Måleri som inte avbildar kallar vi för icke föreställande. Men även om man ger sig ut i syftet att inte avbilda så bildar färgen och formerna alltid något som man kan se något annat i. Vi vill att det ska föreställa något och söker i bilden. Vad vi då ser beror på vem vi är. Rorschachtestet är det klassiska exemplet på att vi projicerar olika innebörder på den bild som vi har framför ögonen. Så sedda får alla bilder ett innehåll. Så oavsett om konstnären vill visa något särskilt ser vi något annat också. Och livet strävar efter innehåll och mening. Så tycker konstnären att han inte lagt något uttänkt innehåll i konstverket skapar vi det själva under förutsättning att vi tycker konstverket är värt besväret. Det där sista är inte minst viktigt.
Många konstnärer säger numera att de målar utan att ha en plan eller annan avsikt än att göra en målning. Det är ett öppet förhållningssätt. När jag läste konsthistoria sade man att en konstnär som ställer ut sina verk har en avsikt, någon hen vill visa. Man kan enligt det som då kallades förutsättningsläran utgå ifrån att det finns en avsikt. Det gör jag alltid när jag ser på konst.
Karl Bertil Bengtssons målningar tycks vara sådana där måleriet är sig själv nog. Och konstnären menar sig inte ha någon annan avsikt än att göra målningar. Han börjar med att bygga upp en yta. Han vill få fram en struktur och jobbar med att göra ytan levande. Han lägger ut akrylfärgen med palettkniv. Ibland blandar han i material i färgen som gör ytan skrovlig och litet tredimensionell. Så ser han saker som slumpen lagt till och dem tar han tacksamt emot. I en av målningar har en sytråd ramlat in. Det har bildat en teckning. Den tycker han om så den får vara kvar. I en annan syns en ristning som bildar en obestämd form. Han säger sig där av bildtiteln att döma se spår av en ängel. Så poetiskt han än formulerar det kan jag inte se det i bilden. Han säger att han förmedlar tecken med okänd avsändare han bara är ett medium för. Inga dåliga anspråk. Men för mina ögon är det ingen annan än konstnären som är avsändaren.
Ett bra sätt att beskriva hans förhållningssätt är att som han gör att använda begreppet tungomålstalande. Det är en elegant retorik som jag inte hittar någon motsvarighet till i det här måleriet. Begreppet innebär att man tycker sig ”tala” på ett ”språk” man inte kan sedan tidigare. Ofta sker det i stark affekt. Jag uppfattar inte Karl Bertil Bengtssons målningar som bärare av starka känslor eller som utbrott av starka inre budskap från det okända vare sig med honom eller någon högre makt som avsändare. Det är i stället rätt konventionellt icke föreställande måleri. Som han själv beskriver det har det blivit som det blivit, ibland med slumpens hjälp. Som bäst är det försiktigt stillsamt och återhållet dekorativt. Men oftare dämpat och i mina ögon stumt. Det saknar den nyfikenhet, det engagemang, den dynamik och det temperament som engagerar.
För mig blir de här bilderna ett därför som inte har något svar på frågan varför.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Galleri Imma i Mariestad
Karl Bertil Bengtsson
Målningar
24 september – 10 oktober 2021
BoBorg.se 