Birgitta Wikström – Galleri Aveny

Det unika med bra måleri är att bilden själv säger det som ska sägas. Det behövs inget artists statement eller instruktionsbok. Som betraktare fångas man i bildens kraftfält och man vill och kan vara i det på dess egna villkor.

Målningar med den kraften gör Birgitta Wikström. Jag mötte hennes konst för första gången hos Galleri Lucifer i Skövde häromåret. Och mina tankar har ofta återvänt i minnet till flera av bilderna jag såg där.

Hon tycks vara en både mångsidig och produktiv målare. För på den nu pågående utställningen på Galleri Aveny känner jag bara igen två från skövdeutställningen. Och jag känner igen dem direkt, för det är bilder som gjorde så starkt intryck. Den ena har ett motiv med två legobitar som både fått en speciell aura och monumentalitet genom att ses genom konstnärens speciella blick och konstnärskunnande. Den andra är ett flygplan som mörkt dis som träder fram som ur ett avlägset minne. Detaljerna är borta men stämningen träder fram helt klar ur hågkomstens töcken. Liksom minnet koncentrerar sig den goda konsten på det väsentliga och struntar i oviktiga detaljer.

På den här utställningen visar Birgitta Wikström bredd och mångsidighet. Här finns flera olika motiv och måleriska uttryckssätt. Det känns inte det minsta spretigt eller splittrat för bilderna ryms alla inom det birgittawikströmska tilltalet. Det varierar mellan bilderna, men känns ändå omisskännligt i utställningen. Det handlar, som jag ser det, inte i första hand om stil utan mer om sättet att se, och viljan och kunskapen att välja det speciella uttrycket för varje motiv.

Birgitta Wikström har en förmåga att skildra en tystnad och ett lugn som ändå oroar på något paradoxalt vis. Det skapar en spänning i tillägnelsen som gör att bilden dröjer sig kvar. Man blir inte klar med den.

Kan en stol bli en sinnebild för ensamhet och längtan? Målningen Kvarglömd har ett enkelt motiv. En vilstol står kvar ute fast säsongen är slut. En stor och tom förgrund betonar ensligheten. Hela bilden bär en komplex och känslodräktig stämning. Den här exteriörbilden bär samma förtätade uttryck och emotionella kraft som en interiör av hammershøi. Det handlar inte om att måla av ett motiv, utan om att använda sidor av det och vissa undertoner i sin egen berättelse.

En liten målning är målad på ett annat sätt i ett fläckigt, men väl sammanhållet måleri. Titeln Damen med hunden för tankarna till Tjechovs kärleksnovell. De två figurerna en kvinna och en hund bär ett resignerat svårmod i hållningen. Det mörker de bär framhävs av miljöns starkare och rörligare färger. Här använder hon ett lågmält expressivt uttryck i en mera målerisk färgapplikation.

Den lilla målningen Badande fångar stämningen i en stilla kväll med dess speciella ljus där människa och miljö smälter samman och man känner ett samband som är större än en själv.

En speciell kvalitet är att hon kan skapa storhet (monumentalitet känns som fel ord för så intima bilder) i små format.

På utställningen visar hon också några statuariska kolteckningar. Hon får de kvinnor hon tecknat att höra till en annan tid, men också till vår. Vänskapen är tidlös det syns.

Det här är ännu en stark utställning av Birgitta Wikström som sätter måleriet och dess speciella uttryckskraft i högsätet.

BO BORG

Foto: Rune Lindström


Galleri Aveny, Göteborg
Birgitta Wikström, målningar, teckningar
Utställningstid 20 februari – 7 mars 2021

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s