Ola Magnell – Ord och inga visor

”Mellan varven föds ett sant geni
som får intellekt och fantasi
och som lyckas komma till sin rätt
fast han kanske har ett udda sätt.”

Den här sången av Ola Magnell (1946 – 2020) besjunger Mozart. Men jag tycker att den också handlar om Ola själv. Varje genre har sina ess. Hans låtar har varit som en god och trofast vän genom åren.

Säg nån som skrivit så många bra svenska sångtexter som Ola Magnell. Och vars melodier skildrat och gestaltat melankoli och svårmod så oförglömligt vackert. Jag vet ingen artist bland mina många favoriter i genren jag kan göra en så omistligt bra och varierad spellista med.

Han har en fot i visan, den andra i lättrocken. ”Visans melodi och text kan förmedla den grundläggande känslan, styrkan och poängen lika tydligt oavsett instrumentering, arrangemang och röstkvalitet.” Så står det i självaste Wikipedia. Det gäller inte riktigt för liveartisten Ola Magnell, åtminstone inte när han inte har not band med sig. Jag har sett honom live solo några gånger. En gång för länge sedan på klubb i Norrköping. Han var stel och tycktes obekväm som scenartist. Den där spända ansträngdheten gick på ett jobbigt sätt ut över hans fina låtar. Så deltog han på Läckö visfestival häromåret. Det var modernt för artister att uppträda tillsammans med körer på den tiden. Men Ola Magnells möte med Lidköpingskören Andante blev inte kul och gjorde ingendera rättvisa. Tvärtom. Båda var bra och gjord sitt bästa, men effekten blev att de tog ut varandra. Magnells fina visor drunknade och vissnade av den välmenande körens vokala övervattning.

Nej Ola Magnells sånger kom bäst till sin rätt på skivorna. Där var han ofta klockren. Hans album är alltid enormt välproducerade och han kompas på dessa av de bästa.

2016 kom en bok med hans sångtexter. Titeln är exakt och heltäckande. Boken heter Ord och inga visor. Och det är precis vad det handlar om. Här finns i stort sett alla orden (och några extra verser) till hela Ola Magnells utgivna låtproduktion. Och en bra introduktion i förordet skrivet av Anders Wallhed.

Så ord blir det, men inga visor. Och det är sådana Ola gör.

Så här skriver han i Öster om vägen:

”Min sång behöver ord
som plantan i sin jord
behöver näring och ljus!”

Olas sånger är sånger, inte tonsatta dikter eller så. Det handlar om rytm, musik och harmoni och ord legerade så att ingen del fungerar fullt ut utan den andra. Men tillsammans är de ofta rent mästerliga.

”Jag är en usel dansör, men jag är hyfsat bra på att få orden att dansa i takt med musiken.” konstaterade han själv.

I hans fall kan man säga att ord och musik utforskar varandra tillsammans och hittar då det de djup eller höjder de inte kan nå var för sig.

Hans unika uttryckssätt kommer kanske tydligast fram i Rapida Non Troppo. En nonsenstext?

”Jag dröp som en dralle och stöp som en säck
Se, det fladdrar unnu i gardinen
Jag tömde min ränsel på kottar och knäck
på jakt efter pärlor bland svinen”

Tja, så kan det låta. Men Ola får oss att förstå ändå

Ola Magnells röst, frasering och sångsätt ger visorna deras speciella aura. På hyllningsskivan Påtalåtar gör många fina svenska artister hyllande covers på kända Magnellsånger. Det funkar inte alls, hur bra låtarna och artisterna än är. En avgörande del saknas, Olas röst, tonfall och speciella okaxiga attityd. Inför originalen står de välmenande hyllningstolkningarna sig slätt, rätt och slätt.

Musikalisk har Ola en tydlig influens av Mississippi John Hurt, han som betytt så mycket för så många sing and songwriters. Inte minst för ledstjärnan Townes van Zant och hans efterföljare: Dit hör Ola Magnell. Han har tagit fasta på och utvecklat det mjukt suggestiva och lågmälda både till form och innehåll.
Han kompas på skivorna av musiker i absolut toppklass. Det är varierat och fantasifullt och ofta ruskigt bra. Det enda jag inte gillar är när de flirtar med Steely Dan. Den kalla uppvisningsprecisionen klär Olas låtar sämre.

Ola själv har i sin tur gjort några väl valda covers. Hans version av Loudon Wainwights Mr Guilty (som han översatt till Skurken) slår det svårslagna originalet. Liksom t ex hans version av Cornelis Halleluja jag är frisk igen. Det är en rent mästerlig tolkning.

Hans största artistiska förebild är John Prine. Dennes finurliga melodier och texter tar han bra inspiration ifrån. Gemensamt har de en grundton laddad av ogarderat sentiment och ingen av dem bangar för sentimetalitet när den känns behövlig. Och det vet vi ju alla att den gör. Blanka ögon ger verkligheten nya förtecken.

Vad skriver då Ola om. Den saknad som finns i hans sånger kan handla om kärlek, om tid som gått, om pappa och om politik.

Inte sällan handlar sångerna om politik. Men aldrig på demonstrationsplakatnivån.

Ett exempel från I denna vackra värld:

…”stå på dig nu
på denna tappra färd
från ett förlorat folkhem
där dom får dig att betala
för de förslagnas liv i lyx
i denna vackra värld.”

Det där är vi många som känt.

Man kan ge många exempel på saknad i hans fina kärlekssånger. Du är inte kvinnan t ex. Där sjunger han till tjejen som lämnat honom om hur mycket han inte bryr sig om henne och att hon stack. Vi förstår att hon är kvinnan han älskar mest just då.

Det där är vi många som känt

Eller Dulcinea:

”När små fälttåg blir allt trängre
sen han brutit än en lans
där han aldrig kommit längre
än till landet ingenstans

Å Dulcinea
då ser han dig bland äppelblom
röda rosor och spirea
med din lugna läkedom.”

Det där är vi många som känt och behövt.

Så där kan man fortsätta. Ingen kan formulera saknad och längtan som Ola Magnell. Att det blir så slagkraftigt beror på hans unika kombination av ord, melodi, tilltal och röst. Hans sånger sjunger i ens inre långt efter man hört dem.

Ola Magnell lämnade oss i februari i år.

BO BORG

Foto: Bo Borg