hon har full kontroll över garnets tjocklek och kan kombinera ull, lin och silke efter lust och bildens behov. Hon jobbar med starka färger i många nyanser. Hon ställer färger emot varandra på ett ibland överraskande sätt för att få ytorna att lysa och skimra. ”Det betyder att jag kan göra det jag vill”, säger hon trygg i sina kunskaper.
Det är ett traditionellt, ”gammaldags” hantverk som hon behärskar totalt efter alla år och sin gedigna erfarenhet. Hon är mån om att framhäva både hantverk och material. Det finns en speciell värme i textil av det här slaget som hon månar om och vill framhäva. ”Jag har blivit fingerfärdig med tiden säger hon. Men det är uttrycket som räknas.” Bilden måste skeva litet. Det får inte bli för bra, eller förfalla till en teknisk uppvisning, menar hon.
Den speciella textila känslan växer fram i en kombination av handaskicklighet och mycket tid. Hon använder ingen modern teknik eller tekniska hjälpmedel.
Det är mycket natur i hennes motiv. Hon bor på landet och får sina intryck i den vackra närmiljön. Naturen finns alltid på ett eller annat sätt med i bilderna. Hon gör sina kompositioner med delar ur naturens rika formförråd, plockar ihop ”något som blommar, nåt träd och nån knopp.”
Hon har ett naivistiskt uttryck som hon värnar om och inte vill ”skola bort”. Visst har hon en speciell stil, även om hon är angelägen att utvecklas. Men det sker inom snäva ramar.
På utställningen visar hon också klippta och klistrade collage. Där har hon en frihet att ändra och flytta runt hon inte har i bildvävarna. Collagen var ursprungligen skisser, men nu tycker hon att de kan stå för sig själva. De gör utställningen omväxlande, men de står sig slätt mot bildvävarna.
Hennes bilder är mjuka, litet rara. ”Trevliga” är ett ord jag hör i galleriet. Och det är helt i linje med Anette Magnussons intentioner. ”Jag vill skapa uttryck som folk vill ha in i sina liv.” Och då blir det snällt och rart förstås.
Utställningen visar ett tjugotal verk, bildvävar och collage. Det är bildvävarna som gör mest intryck.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Galleri Imma, Mariestad
Tråd för tråd
Bildvävar och collage
Anette Magnusson
25 januari – 5 februari 2020
BoBorg 