Var det bara det här!?
Det kändes snopet och tomt när jag hade läst ut Lars Anderssons nya bok Nu. Det måste bero på mig tänkte jag. Det är ju ändå en bok av den hyllade och prisbehängde Lars Andersson. Så jag tog boken vid pärmen och läste den en gång till.
Någon tredje gång blir det inte. Visst, det är en välskriven, och därför lättläst bok. Men jag har svårt att bli engagerad eller intresserad av den här blodfattiga handlingen och dess eventuella problemställningar som inte fångar mitt intresse. När inte författaren verkar angelägen blir inte jag det heller av hans bok.
Handlingen; en universitetslärare får jobba hemifrån som följd av pandemin. Han gör det från ett hus på landet med ett bibliotek med hans egna böcker blandade med ärvda, får vi veta. Några enstaka böcker plockas fram. Men biblioteket fungerar mera som en markör för att han är bildad än som en dialogpartner.
Huvudpersonen Sten Wadh får mejl från en student om en frågeställning om, lokalitet och filosofen Thomas Nagels tankar om en ”mittpunktslös värld” apropå något han skrivit tidigare. Mejlväxlingen kommer för hans del mera att handla om honom själv och hans kontaktsökande som nyskild. Studenten heter Nu. Så boktiteln alluderar fyndigt till hennes namn liksom till samtiden.
Sten Wadh är invald i kyrkofullmäktige som företrädare för sverigedemokraterna. Det förundrar Nu. Han är varken religiös eller sverigedemokrat. Han får frågor om det här av Nu. Nu ska det väl bränna till tänker jag som tålmodig läsare. Men nej. Det blir ett resonemang om folkkyrka som både på ett direkt och på eventuellt metaforiskt plan känns luddigt och irrelevant helt enkelt. Den allvetande författaren skriver om Nu: ”Och vad skulle just den här människan av alla okända ha för rätt att sätta sig till doms”. Det gäller väl enligt hans mening oss läsare också. Men som han skriver på ett annat ställe: ”Det är inte alltid man fullt ut förstår sina egna idéer.”
Det där med pandemin blir mera en pliktskyldig samtidsmarkör. Den gör att han får jobba hemifrån. Jobba och jobba förresten. Boken berör just inte hans arbete på annat sätt än att han mejlar med en student. Men i umgänget med människor, det handlar för all del inte om många, gäller ingen coronaförsiktighet eller pandemivarsamhet. Jag tror ingendera av vår tids dagliga ord som munskydd, handtvätt och karantän som dominerar vår vardag utanför fiktionen finns i Sten Wadhs värld eller ens nämns.
Så är det det där med grannkvinnan Miriam. Han spanar på henne genom fönstret och hon kallas Bat-Seba i boken. Ni vet det är hon som badade naken så kungen blev så upphetsad att han senare våldtog henne. Här ”frestar” hon (omedvetet som det verkar) Sten Wadh genom att solbada i ljusblå bikini på sin egen tomt. Och som Leonard Cohen skriver: ”You saw her bathing on the roof. Her beauty and the moonlight overthrew ya.” De möts till följd av en olyckshändelse. Och Sten Wadh har sex med henne. Inte på riktigt men med samtycke i sina dagdrömmar. Om hon var en ofrivillig Bat-Seba vem är då han?
Efter bokens enda dramatiska händelse får Sten Wadh frågan om vem han är egentligen. ”Och han vet sannerligen inte vad han ska säga.” Det vet inte läsaren heller efter mötet med honom i den här boken.
BO BORG
Författarfoto: Kari Løvaas
Bok: Nu
Författare: Lars Andersson
Förlag: Polaris
ISBN: 978-91-7795-477-4
BoBorg.se 
Utmärkt beskrivning av boken. Väntade förgäves på någon givande dialog med Nu om Nagels ”mittpunktidé” och hans medvetandefilosofi. Snopet slut som jag tolkar bara som att det straffar sig att lämna sina förskansningar. En pessimistisk snöpt livssyn i romanen generellt.
GillaGilla