När konsten är som bäst vidgar den våra horisonter och leder den oss till okända platser. Den låter oss erfara påtagliga känslor vi känner, men inte känner igen. Vi försöker närma oss och tolka dem med våra erfarenheter och begrepp, men det fungerar inte. Som tur är! För sådana verk startar processer som ger mycket energi, både intellektuellt och känslomässigt.
Det kändes tydligt på Göteborgsoperan den här kvällen.
Unfold är samlingstiteln på två dansföreställningar som nu spelas på Göteborgsoperan. Unfold är ett ord med många betydelser. Jag fastnar här för ”lägga fram” och ”avslöja”.
Många ser dansen som ett språk. Men inte många kan tolka det. Det är många gånger långtifrån säkert att det finns några tolkningar som kan formuleras och uttalas. Och lycklig den som kan säga att en tolkning är mer rätt än en annan. Jag tror att det ligger i vår natur att vi inför verk som dessa ser ”hur”, men att vi känner att vi också vill veta ”varför”.
En tanke är väl att kroppen kan berätta på sitt sätt något som bara den kan och vet. Och det kanske inte är framför allt intellektet som ska bearbeta det. Det kanske till och med om intellektet håller sina klåfingriga gripklor därifrån ibland. Den tanken kan tyckas flummigare än den i själva verket är. Det märker man inte minst i en dansföreställning som Unfold, en kväll med två sinsemellan olika verk.
Det första föreställningen heter Continuim. Allt utspelar sig kring en stor bjälke som snurrar runt, obevekligt och utan uppehåll. Liksom tiden, som väl är den mest närliggande, nästan övertydliga, tolkningen av den för oss som behöver sådana. Och ”time waits for no one” som det heter i sången. Det får vi många exempel på här. Men alla måste förhålla sig till den. Den hinner ifatt alla och envar. En del slås ut av den, mals ner i dess grottekvarn. Men knappt har de rest sig förrän det är dags igen. Så fort man rest sig kommer den igen. Andra hittar strategier att tillfälligt komma undan, till och med att vända den till sin fördel.
Den här föreställningen går i samtidens höga tempo. Ibland känns det som de digitala sekunderna i vår tid rusar snabbare än de analoga gjorde. Det händer något hela tiden. Och det är ett myller av människor i ständig rörelse och hela tiden nya individuella reaktioner kring den hotfulla bjälken. Man hinner inte engagera sig i något enskilt öde, men får en stark känsla av den kollektiva utsattheten. Det blir med en elegant paradox litet som att se livet som en danse macabre full av kämpande liv.
Medverkande: Benjamin Behrends, Miguel Duarte, Hiroki Ichinose, Valērija Kuzmiča, Janine Koertge, Rachel McNamee, Frida Dam Seidel, Riley O’Flynn, Christoph von Riedemann, Duncan C Schultz, Endre Schumicky, Joseba Yerro Izaguirre, Amanda Åkesson
Sällan såg jag ett så estetiskt raffinemang som i verket SAABA som följde efter paus. Man agerade i kroppsfärgade vackra dräkter designade i ett franskt modehus regi. Hela föreställningen var en stilfull njutning för ögat. Ljussättningen var sober. Figurer kom in på ett utstuderat sätt genom ridåerna. Många scener byggde på upprepning där de dansande kom efter varandra i samma pose och rörelseschema. Minsta avvikelse (och de var små) fick en att skärpa sinnena. Hela skeendet var med de dansande på tårna. Man förstår vilken ansträngning som krävs, nästan kände den i sin egen kropp. Men efter ett tag blev det spända normaliteten. Hela föreställningen utstrålade och förmedlade skönhet på ett poetiskt sätt. Och skönheten är ett starkt kommunikationsmedel som öppnar sinnena på sitt speciella vis. SAABA hade ett annat uttryckssätt än Continuim. Lyriskt mot SAABAs mera expressiva. Musiken var viktig och adderade sina dimensioner. De båda föreställningarna som Unfold utgjorde, var på sitt sätt var och en starka, drabbande och suggestiva upplevelser.
BO BORG
Foto Tilo Stengel
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Dansföreställning: Unfold
1. Continuim
Koreografi: Christine Gouzelius, Paul Blackman
Kompositör och ljuddesigner: Christos Parapagidis
Scenografi: Dimitris Nassiakos
Kostymdesign: Malte Luebben
Ljusdesign: Joakim brink
Dansare: Tsung Hsien Chen, Sabine Groenendijk, Hiroko Ichinose, Valerija Kuzmica, Emiliie Leriche, Fan Lou, Yasmin Mahmoud, Einar Nikkerud, Riley O´Flynn, Anna Ozerskaia, Endre Schumucky, Frida Dam Seidel, Joseba Yerro Izaguirre, Amanda Åkesson.
2. SAABA
Koreografi och scenografi: Sharon Eyal, Gai Begar
Kostymdesign: Maria Grazia Chiuri
Musik: Ori Lichtik
Ljusdesign: Alon Cohern
Dansare: Benjamin Behrends, Miguel Duarte, Hiroki Ichinose, Jasmin Mahmoud, Rachel McNamee, Rilet O´Flynn, Christoph, von Reidemann, Duncan von Reidemann, Duncan C Schultz, Endre Schmumicky, Frifa Dam Seidel, Joseba Yerro Izaguirre, Amanda Åkesson.
Verken är skapade i samarbete med dansarna i Göteborgsoperans Danskompani
Recensionen avser föreställningen den 3 november 2021
boborg.se 