Carolina Jonssons utställning Mellanakt på Galleri PS är en blandning av foton, video och ett stereoskoparrangemang. De olika delarna och uttrycken hålls samman av ett tema föranlett av Coronan. Artisten koncentrerar sig på motiv i hemmet och närmiljön. Jag tar fasta på rubriken Mellanakts synonym andrum. Hon visar gestaltningar av skogsvyer, det som sker bakom dörren till flickrummet och ett porträtt i en interiör från hemmet.
Fotoartisten Carolina Jonsson använder skickligt och innovativt mediets många möjligheter. ”Fotograferandet fungerar för mig som en notering av förgängliga tillfälligheter i tillvaron med fokus på det lilla och till synes oansenliga.”, skriver hon i sin utförliga utläggning om konstnärsavsikterna. Så är det nog för oss alla som fotograferar. Snapshoten förevigar sedda och osedda ögonblick. Kameran fryser det förbiilande. Den visar en bild vi tycker oss känna igen. Men i livet rinner femtiondelssekunderna förbi på ett sätt vi inte hinner med. Så naturlig en fotograferad stillbild än ser ut tillrättalagd av vaneseendet är den helt onaturlig. Men vi har bestämt oss för att betrakta det osanna fotografiet som sant. Den där dualismen är något för en fotokonstnär att jobba med.
Carolina Jonsson är en driven fotoartist. Jag har sett många utställningar med hennes bilder jag tyckt mycket om. Särskilt kanske de videoverk hon gjort som nästan är svåra att skilja från stillbilder De belönar när man tar sig tid, ja man kan nog säga att de inte ger sig helt till känna annars.
På den här utställningen finns ett antal naturbilder. De rätt oansenliga motiven glider förbi om man inte stannar upp och betraktar dem som konstbilder. Men det gör man i gallerikontexten. De här björkstamskompositionerna är starka bilder, men jag hittar inget i dem utöver att jag ser sånt jag sett. Då blir jag stressad och tänker på Bob Dylan: ”All he believes are his eyes, and his eyes are telling him lies.” Så jag skiftar till Neil Young: ”There´s more to the picture than meets the eye.” Men så bra bilder de är hittar jag det inte det där osedda mervärde jag söker i konsten.
Så visas en video av en flicka som gör danssteg. I en utförlig och uppfodrande skriven instruktion säger Carolina Jonsson att det handlar om ”transcendens” och ”transparens” och övergången från flicka till kvinna. Jag ser en välgjord film med en flicka som dansar.
Stillbilder ur videon
Det bästa verket i mina ögon är bilden Flicka med telefon. Det är en tät och laddad bild. Den har barockens speciella bildspänning där dunkel bryts av inkommande ljus som i sin tur förtätats av mötet med mörkret. Den där laddningen av vardagen, stämningen och känslan är tidlösa. Det är en fascinerande upplevelse att möta den här bilden. Den är fylld av stillsam och samtidigt intensiv vardagsdramatik.
Upplevelsen förstärks av arrangemanget med stereoskopet som ytterligare lyfter fram närvaron med tredimensionalitet. Det både stärker och skärper sinnen och tillägnelse. I mina ögon ör det här Carolina Jonsson när hon är som bäst. Och då är hon riktigt bra. En viktig konstnär.
BO BORG
Foto: Rune Lindström
Galleri PS, Göteborg
Mellanakt, foto, video
Carolina Jonsson
20 februari – 7 Mars 2021
BoBorg 