Charlies Teater i Skara ha skämt bort oss genom åren. Med begränsade resurser och amatörer i rollerna har man sedan 2009 gjort bra sommarteater.
Sedan några år han man en egen utomhusscen under tak idylliskt belägen på Båtsmanhusets gård i Skara.
Charlies Teater har byggt upp en organisation som klarar alla delar av teaterproduktionen. Och så har man Chaliesandan, en vinnarattityd som tycks göra allt möjligt.
Det verkar finnas en trygg grundstruktur som gör kreativitet och utveckling möjligt. Sommarens två föreställningar Pelle Svanslös och Kom igen Charlie är båda bra och välfungerande föreställningar.
Kom igen Charlie är en komedi av Larry Shue. Under sin korta livstid (1946–1985) gjorde han flera succépjäser, kioskvältare var de som visades.
De kallas komedier, men som jag ser det är de ett mellanting mellan komedi och fars. Förstoringen av reaktioner, överdriva känslor är typiskt. Finns det en gräns för det rimliga är det på andra sidan av den handlingen och personerna befinner sig. Man kan säga att allt är tillåtet för att vi ska skratta.
En pjäs som Kom igen Charlie kräver precision i rollbesättning och regi om det ska funka. Inte minst timingen är viktig om skratten skall slippa loss.
Premiärföreställningen var en succé, inte tu tal om den saken. Långa varma applåder och ovanligt många inrop från en nöjd och leende premiärpublik när den ridå som inte finns gick ner genom att skådespelarna lämnade scenen. Vi hade haft kul och det ville vi visa vår glädje och tacksamhet för rejält.
Handlingen är som sig bör och brukas i den här sortens privatteater helt skruvad och vrickad, ja galen helt enkelt. Charlie är antihjälten som blir hjälte. Men mycket knas ska hända på den vägen. Han har inte lust att prata och låtsas därför vara en utlänning som inte förstår språket. Så folk i hans omgivning talar på som om han vore döv och inte förstår något. Och eftersom han är så tyst, tycker man att han är en god lyssnare. Och så förstår han allt, det förstår vi. Så här finns det gott om möjligheter och utrymme till alla de kollrigheter som ska få oss att tycka att huvudpersonerna gör bort sig, medan vi fattar. Det är standardgreppet och det är därför vi tycker så mycket om pjäser som den här. Det springs ut och in i dörrar och trappor medans missförstånden står som spön i backen. Och det är ju alltid kul.
Det verkar som de unga skådespelarna i Charlies teater stortrivs med den här pjäsen. Här får man leka teaterrommen av sig. Som aktör i en pjäs som den här ska man inte gestalta en trovärdig människa, utan en osannolik typ med mer eller mindre mänskliga drag. Man spelar med bautastora åtbörder. Och mimiken blir roliga grimaser. Så måste det vara om den här sortens pjäs ska fungera. Och det gör den sannerligen den här kvällen.
Timingen är A och O när man ska skratta åt pjässkämt. Och här fungerar det som en bra box i powerplay i ishockey. Några snabba och välplacerade pass och så skott på mål. Och de flesta går in den här kvällen.
Jag har sett de flesta av de här skådespelarna i den här föreställningen förut i flera pjäser. Och kan se hur de blir bättre skådespelare för varje uppsättning. Det är guld att ha en sån här ensemble på hemmaplan.
Om amatörer kan vara proffs så är det här Charliesgänget det. Alla gör sitt och mer till. Det är en del av Charliesandan.
John Samuelsson, som huvudpersonen Charlie, är ser verkligen dubbeldeppig ut i början. Och hans förvandling från blek, tystlåten och tillknäppt till rödkindad pratkvarn är kul att följa. Och de påhittade språkliga irrfärderna lockar fram många skratt. Maja Skarbäck gör sin Ella som ska vara dum i huvudet men är smart på ett intelligent sätt. Man blir inte riktigt klok på hennes rollfigur, och det håller intresset uppe.
I botten på pjäsen finns också en klangbotten av allvar, När Klu Klux Klan dyker upp och visar sina fega förklädnader och avskyvärda avsikter fastnar skratten i halsen. Och svärtan gör att de ljusa feelgoodinslagen blir tydligare.
Men var inte oroliga. Det här är komedi och då vinner alltid det goda till slut.
Ensemblens klarast lysande stjärna är Johanna Ström. Jag förutspå henne en lysande framtid inom teatern. Hon gör föreställningens roligaste karaktär. Jag har sett henne i flera roller. Hon är en mångsidig komedienne av rang. Hennes dialektbabbel i den här föreställningen är verkligen både kul och effektfullt.
Som om inte det räckte har Johanna Ström regisserat pjäsen till att funka som galet vore den mest självklara sak i världen.
Det här järngänget till ensemble, för alla är verkligen bra i sina roller, funkar klockrent den här kvällen. Och Charliesandan skapar synergier som föreställningen vinner på.
På pianot: John Samuelsson
Missa inte den det här lokalproducerade skrattpillret. Det är en gåva att få sig så här många goda fniss, garv och flabb. Ett gott skratt förlänger livet. Och här får man många tack vare Charlies eminenta teater.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Kom igen Charley
Charlies Teater, Båtsmanhusets gård, Skara
Av: Larry Shue (1946 – 1985)
Regi: Johanna Ström
På scen: John Samuelsson, Nils Sahlström, Johanna Ström, Emauel Blom, Cecilia Linderoth, Maja Skarbäck, Anton Hellstrand
Scenkonstruktion: Emanuel Blom, John Samuelsson med flera
Koreografi: Johanna Ström
Ljusdesign: Andreas Ohlsson
Publik: Fullsatt
Arrangör: Charlies teater i samarbete med Folkuniversitetet
Pjäsen spelas: 16, 18, 23, 24, 25, 29, 30, 31 juli och 1 aug 2021
BoBorg.se 