Det började för ca femtusen år sedan. Platsen var Rogestorps mosse utanför Falköping. Sedan blir det ett långt tidshopp till maj 1943 då en bonde gick ut för att gräva torv till bränsle. I botten på torvdiket såg han ett skelett. Långt om länge och efter många analyser har högkvalificerade arkeologer kommit fram till att det var skelettet av en flicka strax under tjugo år gammal. Inget våld på skelettet förklarar dödsorsaken, men hon verkar ha varit bunden. En märklig detalj i fyndet var att hennes magsäck var full av Hallonkärnor. Hon kallas därför Hallonflickan, och det är hennes öde att ligga naken i en glasmonter på Falbygdens Museum.
Den här fängslande historien är bakgrund till Africa Colls utställning Tills Hallonen mognar som nu visas på Falbygdens museum.
Utställningssalen är mörklagd och Africa Colls konstverk är punktbelysta i skumrasket. Det ger en effektfull presentation av de lågmält dramatiska verken.
Vi får se stora bilder. Flera är gjorda i en speciell teknik Africa Coll använder på ett speciellt sätt. Hon bemänger duken med en ljuskänslig emulsion. I några fall ställer hon sedan bilden i vatten och låter vattnet utan hennes påverkan spola bort lösningen. Naturen själv, eller slumpen, eller båda tillsammans, sköljer fram en bild. Det känns som den avslöjar en hemlighet. Bilderna är gåtfulla. I mindre pappersbilder lägger hon bilder som förts över till plastfilm på den ljuskänsliga ytan. Hon skapar på så sätt dubbel och trippelexponeringar som ligger som tunna slöjor över delar av bildytan. Även de här bilderna laddas med en speciell spänning. Vackra blir de också med blandningen av blått och svartvitt.
Flickan #20 och Flickan #21
Anknytningen till Hallonkvinnan och hennes historia kommer igen på olika sätt i utställningen. Kanske tydligast när Africa Coll gjutit av växter från trakterna kring Rogestorp. Dessa har sedan integrerats med bildytan på målningar. Ett liknande grepp visar Caroline Jonsson på sin utställning som nu pågår i Götene kommunhus. Men Africa Coll har gått åt ett annat håll än det motivestetiska och lagt till de betydelselager som fyndplatsen och färgen tillför.
Africa Colls innovativa konstnärliga nyfikenhet gör att vi får följa med på nya resor in i hennes konsts möjligheter, ofta i dess möte med naturen. Tydligast när hon integrerar tunna barklager från björk i bilden. Barken får vara bilden av sig själv, men det konstnärliga sammanhanget ger den fler och andra betydelser.
Hon jobbar ofta med gränser. Mellan natur och kultur, eller som i sin utställning på galleri Imma härförleden med ingenmanslandet mellan strand och vatten.
Den första målningen i den här utställningen heter också Den gräns…
Oavsett teknik kan man säga att Africa Coll har en omisskännlig stil. Hennes bilder har en påtaglig färgintensitet. Hon har en speciell färgskala med färgtoner man identifierar med henne. Det finns ofta skrivtecken i vitt i hennes bilder. Jag skriver skrivtecken för man kan inte läsa ord eller meningar. Men de får en mening ändå i bilderna. På den här utställningen har hon också sytt i målningarna med grov tråd. Det blir hantverk befriade från sin hantverksnytta som får nya symboliska roller. Jag tänker på spanjoren Tapies. Alla de här inslagen i hennes bilder görs till symboler inom ramen för utställningstemat. På olika sätt efter det tema hon jobbar utifrån. Hon utnyttjar sitt bildspråk i skilda koncept. Hon står på en stadig grund, men prövar nytt, utvecklar och går vidare. För hennes bilder är alltid gjorda inom det estetiska spann hon gjort till sitt. Hon har sin grundstil men tycks alltid inbegripen i processer för att flytta dess gränser.
Här på ett museum med förhistoria som sin specialitet tar hon tiden till sitt tema. Dess gränser och förvandlingar. Det är stiliga verk som formulerar historier om historia. Historien finns i stor myckenhet här på museet. Men det känns att konsten kan både vidga och koncentrera perspektiven.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Falbygdens Museum, Falköping
Tills hallonen mognar
Africa Coll, måleri
13 september – 11 oktober 2020
BoBorg 