Hertha Hanson – Nyårsnatt, Lidköpings Konsthall

Undrar om det finns något associationsfritt måleri? Jag menar målade bilder där motivet bara är sig självt, utan yttre referenser eller influenser. Där måleriet bara är måleri på sina egna villkor. Det skulle ge helt nya bilder som skapats utan förebilder eller sidoblickar helt i färgens och den fria formens egna universum. Motivet skulle i så fall komma direkt från konstnärens fantasi, inre säger man numera. Romantikens kungstanke. Många konstnärer verkar tro på den. Men fan tro´t sa Rellingen.

Vad söker vi egentligen i konsten? Många söker en skönhetsupplevelse. Andra letar något som kittlar deras intellekt. Eller så är man ute efter att få bekräftelse på en känsla eller att få upptäcka en ny. Sådana bilder bli lätt ett slags rorschachtest som startar associativa processer hos betraktaren. Dessa associationsprocesser hos betraktaren sker helt utanför konstnärens avsikt och kontroll, även om konstnären haft nån baktanke.

De här tankarna kommer upp oanmälda vid ett besök i Lidköpings konsthall. Utställaren är Hertha Hanson, en välutbildad målare verksam med Karlstad som sin bas.

Hon visar oljemåleri som söker sin kraft i det osett okända. Blicken scannar bildytan efter något bekant från verkligheten. Det finns inget. Men konst föds ju ur konst. Referenser finns alltid till annan konst. Hennes måleriska uttryck är inte svårt att placera in i den abstrakta expressionismen. Men med det sagt blir inte mycket sagt. Det är för allmänt, ett nät med för stora maskor för att fånga ett måleri med ambitioner till det subjektiva och personliga som hon ådagalägger.

När jag kommer in i Konsthallen möts jag av en målning som är typisk för hennes aktuella måleri. Vid den står en stol och ett bord med färger och på golvet står papptallrikar för olika färger. Den här bilden är gjord på plats i konsthallen. Av den drar jag slutsatsen att hennes spontanitet har snabbt och effektivt aktiverats och tagits hand om i stunden av en förfaren målare. Även om hon styrs av impulser och ingivelser vet hon vad hon vill. Hennes fria måleri har en stil.

Det finns flera liknande målningar på utställningen som heter Nyårsnatt. Namnet visar sig ha sin upprinnelse i en påhittad historia om hur en lada slukas av marken och att annat tar dess plats. Precis som med arkeologins lagerföljder skapar konstnären i de här motiven i överlappande skikt. Färgen har applicerats med palettkniv och spackel. De olika fyrkantiga fälten täcker delvis över varandra. Kanske finns något därunder som är helt täckt. Det blir färgfält som ser ut som det gör när man drar ner tapeter i ett gammalt hus. Men mer än så ser det ut som patinerat modernistiskt femtiotalsmåleri.

Den känslan går igen i hela utställningen. Man får möta ett måleri av actionkaraktär. Bilder med olika ansikten och tilltal. Det bygger på den måleriska gesten. Det ser ut att vara spontant och vara gjort snabbt i koncentrerad inspiration. Det går lättare att få tag i målningarna om man läser dem med hjälp av musikaliska referenser termer som rytm, kontrapunkt, klang och ton.

Man dras in i deras skeende. Och i vissa av dem vill man vara där och förlora sig i de måleriska händelserna. Man kan inte, som jag ser det, addera ihop dem till logisk eller intellektuell konstruktion. Man möts mer av känsloflöden. Den konstnärliga avsikten verkar vara att det ska etableras direktkontakt mellan målning och känsla, utan att blanda in hjärnan med sin klokskap. Den stör bara här. I den här utställningen får analysverktygen ledigt, för här finns inget för dem att greppa. När det funkar är det målningarna som kopplar greppet och bestämmer villkoren för kommunikation och tillägnelse.

Om det är bra eller dåligt?

Som alltid. När det funkar och det etableras en kontakt mellan verk och mig som betraktare är det bra. När det slår en gnista mellan mig och verket är det ännu bättre. Som alltid i konsten handlar det om att fånga den blixten i flaskan.

På en bra plats i utställningen hänger en helt vit duk som ett provocerande nästan skrikande imperativ. Naturen avskyr tomrum. Det gör konsten också.

Hertha Hanson ska om allt fungerar komma tillbaka till utställningen och måla ett verk live på den där vita duken. Måtte Konsthallen ha fått öppna då för det vill jag uppleva. Hertha Hansons måleri verkar ju handla så mycket om den konstnärliga processen.

BO BORG

Foto: Bo Borg



Lidköpings Konsthall
Nyårsnatt
Målningar av Hertha Hanson
27 februari – 10 april 2021
Lidköping Konsthall är pandemistängd.
Titta gärna på utställningen i bibliotekets fönster
och håll utkik i våra sociala medier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s