Jag har fina minnen av min konsthistorielärare Folke Lalanders lektioner i metoden som jag minns att han kallade ”veckfallsanalys”. Det var ett sätt att tidsbestämma kyrklig stenskulptur efter hur den huggna klädnadens veck ser ut. Mjuka veck äldre, spetsigare senare. Konsten fick av de här föreläsningarna ytterligare en dimension genom sin koppling till modet.
Ett annat sätt och syfte att se på veck i kyrklig konst visas i den nyutkomna boken Drapings som visar verk av David Svensson.
Han har fördjupat sig i målningar av renässansmästare som Giotto, Masaccio, Piero della Francesca och Fra Angelico. Han lyfter fram vecken i figurernas klädnader och låter dem få huvudrollen i sina verk. Den målade textilen får i hans bilder återgå till att vara textil. Han har tagit fram tyger i samma nyanser som den förlaga han gör sin konstnärliga bearbetning av. Men han går ett steg till. Han har kammat fram veckmönstren i sammet (här balanserar han skickligt på rätt sida om kitschens bråddjup). Så uppstår det ljus- och skuggspel som är bilden. På så sätt blir bilden till av riktningar och ljusfenomen på ett sensibelt sätt. De blir dock, så mjuk sammet de är inte taktila, för de här bilderna skulle förstöras av den mest ömsinta beröring. De ömtåliga bilderna måste förseglas bakom ett skyddande glas.
De konsthistoriska vecken förvandlas av att de i David Svenssons bearbetning får en ny kontext i en annan tid. Den illusion av veckfall renässansmålningarna skapade på ett så bedövande skickligt sätt får när David Svensson tar sig an dem helt andra förtecken. De klassiska målningarnas visar textilavbildning i mästerligt måleri som en viktig del, men dock bara del av en helhet. David Svensson använder textil som material för att avbilda textilmönster.
Han sätter detaljen inte bara i huvudrollen utan även som den enda. Hans bilder är mönster som på ett sätt är sig själva nog. Utan instruktionsboken skulle nog inte mångas tankar sätta dem i dialog med renässansens mästerverk. Men det är klart att intertexten ger ytterligare en klangbotten och slår en båge genom historien. Samma sak med släktskapet med modernistisk mönsterabstraktion.
Men viktigare än så, David Svensson visar oss skönheten i detaljer vi sett men inte sett. Och även om vi sett dem så hade vi inte sett dem på det här sättet.
Drapings är en fin bok. Hela pärmen är läckert vikt och har präglat mönster och den byter färg på insidan. David Svensson själv står för fotot och bilderna återger de avbildade verkens tredimensionalitet och materialkänsla på ett fint sätt. Det här en vacker bok där skönheten inte stannar vid ytan utan är mångbottnad med både tekniska och konsthistoriska konnotationer.
David Svensson är Malmöbaserad och har varit verksam som konstnär i mer än 15 år. Han har gjort flera uppmärksammade gestaltningar i offentliga miljöer. Han har intresserat sig för ljusgestaltningar och gjort flera i offentlig miljö. Han gör ett ljuskonstverk, 350 m2 stort, för Citybanans blivande station Stockholm Odenplan.
BO BORG
Bok: Drapings
Konst av David Svensson
Text: Leif Holmstrand
Foto: David Svensson
Grafisk design: Ulf Carlsson, David Svensson
Kalejdoskops Förlag
ISBN: 978 91 7936 127 3
BoBorg.se 