Göteborgsoperan har satt ihop ett fint program kring det två kvinnliga ikonerna Karin Boye och Barbro Hörberg. Utmärkta och mycket rutinerade skådespelaren och sångerskan Ingahlill Wagelin har komponerat programmet och spelar dem båda. Och låt mig säga det redan här. Hon gör det riktigt bra.
Karin Boye är väl en av de mest kända och oftast citerade poeterna. Några av hennes dikter är antologismycken som man hört och hör så ofta att man inte hör dem. Och det är förstås synd på så på alla sätt bra poesi. Den här föreställningen var en välgörande vitamininjektion för förnyat intresse.
Barbro Hörberg var en av min mammas favoriter. Lpn Gamla älskade barn spelades ofta hos oss när den kom 1974. Men vem vill dela favoritartist med sin morsa. Så vi tog inte till oss de låtar jag idag inser är så fina. Men låten Cykelkärlek (kommer ni ihåg ordet stingpinne?) var en storfavorit på våra kalas och en brygga till Barbro Hörberg för oss yngre.
Ingahlill Wagelin gör med små yttre medel kvalitetsunderhållning av de två kvinnoödena och deras konst.
Vi får scener ur deras liv så gjorda att vi får en bild av deras personer och deras respektive dikter/sånger blir delar av berättelserna. Jag får intrycket av Wangelins föreställning att både Karin Boyes dikter och Barbro Hörbergs dikter är helt självbiografiska. Jag är inte så insatt att jag kan bedöma om så är fallet. Klart det finns inslag och uppslag ur liven. Men min erfarenhet och uppfattning är att dikt är dikt och liv är liv. Men Ingahlill Wagelin kanske vet annat. Föreställningen tyder på det.
Jag tycker hennes spel och gestaltning fungerar bra. Att hon gör trovärdiga personer. Jag är tacksam för att hon inte försöker imitera Barbro Hörberg. Det kan ingen. Den speciella charm hon hade i rösten och det hörbergska tonfallet är bara hennes och hennes alldeles speciella usp.
Men Ingahlill Wagelin är en bra sångerska så hon tolkar till idiom som passar henne. Och det fungerar bra i båda fallen.
På scen är också de två utmärkta musikerna Per Larsson, Viktor Turegård, klaviaturer respektive kontrabas. Den lilla sättningen bidrar till den intimitet som är en av föreställningens många förtjänster. Det gör också de kläder kostymdesignern Irene Turegård fixat. Den klänning hon fixat till Barbro Hörbergrollen glömmer man inte i första taget. Den öppnar dörren till en annan tid.
Den här föreställningen med sin sparsmakade, men välfungerande scenografi kommer att fungera bra när den turnerar på mindre spelplatser ute i regionen.
Föreställningen är folkbildande på ett perfekt sätt för man lär sig utan att tänka på det. För det är ju i första hand kvalitetsunderhållning som håller en fången i de världar den skapar de knappa två timmarna den pågår.
Se den här föreställningen och fräscha upp bekantskapen med Karin Boye och Barbro Hörberg. Ingahlill Wagelin är en utmärkt ciceron in i deras konst och liv.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Göteborgsoperans Skövdescen, Kulturhuset
Boye & Hörberg
Baserad på texter av Karin Boye och Barbro Hörberg
Koncept och manus: Ingalill Wagelin
Regi: Ingahlill Wagelin, Louise Böregård
Medverkande: Ingahlill Wagelin
Musiker: Per Larsson, Viktor Turegård
Recensionen avser föreställningen den 12 september
Spelas: 4, 8, 9,12, 15,18, 19 september, Kulturhuset Skövde, 29 september, Kulturen i Vårgårda , 1 oktober, Ljungstorps Bygdegård, 2 oktober, Årås Kvarn, 3 oktober, Sätila Bygdegård, 6 oktober, Bergs Bygdegård , 10 oktober Bokenäs bygdegård, 13 oktober Dergårdsteatern, Lerum, 16 oktober Bohusläns museum, Uddevalla, 21 oktober Stora scenen, Kulturum, Partille, 24 oktober Hjärtumsgården, Hjärtum , 11,13, 14, 18, 20, 21 Lilla scenen Göteborgsoperan
BoBorg.se 